Jämlikhet och solidaritet inom ramen för rättssamhället
- vilket hyckleri när man ser på klassamhällets fördelningspolitik
från de fattiga till de rika. Rättsrötan lyfts till ytan genom
två av tusentals dignitärers pension, Percy Barneviks och Göran
Lindahls 1,5 miljarder i engångsbelopp från ABB. Därtill kommer
pensionerna från de andra företagens styrelser och den allmänna
statliga pensionen om ca 20 000 kronor i månaden. Det här skall
stättas i relation till den fjärdedel av Sveriges s k fattigpensionärer
som har under 5.000 kronor per månad.
Dignitärerna försvarar sina feta gager i första hand med vilka
stora uppoffringar och försakelser de gjort för Sverige. Fråga
först de 100 000 tals svenskar som mist sina arbeten genom åren
tack vare dessa herrars solidaritet. De fortsätter sitt försvar med
att framhålla ingångna avtal om pensioner optioner, bonus, fallskärmar
och avgångsvederlag som en härlig sammanblandning. Medvetet förtiger
de sina årslöner i miljonbelopp under den aktiva tiden.
De människor som med verkligen stora uppoffringar och försakelser
byggt upp den till viktiga delar raserade svenska välfärden har också
ingått avtal som skall trygga deras ålderdom. Avtalen jag närmast
tänker på är full kompensation för inflationen och den
årliga indexuppräkningen av basbeloppet. Men det avtalet är
inte ens pappret värt det är skrivet på och ska ersättas
med ca 200 kr i månaden i skattereduktion. Det här kan endast betecknas
som ett hån .
Till socialstyrelsen har inkommit ett 80- tal anmälningar av mer eller
mindre vanvård av gamlingar och funktionshindrade, mörkertalet lär
vara betydligt högre. Kostnaderna för vård och omsorg för
vanliga pensionärer, mediciner, läkarvård och tandvård
har i många fall överskridit de fattigas betalningsförmåga.
Den dagliga omsorgen i institutionsvården försämras i första
hand av kommunernas dåliga ekonomi och förutom att det går
utöver patienterna så får personalen sitta emellan såväl
psykiskt som fysiskt.
Förutom dignitärernas asgampolitik i näringslivet så finns
det samma typ av asgamar i den offentliga sektorn. Se som exempel det moderata
borgarrådet i Stockholm Carl Cederschiöld som nu avgår med
en kommunal pension om 175 000 per månad. Han avser fortsätta
med andra högavlönade arvoderade sysselsättningar.
Vården, skolan och omsorgen, honnörsorden i förra och i det
kommande valet, kan sammanfattas med ett enda ord: PRIVATISERING.
Hur skall de vanliga pensionärerna och i synnerhet fattigpensionärerna
kunna räkna med adekvat vård och omsorg när våra gemensamma
pengar ska bidra till vinstökningar i de privata bolagen?
Bror Wennström
bror.wennstrom@skp.se