Våga se skillnader och orsaker!

Imperialismens långt drivna globalisering utsätter framför allt människor i tredje världen för hård press. Krig, ekonomisk misär, miljöförstörelse och olika sociala problem driver miljontals människor på flykt från land till land.

De konkreta orsakerna för landsflykt varierar: en del flyr från förtryck med religiöst, etniskt eller sexuellt bakgrund, andra av politiska skäl eller helt enkelt från underutveckling och fattigdom i hopp om ett bättre liv någon annanstans.
Alla människor i världen har en längtan och förväntning, en legitim rätt till ett människovärdigt liv. De som lämnar sina hemländer flyr från problem, men i många fall möter de också nya problem i den nya omgivningen.
I Sverige har debatten kring de s k hedersmorden efter den unga kurdiska Fadimes död gått het. Medan progressiva organisationer, inte minst kvinnoorganisationer, från olika länder i tredje världen uppmärksamma kvinnoförtryck som en del av underutvecklingen och därmed det i deras hemländer rådande levnadssättet – kulturen - förnekar många andra debattörer problemet. Dessa bestrider att der förekommer ”hedersmord”, med förklaringen att mord inte har något med heder att göra och alltid och överallt helt enkelt är en kriminell handling.
Det stämmer att heder och mord inte har något samband enligt vårt kulturbegrepp. Men våra kulturnormer är liksom de i andra länder inget statiskt, de har förändrats genom tiderna och präglats av utvecklingen i det industrialiserade, till stor del sekulariserade och ”frigjorda” samhälle som vi i dag lever i. Men utesluter det vi lägger i begreppet heder att det kan vara annorlunda i andra samhällen? Ingalunda! Förändringsprocessen från underutveckling och av gammal tradition och kultur mansdominerade samhällen till dagens krav på jämställdhet har inneburit många omvälvande förändringar i vår hederskodex. Ingen kan ha glömt att det för inte speciellt många år sedan var ”en skam” att föda utomäktenskapliga barn även i Sverige, och försöken att upprätthålla familjernas heder innebar många former av förtryck mot de drabbade kvinnorna och barnen. Ännu 1948 krävde Sveriges kommunister, som genom tiderna varit en av de mest pådrivande krafterna i kampen för kvinnornas rättigheter, att familjen skulle ha rätt att leva på en lön. Senare kom insikten om att ekonomiskt beroende, även inom familjen, alltid är en källa för förtryck och fokus försköts till kampen för jämställdhet på grundval av ekonomiskt oberoende.
Varför nämner jag detta? För drygt 50 år sedan var det en ”hederssak” för mannen i Sverige att försörja sin fru. En ”hederssak” som i dag fullständigt har försvunnit i vårt sätt att tänka.
Det ska vara en fingervisning i vilken utsträckning utveckling och kulturmönster hänger ihop. I länder med stora ekonomiska och sociala eftersläpningar, där gamla levnadsmönster fortfarande präglar vardagen, där mannen har försörjningsplikten för hela släkten, där olika (!) religioner med sin patriakala grundsyn fortfarande har ett starkt grepp om samhället – där är kvinnofötryck en byggsten i vardagen. Kvinnans totala ekonomiska beroende skapar en ägarmentalitet hos mannen på gott och ond. Med försörjningsplikten följer rättigheten att bestämma över hennes liv. Bryter hon mot reglerna, måste hon straffas. Och detta sker genom rättsskipning inom familjen, med dödsstraffet som yttersta dom, så länge inte samhället har utvecklat en demokratisk rättsapparat. Detta är för en del kvinnor anledning till att fly sina hemländer, de vill befria sig från förtrycket. Att länder som Sverige beviljar dem asyl är ett erkännande att förtrycket finns.
Därför blir det ologiskt och kontraproduktivt när samma krafter, som uppträder som försvarare av asylrätten för förföljda kvinnor, i nästa andetag kan förneka existensen av efterblivna kulturmönster i länder som Iran, Irak, Turkiet och många fler. Att se och erkänna existerande företeelser betyder ju ingalunda att stämpla ett helt samhälle.
Knappast någon kommer på idén att förneka att det på Sicilien på grund av maffians starka grepp om samhället finns traditioner av blodshämnd som fortfarande får konsekvenser i våra dagar. Men ingen skulle på stå att alla italienare är potentiella mördare.
Borde inte det vara ett synsätt som även gäller hedersmorden i fall som Fadimes?
Detta är inget försvar av mord, mord är alltid ett oförsvarbart brott och ska fördömas som sådant. Men att likställa mord och våld i vårt eget land bland svenskar, som förekommer på olika kriminella grunder, med dessa faktiskt av levnadssättet betingade mord är en förenkling av den kulturkrock vi av och till möter.
Man kan inte tala om vårt mångkulturella land och sedan förneka skillnader som råder mellan olika länders och världsdelars folk. Vi kan inte konstatera att vissa länder inte har och aldrig har haft stabila demokratiska strukturer och sedan bortse ifrån att det får konkreta konsekvenser för både helheten och den enskilde. Vi kan inte konstatera enorma brister i folkets utbildning i tredje världens länder, ända fram till analfabetism, och sedan blunda för de enorma konsekvenserna detta medför för sättet att leva.
Hur ofta upptäcker inte vi att människor i allmän är rädda för något nytt, att försöker skydda oss mot omvälvningar. Betänk då, vilken enorm omvälvning det innebär i flyktingarnas liv att möta ett främmat land med en annan kultur, där de egna rollerna hotas och ifrågasätts.
Bara om vi ser olikheterna och härleder dem kan vi möta dem. Och detta gäller även förekomsten av hedersmorden.
Mikael Kurkiala skriver i en DN-debattartikel ”Den stora skräcken för skillnader” 6.3.2002: ”Om en handling är ’kulturell’ eller inte kan testas med frågan: ’finns det något sätt att legitimera denna handling utifrån allmänt vedertagna normer i den aktuella kulturen?’”
Hans argument förefaller mig övertygande: Det finns visserligen kvinnomisshandel, mord, incest mm i Sverige, men det finns knappast allmänt vedertagna moraliska principer för att försvara dem. Däremot finns det moraliska normer i vissa andra kulturer som rättfärdigar eller åtminstone inte med samma bestämdhet som vi utesluter hedersmord

Ett förnekande av dessa skillnader tjänar endast de krafter som odlar och utnyttjar problemen för att skapa främlingsfientlighet och rasism. Dessutom är förnekandet en björntjänst åt de miljontals människor som drabbas av utsugning, underutveckling och religiöst och politiskt förtryck.
Jag vill för säkerhets skull understryka att det endast kan finnas en lagstiftning för alla invånare i Sverige. Mord är alltid mord, och ska fördömas och straffas som sådant. Men vi ser väl inte lösningen av problemet i att straffa en mördare när dådet är begått, utan i förebyggandet. Och att förebygga kräver att se orsak och sammanhang.
Diskussionen om hedersmord och andra former av kvinnoförtryck får inte göras till ett problem med onda eller goda människor. Om inte debattörer på vänsterkant tar i dessa problem, analyserar dem och visar på orsak och verkan kommer den yttersta högern att utnyttja den otrygghet som imperialismen idag skapar på samma sätt som fascismen lyckades med i Tyskland före andra världskriget. Då stämplades judarna som ”undermänniskor”, nu ställs invandrare i centrum för angreppen.
Det är bra att problemet uppmärksammas och att det nu diskuteras åtgärder för att stärka invandrarkvinnornas kamp för jämställdhet i vårt land. Det finns många konkreta möjligheter att förstärka och påskynda integrationsprocessen. Samtidigt ska vi vara medvetna om att problemen därmed inte försvinner. Med nya flyktingar och invandrare kommer vi att uppleva nya kulturkrockar. Kulturkrockar som är ett uttryck för de djupa klyftorna som delar vår värld. Endast när vi förmår att övervinna dessa klyftor, när vi på jämlikt och rättvist sätt fördelar jordens rikedomar och när ekonomisk och social utveckling kommer alla människor oberoende hudfärg och kön till del, när människor inte längre tvingas på flykt för att kunna leva människovärdigt, är problemet löst.
Rolf Hagel
rolf.hagel@skp.se