En orm vid sin barm!

Om borgarnas lovsång för Persson-regeringen

Fabian Månsson - rallare, författare, socialdemokratisk riksdagsman - slog i början av förra seklet fast att den arbetarpolitik som blir lovsjungen av borgerligheten och dess tidningar ”när en orm vid sin barm”.

Nu har det inträffat igen, folkpartistiska Sydsvenska Dagbladets chefredaktör Per T Ohlsson säger att det bästa för Sverige är att Göran Persson fortsätter som statsminister efter höstens val.
Den här ”grädden” som Fabian Månsson varnade för slickar både NSD:s chefredaktör Lotta Gröning och Aftonbladets f d chefredaktör Rolf Alsing med välbehag i sig.
Det här samförståndet på socialdemokratisk och liberalistisk – folkpartistisk håll är intressant ur ideologisk synvinkel.
Liberalismen, i synnerhet nyliberalismen, är en mycket medveten motståndare till staten och offentliga verksamheter och en inbiten anhängare till de fria marknadskrafterna.
Socialdemokraterna, som under nästan 100 år haft med kravet om produktions-medlens samhälleliga ägande i sitt partiprogram, tog vid senaste kongressen bort denna punkt ur sitt program och anslöt sig därmed till det liberalistiska synsättet om produktionsmedlens privata ägande och förvaltande.
Detta riktar samtidigt fokus på folkpartiets svårigheter i att klara sitt inflytande i svensk politik. Enligt mitt sätt att se så verkar folkpartiets ideologi, liberalismen, bli anammat såväl från höger som vänster. Det resulterar i att folkpartiet självt tappar väljare till höger och vänster och slutligen inte klarar den fyraprocentspärren som man själv medverkat till att skapa. Nyliberalismen kommer nu i första hand att företrädas av socialdemokratin vilket väl motsvarar den senaste s- kongressens program.
Moderaterna med sin tidigare extrema högerpolitik försöker att rentvå sig från sitt förflutna och ge sig själv ett mänskligare ansikte. De har delvis lyckats i sitt uppsåt genom att närma sig mitten i svensk politik.
Det här skapar, som vi ser, självklart problem för mittenpartierna Kds, Centerpartiet och Folkpartiet att finna förståelse för sina idéer eftersom dessa blir upptagna från såväl vänster- som högerhåll.
De senaste opinionsmätningarna visar på kraftig uppgång för socialdemokratin, en uppgång som inte verkar komma från vänsterhåll (VP) utan ifrån de intressen som finns i den partipolitiska mitten vars partier visar opinionsmässigt en kraftig nedgång. Likaså visar sig Göran Perssons popularitet öka mindre i det egna partiet än i den politiska mitten. Chefredaktör Per T Ohlsson deklaration ger uttryck för detta. Att såväl Kds med Alf Svensson och moderaterna med Bo Lundgren i spetsen får sura uppstötningar och öser galla över Ohlsson i Sydsvenskan är förståeligt.
Resultatet är att de fria marknads-krafternas politik stärks och det statliga inflytandet försvagas med fortsatt privatisering av den offentliga sektorn, utförsäljning av offentligt ägande, ökad utländskt inflytande genom svenskt medlemskap i EU och framöver eventuellt i EMU som följd. Sveriges alliansfrihet är redan nu en läpparnas bekännelse, utan realitet på grund av Sveriges bindning till EU-militären och den nära anknytning till Nato.
Den svenska nyliberalismens framsteg illustrerades ju senast tydligt med avslöjanden om pensionernas spännvidd från 3 000 kr per månad för de sämst ställda till 1 miljard per år för vissa direktörer.
1 miljard kronor motsvarar årslönen för ca 4 500 sjuksköterskor.
Pensionärerna har de senaste 20 åren förlorat ca 20 miljarder kronor. Dessa pengar har sannerligen inte gått till att trygga sjuk- och åldringsvården för dem utan i stället till saneringen av den senaste borgerliga regeringens skövlingar och inte minst till de rymliga fickorna hos Percy Barnevik & Co. Allt detta sker med aktiv och medveten socialdemokratisk politik.
Tyvärr måste man också konstatera att det i riksdagen inte finns något motstånd till nyliberalismen. Vänsterpartiets kongress nyligen beslutade visserligen mot partistyrelsens yttrande att ge tillbaks de 20 miljarderna av konfiskerade pengar till pensionärerna, men partiledningen tolkade kongressbeslutet genast så att det gäller på lång sikt (långbänk) eftersom det nu inte finns pengar. Däremot finns ca 30 miljarder till EU-medlemskap varav man räknar med att få tillbaks en tredjedel i form av olika EU-bidrag. Massor av ytterligare pengar förs över ifrån staten till de privata intressena, utan motstånd från någon i regering eller riksdag.
VP: s största intresse verkar vara att belysa den biologiska skillnaden mellan män och kvinnor och hur kvinnor bäst skall försvara sig mot männen, med sprakar i skrevet t ex.. Tänk om VP istället för att anpassa sig till socialdemokratin och nyliberalismen skulle inrikta sig till försvar för löntagarnas och pensionärernas intressen oavsett kön. Genom att elda på de biologiska skillnaderna skapar man konstlade motsättningar bland de arbetande – och vem gagnas av det?
Fabian Månssons varningar är 64 år gamla, men de har aldrig visat sig sannare än idag. Den nyliberala ormen omhuldas ömt och kärleksfullt av de som utger sig för att vara arbetarklassens företrädare, sossarna och v-partisterna.
Bror Wennström
bror.wennstroml@skp.se