Ökad välfärd och fria förhandlingar
Förbundskansler Gerhard Schröder gör nu ett desperat försök
att få fart på den tyska ekonomin. Men den dundermedicin han rekommenderar
riskerar att göra ont värre.
Schröders dilemma är han försöker uppnå två
svårförenliga mål.
Å ena sidan måste han gynna sysselsättning och tillväxt.
Det vill han åstadkomma med ett omfattande stöd till kommuner och
bidrag till infrastrukturinvesteringar.
Å andra sidan måste han enligt stabilitetspaktens regler minska
budgetunderskottet från dagens 3,8 till tillåtna 3 procent. Det
vill han uppnå genom omfattande besparingar i a-kassan och sjukersättningen.
Samtidigt vill han tvinga de tyska facken att i lokala avtal sänka lönerna.
Kvinnoförtryck och arbetslöshet
Arbetslösheten i Tyskland är nu drygt 4,7 miljoner, den högsta
siffran som uppmätts på flera år. Till detta kommer en omfattande
dold arbetslöshet genom att få kvinnor förvärvsarbetar,
bara 64 procent. Avsaknaden av daghem och föräldraförsäkring
låser in kvinnorna i hemmafrurollen.
Ökad tillväxt
Men genom att Europeiska centralbanken (ECB) utformar sin penningpolitik med
hänsyn till den sammantagna inflationen inom hela euroområdet så
hamnar Tyskland i strykklass. Eftersom inflationen i övriga EU-länder
är högre än i Tyskland, ingriper ECB med höjda räntor
vid minsta inflationstendens i Tyskland.
Problemet kommer att accentueras när EU utökas med ett antal tidigare
socialistiska länder, vilka alla beräknas få en hög tillväxt
och därmed generera en högre inflation. För att motverka en allmänt
stigande prisnivå kommer ECB tvingas att föra en än mer åtstramande
penningpolitik till men för övriga länder, och inte minst till
förfång för Tyskland.
Vem bestämmer?
Frankrike kommer av allt att döma att även i år överskrida
den tillåtna gränsen på tre procent i budgetunderskott. Kommissionen
ger den franska regeringen fem månader att presentera ett program för
hur de offentliga finanserna ska komma i överensstämmelse med EUs
tillväxt- och stabilitetspak.