SKU:s kommentar till valresultatet, skrivet när det glädjande beskedet kom. ”Nejsidan vann STORT!”

Folket besegrade storfinansen!

Även om de senaste dagarna har präglats av stor sorg på grund av det fega och avskyvärda mordet på utrikesminister Anna Lindh finns det ändå plats för glädjeyttringar efter valresultatet från folkomröstningen om EMU. Nej vann stort- trots alla enorma resurser som ja-lägret hade på sin sida. Trots alla hundratals miljoner, trots alla som ställde upp för att försöka lura svenska folket att rösta på ett ja, som till exempel Carl Bildt och andra före detta stora namn som nu gav sig in i debatten för att försöka övertyga svenska folket om att rösta för EMU. Trots alla dessa kändisar, sångare och liknande som ställde upp i detta spektakel för ett ja och trots att det hade bildats ett löjeväckande nätverk som kallade sig för vänstern för EMU. Ett nätverk bildad av folk som kallar sig för vänsterinriktade och med kvasiargument försökte få folk att tro att det minsann skulle vara radikalt att rösta för ett ja och att en sådan röst skulle vara en röst på vänsterpolitik. Trots allt detta som ja-anhängarna hade på sin sida, blev de ändå grundligt besegrade. Göran Persson lyckades inte ens övertyga sina egna medlemmar att rösta för ett ja. De enorma resurser som storfinansen ställde till ja-sidans förfogande kunde denna gång inte få önskad effekt.
Till och med fackföreningar ställde upp på ja-sidan och LO-ordföranden försökte sig på att på ett smygande sätt gett sitt stöd till ja-sidan.

Hur kunde det egentligen gå som det gjorde, varför blev det så att en sådan väldig kraft som ja-sidan var, som hade samhällets starkaste resurser på sin sida, blev så grundligt besegrad?
Jag tror att ingen i Sverige har glömt folkomröstningen om vi skulle gå med i EU eller inte. Alls dessa löften som då gavs, om hur bra folk skulle få det i Sverige bara vi gick med i EU, och hur allt detta kom på skam. Löftena var många om hur vi i Sverige skulle få mycket lägre arbetslöshet och vi blev ideligen lovade guld och gröna skogar. Hur allt detta kom på skam har vi inte bara kunnat se, utan vi har också kunnat känna det ända in i ryggmärgen, de flesta av oss. EU-inträdet har bara lett till ytterligare nedskärningar i samhället. Arbetslösheten har hållits konstant hög, det blir allt svårare att hitta bostäder för den som inte kan betala en stor summa pengar, de offentliga skolorna och sjukvården drabbas av allt fler nedskärningar och denna situation förvärras alltmer.
Denna situation drivs fram av en regering som lovade oss alla en guldkantad tillvaro bara vi gick med i EU. Vi har själva kunnat höra förklaringar om att det tyvärr inte går att ge mer pengar åt dagens alltmer usla skolor, samtidigt som man ger tiotals miljoner åt idiotiska projekt, där man bygger lyxbostäder som bara ett fåtal människor i detta samhälle har råd att betala hyran till. Inkomstskillnaderna i detta samhälle blir allt större, det börjar att bli en allt större avgrund mellan de som har och de som knappt har något och i allt detta är ungdomen en av de grupper som drabbas hårdast.

För bara ett par månader sedan presenterade regeringen besparingar för nästan 5 miljarder kronor och detta i ett land som har haft ett överskott på tiotals miljarder de senaste åren. Men någon måste ju betala EU-notan och det blir som vanligt knappast eliten i detta samhälle som lever i ett överflöd, det blir som vanligt den vanlige arbetaren som får betala den dyra notan genom nedskärningar i socialsystemet.

Svenska folket gick att lura en gång i och med EU-valet med inte en andra gång. Den gick inte på Perssons skrämselpropaganda om hur allt skulle gå illa i Sverige om vi röstade nej, lika lite som den gick på hans tomma löften om hur arbetslösheten och räntorna skulle gå ner i landet bara vi sa ja. Löftena om guld och gröna skogar gick inte hem denna gång. Svenska folket visste bättre genom bitter erfarenhet.
Trots att detta är en glädjande seger och att den inger hopp om fortsatt kamp, får vi inte underskatta etablissemanget. Naturligtvis kommer Persson och storfinansen att söka nya vägar för att genomföra ett nytt val. Detta har vi sett i andra länder och Persson har redan innan valet framfört att, om det blir ett nej kan det bli nödvändigt att genomföra en ny omröstning. Nu är det så att denna klara seger för nej-sidan, gör det lite svårt för ja-sidan och de starka krafter som står bakom, att genast försöka sig på att genast genomföra ett ny folkomröstning, nederlaget var alltför stort och svenska folket har klart sagt sitt. De skulle inte på något sett se bra ut att genast försöka köra över folkviljans rungande nej. Men dom kommer att bida sin tid och vänta tills förutsättningarna är bättre för att försöka få igenom en ny folkomröstning och det är oerhört starka krafter som ligger bakom denna vilja. Vi får aldrig underskatta dessa krafter och deras intentioner.

Men om detta val har visat något, så är det att hur mycket pengar storfinansen än kan uppbringa och hur många ledande figurer etablissemanget kan uppbringa, så går det ändå att besegra dom. Denna folkomröstning är om något, bevis på detta och detta ger stort hopp inför framtiden. Naturligtvis kommer nedskärningarna att fortsätta, Göran Persson kommer utan tvekan att använda detta resultat som en anledning för att skära ner ytterligare på socialförsäkringssystemet. Hans argument kommer att vara att, eftersom vi står utanför EMU måste vi skydda oss ekonomiskt, detta är något som är väntat. Vi har en lång väg att vandra full av kamp. Närmast har vi att protestera mot nedskärningarna som kommer att fortsätta, detta medan vi väntar på storfinansens nästa försök att föra oss in i EMU.
Men denna seger ger oss förnyad kraft inför framtiden och vetskapen om att ha besegrat storfinansens intentioner med regeringen bakom sig, visar oss att ingenting är omöjligt, alla svårigheter går att överbrygga.

Hugo Diaz