Ett ockuperat land

Bush upprustar eliten och militären men nedrustar folket och samhället.

Militärutgifterna i Bushs budget kommer 2002 att överstiga de genomsnittliga kostnaderna för militären under det kalla kriget med 11 procent. Om fem år, 2007, kommer den att vara 20 procent högre och uppgå till ofantliga 451 miljarder dollar. Det är den största upprustningen sedan Vietnamkriget. Mer än en tredjedel av de 68 miljarder dollar som satsas på militären nästa år går till den typ av vapen som användes under det kalla kriget, bl.a. utvecklingen av nya typer av kärnvapen. Flera miljarder dollar läggs på nya ännu mera effektiva system med splitterbomber. Den 11 september har banat vägen för en enorm militär mobilisering.
I New York Times frågar sig krönikören Paul Krugman varför denna upprustning behövs för att bemöta en attack av några galningar beväpnade med pappersknivar? Krugmans eget svar är att det inte finns någon annan logisk förklaring än att de styrande i Washington slutligt bestämt sig för att behärska resten av världen. Den gamla republiken överges och skall nu i stället bli till storföretagens administrativa centrum i den Nya Världsordningen Imperium.

Köpkraft som på 1930-talet
Landet däremot kan man fortsätta att rasera. Det industriella Amerika står redan i ruiner. En amerikansk arbetares genomsnittliga timlön är idag lägre än den var i början av 1960-talet. Hans inkomst efter skatt motsvarar i köpkraft den som en arbetare hade under depressionen på 1930-talet. Andelen arbetare som är sysselsatta med riktig produktion i USA har gått ner till 15 procent, samma nivå som på 1800-talet. Företag som General Electrics, General Motors, Boeing och IBM har kanske kvar sina amerikanska namn, men deras kapitalägare utgörs numera av en transnationell elit och arbetskraften skall inte längre finnas i USA utan i tredje världen. USA är samtidigt det land i världen som har den allra största utlandsskulden: till IMF, Världsbanken och till internationella storbanker i den globala ekonomin. Denna utveckling skall nu påskyndas. I samma krigsbudget genomdrivs de morbida skatte-sänkningar som Bush talat om men få tidigare velat tro var allvarligt menade. Under en tioårsperiod skall skatterna sänkas med ofattbara 1,35 biljoner dollar. Det är naturligtvis inte de vanliga amerikanerna som skall få mera pengar över. Nästan hälften av skattesänkningarna skall nämligen gå direkt till den allra rikaste eliten i USA, dvs. till den 1 procent av befolkningen som redan äger nästan hälften av landets ekonomiska tillgångar.

Enorma summor till rustningen
Och krigsbudgeten kostar på statens finanser. För att betala för skattesänkningarna och för de kommande krigen måste därför enorma summor tas från främst de ansträngda allmänna investeringsfonderna, fonder som skulle ha använts för socialförsäkringar och pensioner åt det amerikanska folket och för att långsiktigt försöka stabilisera ekonomin. De offentliga utgifterna skall skäras ned ytterligare och privatiseringstakten skruvas upp. Socialförsäkringarna skall urholkas än mer. Anställda hos myndigheter och offentliga sjukhus, skolor och kommunikationer skall sparkas för att finansiera omvälvningarna. Upprättande av det s.k. frihandelsområdet IFTAA skall nu omedelbart tvingas fram så att kvarvarande arbetstillfällen snabbare kan förflyttas ner till Sydamerika, där arbetskostnaden bara är en tiondel.
Bushregeringen upprustar eliten och militären men nedrustar folket och samhället. Ändå pryds budgeten av det amerikanska stjärnbaneret och cyniskt kallas den för patriotisk.
Rent vämjeligt blir det dock när TV och tidningar upplyser amerikanerna om hur kolonialtrupperna nu åker runt i Afghanistan med ditskickade bitar av World Trade Center och hur soldaterna lämnar över betongdelarna till byborna på de platser som ödelagts av USA:s bombningar med förklaringen för afghanerna att det rör sig om ruiner från andra sidan jordklotet, ”från ett annat land och folk som lidit liksom ni”.
DM

NATO skyldig enligt Nürnbergprinciperna
”Bombningarna 1999 är en kränkning och ödeläggelse av alla grundläggande principer för FN-traktaten och andra internationella konventioner och överenskommelser. Angreppet på Jugoslavien utgör den mest skamlösa internationella aggressionen sedan nazisterna angrep Polen för att ‘hindra polska övergrepp mot tyskar’. USA har nu kastat bort alla anspråk på internationell laglighet och anständighet och slagit sig in på en rå imperialism som får löpa amok. Enligt Nürnbergprinciperna är NATO:s statschefer och regeringschefer ansvariga för det värsta brottet, för brott mot freden.”
William Rockler,
allierad åklagare vid Nürnbergtribunalen