Det är omöjligt för ett samhälle att utföra folkmord om inte befolkningen har övertalats att hata den utsedda gruppen. Detta måste göras systematiskt.
De politiska ledarna måste alltså stödja hat med handling men också med ord.
Man säger till oss att det är detta som hände i Serbien. Man säger till oss att Slobodan Milosevic och andra serbiska ledare indoktrinerade det serbiska folket att hata icke-serber, särskilt de etniska albanerna i provinsen Kosovo. Man säger till oss att Milosevic satte igång denna rasistkampanj i ett tal på Kosovopolje (Trastfältet) 1989.
Denna anklagelse mot Milosevic, att han predikar rasistiskt och etniskt hat, är betydelsefull eftersom den stödjer anklagelsen mot det serbiska folket, att detta dras till hat och därför utövar folkmord. Eftersom många amerikaner och västeuropéer ständigt hör dessa anklagelser, är det lätt för dem att tro att det måste finnas någon sanning i denna lavin av krigspropaganda som demoniserar serberna.
Så det är viktigt att veta exakt vad Milosevic sade i sitt tal på fältet i Kosovo. Ändå citerar aldrig de som attackerar Milosevic vad han sade. Varför inte?
Forskaren Greg Elich fick tag i en utskrift av talet som gjorts av USA:s handelsdepartement. Läs det och ställ frågan: Är det ett hatiskt utfall, påminnande om Hitler? Eller är det något helt annat, något verkligen helt annat?
Talet var slutet på en kamp under vilken miljoner serber, zigenare, ungrare, judar, turkar och andra etniska grupper motsatte sig den rasistiska politiken hos separatiströrelsen bland kosovoalbanerna. I åratal hade de fascistiska separatisterna dominerat Kosovo. Deras förföljelse av andra etniska grupper, särskilt serber och zigenare, är väl dokumenterad liksom att rörelsen mot förföljelsen hade multietnisk sammansättning.
Det som är häpnadsväckande med Milosevics tal är att han inte använder detta tillfälle att vända sig till en miljon människor i Kosovo för att föra fram en begränsad etnisk dagordning. Inte vid något tillfälle angriper han etniska albaner. I stället uppmanar han till försoning och ömsesidig respekt, hänvisar till förekomsten av olika etniska grupper som Serbiens styrka. Naturligtvis hyllar talet Serbiens existens som nation. Men gör inte alla statsledare det? Det viktiga är att han hyllar landet som en multietnisk enhet och att han aldrig kräver att serbiskt territorium skall utsträckas. Tvärtom är hans poäng beträffande slaget i Kosovo 1389 att den serbiska armén var moraliskt överlägsen och därför segerrik också i nederlaget, en ganska sofistikerad om än melankolisk inställning och definitivt över huvudet på den f.d. Rohdes-student som nu är Högste Fixare i vårt eget stackars (men rika och mäktiga) land.
Jared Israel


Israel är redaktör för amerikanska nättidningen www.emperors-clothes.com. Han publicerade Milosevics tal och skrev kommentaren till det i april 1999, alltså den första månaden i kriget mot Jugoslavien. Men talet på fältet i Kosovo 1989 används fortfarande som det främsta argumentet för att Milosevic skulle ha fört en chauvinistisk och rasistisk politik. Svensk massmedia hänvisar ofta till det. Haagtribunalen visar filmavsnitt från talet tillsammans med utryckta och därmed missvisande meningar för att stödja sitt åtal mot Milosevic. Åklagarna citerar det ställe där Milosevic talade om ”kamp” för att försöka ge sken av att han gav ett klartecken för krig i Jugoslavien. Som Israel påpekar tillåts allmänheten aldrig läsa hela talet. För om vi fick veta vad Milosevic sade skulle vi inse att Milosevics politik egentligen var något annat, nämligen en politik för fred och demokrati och för social samhörighet och jämlikhet. Och det skulle då i sin tur avslöja vilka verkliga intressen och vilken faktisk politik som döljer sig bakom angreppen på Milosevic och vad dessa krafter vill uppnå. Såvitt känt är detta första gången som talet oavkortat publiceras på svenska.
DM