Radio P1:s dokumentärredaktör Sigrid Flensburg gjorde lördagen den 2 mars 2002 i Gällivare/Malmberget ett en timmes program ”Farliga Människor. Bland angivare socialdemokrater och revolutionärer!”
Händelserna som programmet byggde på utspelades under 1960-, 70-
och inpå 80 talet och kretsade kring den stora gruvstrejkens skeenden.
De flesta personerna som då fick gruvarbetarnas stöd och förtroende
i såväl strejken som i gruvfackföreningarna i Kiruna –
Svappavaara och Malmberget var människor som tillhörde dåvarande
VPK och partilösa. De flesta av dessa personer har avlidit, men några
aktiva från den tiden finns kvar. Men ingen av dessa har fått komma
till tals i P1:s dokumentärprogram. Orsaken kan bara vara en: Historieförfalskare
vill inte ha den sanna verkligheten återgiven av de människor som
bar huvudansvaret för händelserna under den perioden.
Sägas skall att det då även fanns organiserade socialdemokrater
som inte ansåg det vara förenligt med sin heder att motarbeta gruvarbetarnas
berättigade kamp eller uppträda såsom SÄPO/IB-agenter för
socialdemokratiska partiintressen. VPK:s dåvarande partiordförande
CH Hermansson visade stort intresse av att få komma till Malmfälten,
men det avstyrdes av VPK:s lokala organisationer här uppe, ingen partipolitisk
inblandning utifrån accepterades. Det här respekterades inte i första
hand av den socialdemokratiska partiledningen i länet resp. Stockholm.
Man värvade angivare och agenter som förutom med sitt smutsiga hantverk
lokalt även skulle bistå de socialdemokratiska ombudsmännen
utifrån, som kretsade kring gruvorna som flugor kring koskiten en varm
sommardag. Förutom med skattefria ekonomiska ersättningar lockades
IB-agenterna med karriärer i partiet vilket sedermera också infriades.
De s.k ”revolutionärerna” som förekom i programmet var personer
som var helt utanför gruvarbetarnas verklighet och hörde hemma i de
maoistiska kretsarna och tillhörde den tidens parti SKP. Namnet hade man
tagit efter det att CH Hermansson drivit igenom namnbytet till VPK och
inlett sin historieförfalskning av den kommunistiska historien, som nuvarande
VP i stora delar anammat och fortsätter att förvränga och förfalska.
Dessa maoistiska romantiska sandlåderevolutionärer som förekom
under gruvstrejkens tid var till nästan 100 procent folk som inte hade
någon anknytning till gruvarbetarna. De arbetade som flitiga bävrar
med att försöka infiltrera strejkrörelsen och dess ledning med
uttalanden och flygbladsutdelningar. Med hemliga möten där det förekom
”kodnamn” på personer och andra romantiska barnsligheter vilket
också återgavs i programmet av tandläkaren L – E Johansson
som var en av de framträdande maoisterna vid den tidpunkten. Hans karriär
ledde sedermera till kulturchef i Gällivare kommun med socialdemokratisk
partibok. Den andra utav de maoistiska aktörerna som premierades av socialdemokraterna
för sina insatser var Tomas Junkka som fick bli kommunens socialchef. Den
tredje aktöre, Kjell Berglund, blev en uppskattad skribent i S-pressen
med sin antisovjetiska propaganda och med rabiat Stalinhat. Om det var deras
belöning för bedrifterna från strejkperioden låter jag
vara osagt.
En rimlig tanke kan vara att det förekom ett samarbete mellan maoisterna
och socialdemokraterna i att tillsammans infiltrera gruvstrejken och genom det
förhindra det reellt växande kommunistiska VPK:s inflytande i fackföreningarna
och bland gruvarbetarna.
Idag med facit i hand kan man konstatera att sandlåderevolutionärerna
och socialdemokraterna har lyckats i sitt uppsåt. Det nuvarande VP har
blivit ett stöd och samarbetsparti till socialdemokraternas nyliberalism,
maoisterna har helt försvunnit från den politiska arenan och förekommer
nu i hemliga rum och slutna sällskap smidande sina diffusa planer om världsrevolutionen
utifrån sandlådan. Dessa sällskap finns på några
orter i Sverige bl.a. Luleå.
Den reella socialismens partier har slagits sönder med aktivt stöd
av den reformistiska delen av arbetarrörelsen, inte enbart i Sverige utan
i stora delar av världen.
Men människorna världen över börjar allt mer förstå
behovet av ett kommunistiskt parti och politik för att få sina behov
och intressen tillgodosedda.
Det här är såväl borgerligheten som socialdemokratin och
dess bundsförvanter väl medvetna om, så mot den bakgrunden skall
man se den aktivitet med antikommunism och antisocialism som finns på
deras gemensamma dagordning.
Riktiga kommunister som inte ägnar sig åt angiverier eller möten
i slutna rum, utan öppet torgför sin politik registreras av såväl
SÄPO – IB som de nynazistiska rörelserna i Sverige. Dessa tre
grupper förenas ett gemensamt intresse, kampen mot kommunismen.
Så resultatet av P1:s program är inte en historiebeskrivning utan
en dokumentation om hur man i framtiden skall samarbeta för att förhindra
socialismens och kommunismens idéer att få fotfäste och inflytande
i de ärligt arbetande människornas liv och vardag.
”Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk”,
slog Marx fast i det kommunistiska manifestet.
Bror Wennström
(utan kodnamn)
bror.wennstroml@skp.se
Läs mer om historien
Hilding Hagberg
Socialismen i tiden bd1-3
Fram bokförlag
08-82 96 45/ fram@skp.se