Jag vet inte deras motiv, möjligen deras samverkan med regeringen. Man
vill inte distansera sig allt för långt från Göran Perssons
maskerade USA-stöd, och förmodligen är de rädda för
att de inte skulle lyckas spela ”första fiolen” i den växande
antikrigsrörelsen.
Vi inbjöds till ett stormöte för att diskutera aktiviteter den
15 Mars, men istället för dessa diskussioner tvingar vänsterpartiet
fram en ny flaggdiskussion. I Malmö diskuterades inför den 15 februari
om Iraks flagga skulle få vara med i demonstrationen, beslutet blev nej.
Nu lade vänsterpartiet fram ett ”stadgeförslag” som man
var säker på att det skulle riva upp en ny diskussion som vi avklarat
inför demonstrationen den 15 februari. Förslaget fanns inte ens upptryckt
i tillräcklig omfattning för de närvarande som där skulle
ta ställning för sina organisationers räkning. Så handlar
man om man vill splittra. Det handlar inte om parollerna därför att
vänsterpartiet redan vid planeringen inför demonstrationerna som genomfördes
den 28 oktober 2002 valde att ställa sig utanför och att inte göra
någonting. Till denna demonstration var det samma paroller som förslogs,
Nej till krig mot Irak!
Inget svenskt stöd till USA:s krigspolitik!
Inget missbruk av FN för krig!
Solidaritet med Iraks folk för fred och demokrati!
Dessutom skulle de medverkande organisationerna själv kunna ha egna paroller
som samanföll med dessa, man skulle mycket väl kunna ha en paroll
Nej till Saddam Husseins diktatur! Det enda som uttryckligen förbjöds
var paroller som kunde uppfattas som stödd för Saddam Hussein. Men
då motiverar man sitt avhopp med att vänsterpartiet inte deltog i
antikrigsdemonstrationer som inte hade någon huvudparoll mot Saddam Hussein.
Jag är övertygad om att Malmöbornas fredsvilja består oavsett
vänsterpartiets splittrande verksamhet. Men det gäller att vi gör
något snabbt för jag tror frågan om krig eller fred i Irak
står inför sitt avgörande i dagarna, och det kan vara vår
insatts som stjälper tuvan mot fred.
Jan Jönsson