Historieförfalskare!

Radio P1:s dokumentärredaktör Sigrid Flensburg gjorde lördagen den 2 mars 2002 i Gällivare/Malmberget ett en timmes program ”Farliga Människor. Bland angivare socialdemokrater och revolutionärer!”

Händelserna som programmet byggde på utspelades under 1960-, 70- och inpå 80 talet och kretsade kring den stora gruvstrejkens skeenden. De flesta personerna som då fick gruvarbetarnas stöd och förtroende i såväl strejken som i gruvfackföreningarna i Kiruna – Svappavaara och Malmberget var människor som tillhörde dåvarande VPK och partilösa. De flesta av dessa personer har avlidit, men några aktiva från den tiden finns kvar. Men ingen av dessa har fått komma till tals i P1:s dokumentärprogram. Orsaken kan bara vara en: Historieförfalskare vill inte ha den sanna verkligheten återgiven av de människor som bar huvudansvaret för händelserna under den perioden.
Sägas skall att det då även fanns organiserade socialdemokrater som inte ansåg det vara förenligt med sin heder att motarbeta gruvarbetarnas berättigade kamp eller uppträda såsom SÄPO/IB-agenter för socialdemokratiska partiintressen. VPK:s dåvarande partiordförande CH Hermansson visade stort intresse av att få komma till Malmfälten, men det avstyrdes av VPK:s lokala organisationer här uppe, ingen partipolitisk inblandning utifrån accepterades. Det här respekterades inte i första hand av den socialdemokratiska partiledningen i länet resp. Stockholm. Man värvade angivare och agenter som förutom med sitt smutsiga hantverk lokalt även skulle bistå de socialdemokratiska ombudsmännen utifrån, som kretsade kring gruvorna som flugor kring koskiten en varm sommardag. Förutom med skattefria ekonomiska ersättningar lockades IB-agenterna med karriärer i partiet vilket sedermera också infriades.
De s.k ”revolutionärerna” som förekom i programmet var personer som var helt utanför gruvarbetarnas verklighet och hörde hemma i de maoistiska kretsarna och tillhörde den tidens parti SKP. Namnet hade man tagit efter det att CH Hermansson drivit igenom namnbytet till VPK och inlett sin historieförfalskning av den kommunistiska historien, som nuvarande VP i stora delar anammat och fortsätter att förvränga och förfalska.
Dessa maoistiska romantiska sandlåderevolutionärer som förekom under gruvstrejkens tid var till nästan 100 procent folk som inte hade någon anknytning till gruvarbetarna. De arbetade som flitiga bävrar med att försöka infiltrera strejkrörelsen och dess ledning med uttalanden och flygbladsutdelningar. Med hemliga möten där det förekom ”kodnamn” på personer och andra romantiska barnsligheter vilket också återgavs i programmet av tandläkaren L – E Johansson som var en av de framträdande maoisterna vid den tidpunkten. Hans karriär ledde sedermera till kulturchef i Gällivare kommun med socialdemokratisk partibok. Den andra utav de maoistiska aktörerna som premierades av socialdemokraterna för sina insatser var Tomas Junkka som fick bli kommunens socialchef. Den tredje aktöre, Kjell Berglund, blev en uppskattad skribent i S-pressen med sin antisovjetiska propaganda och med rabiat Stalinhat. Om det var deras belöning för bedrifterna från strejkperioden låter jag vara osagt.
En rimlig tanke kan vara att det förekom ett samarbete mellan maoisterna och socialdemokraterna i att tillsammans infiltrera gruvstrejken och genom det förhindra det reellt växande kommunistiska VPK:s inflytande i fackföreningarna och bland gruvarbetarna.
Idag med facit i hand kan man konstatera att sandlåderevolutionärerna och socialdemokraterna har lyckats i sitt uppsåt. Det nuvarande VP har blivit ett stöd och samarbetsparti till socialdemokraternas nyliberalism, maoisterna har helt försvunnit från den politiska arenan och förekommer nu i hemliga rum och slutna sällskap smidande sina diffusa planer om världsrevolutionen utifrån sandlådan. Dessa sällskap finns på några orter i Sverige bl.a. Luleå.
Den reella socialismens partier har slagits sönder med aktivt stöd av den reformistiska delen av arbetarrörelsen, inte enbart i Sverige utan i stora delar av världen.
Men människorna världen över börjar allt mer förstå behovet av ett kommunistiskt parti och politik för att få sina behov och intressen tillgodosedda.
Det här är såväl borgerligheten som socialdemokratin och dess bundsförvanter väl medvetna om, så mot den bakgrunden skall man se den aktivitet med antikommunism och antisocialism som finns på deras gemensamma dagordning.
Riktiga kommunister som inte ägnar sig åt angiverier eller möten i slutna rum, utan öppet torgför sin politik registreras av såväl SÄPO – IB som de nynazistiska rörelserna i Sverige. Dessa tre grupper förenas ett gemensamt intresse, kampen mot kommunismen.
Så resultatet av P1:s program är inte en historiebeskrivning utan en dokumentation om hur man i framtiden skall samarbeta för att förhindra socialismens och kommunismens idéer att få fotfäste och inflytande i de ärligt arbetande människornas liv och vardag.
”Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk”, slog Marx fast i det kommunistiska manifestet.
Bror Wennström
(utan kodnamn)
bror.wennstroml@skp.se

Läs mer om historien
Hilding Hagberg
Socialismen i tiden bd1-3
Fram bokförlag
08-82 96 45/ fram@skp.se