”Vi måste delta i kampen mot terrorismen”. Så svarar
såväl utrikesminister Anna Lindh som Sveriges USA-ambassadör
Jan Eliasson när de ställs inför frågan hur vi kan acceptera
att svenska medborgare förvaras som djur i bur i amerikanska fångläger.
Om svensken som sitter fängslad på USA-basen Guantanamo på
Kuba är skyldig till brott eller inte kan vi inte yttra oss om, eftersom
ingen mer än USA-administrationen känner till vad han är anklagad
för.
På samma sätt förhåller det sig med de tre svensk-somalier
vars tillgångar är spärrade och de därmed är berövade
möjligheten att försörja sig. Därtill kommer att de somalier
som samlat in pengar för att hjälpa sina släktingar i hemlandet
hjälplöst får åse hur USA blockerar hjälpen.
Det är med vrede och sorg vi upplever hur den svenska regeringen lägger
sig fullkomligt platt inför USA:s handlingar och diktat.
Att svenska medborgares rättssäkerhet offras i namn av en diffus kamp
mot terrorism är oacceptabelt. Det är oacceptabelt utifrån grundläggande
demokratiska och juridiska principer och handlar samtidigt om mycket mer än
enskilda människors åsidosatta rättigheter.
På många håll i världen förstärks nu protesterna
mot Bushregeringens totala ignorans av internationell rätt och dess ohöljda
krigspolitik. Folkrörelser, jurister, ja till och med brittiska regeringspolitiker
varnar för Washingtons strävan efter världsherravälde.
Men inte ett kritiskt ljud från svenskt regeringshåll! Ingenting
som skulle kunna påminna om ett demokratiskt engagemang som vid USA:s
terrorkrig mot Vietnam.
Vem eller vilka som är skyldiga till händelserna den 11 september
vet omvärlden fortfarande ingenting om. Bush har släppt loss ett ”evigt
krig”, där USA tar sig rätten att ensamt i kraft av sin militärapparat
bestämma spelreglerna – utan att det finns några som helst bevis
mot de för stunden utpekade skyldiga – och det ”demokratiska”
Sveriges regering har ingenting att invända. Inga entydiga avståndstaganden
när USA krigar i Afghanistan och hotar fler länder med aggression.
När psykosen kring mjältbrandsbakterierna spreds över världen,
fick den bli argument för åtskilliga inskränkningar av demokratiska
rättigheter runt om i världen. Oskyldiga greps. Det var USA som angav
takten, USA kände sig hotat, av ”utländska terrorister”,
förstås. Nu har det visat sig att den skyldige inte var någon
utländsk ”terrorist” utan en f d statligt anställd forskare
i USA:s egna fabriker där kemiska och biologiska stridsmedel framställs.
Märk väl: detta avslöjande innehåller två explosiva
informationer: Det ena är den om den konkreta mjältbrandskampanjen.
Hotet kom från USA själv och användes skickligt av Vita Huset
för att få opinionen på sin sida och folkets stöd för
kriget mot Afghanistan och mot ”terrorismen” över huvud taget.
Vem säger att inte händelserna den 11 september har samma ursprung?
Tillräckligt många indicier har kommit fram under de senaste månaderna
som pekar åt detta håll. Utan den 11 september hade Bushadministrationen
varken nationellt eller internationellt fått det stödet för
sitt världskrig mot terrorism som nu har släppts loss. En skänk
från ovan eller cynisk-skickligt politisk dramaturgi? Det skulle i så
fall inte ha varit första gången i USA: s historia. Även Vietnamkriget,
för att nämna ett exempel, startades med fabricerade lögner och
ett påhittat vietnamesiskt anfall i Tonkingbukten. Detta är i dag
historisk ABC för politiskt intresserade i hela världen, men för
svenska regeringen är det ingen anledning att dra paralleller och tänka
efter. Här ställer man helhjärtat upp bakom Vita Huset, som utnyttjar
den 11 september maximalt för att förverkliga sina politiska, ekonomiska
och militära målsättningar.
Den andra informationen i mjältbrandsavslöjandet, som borde ha slagit
ner i vår regering och i medierna som en bomb är erkännandet
att USA har fabriker där man producerar mjältbrand och andra massförstörelsevapen.
Även om det inte är någon nyhet för den internationella
fredsrörelsen, så har ju faktumet ofta bestridits från officiellt
håll. Men fabrikerna finns alltså. Borde det inte vålla en
storm av protest? Kemiska och biologiska vapen är internationellt förbjudna.
Irak är sedan tio år utsatt för FN-sanktioner och permanenta
amerikansk-brittiska bombanfall, därför att man befarar – inte
vet, men befarar – att det framställs sådana vapen, trots att
landet länge har finkammats av internationella vapeninspektörer. Svenska
Rolf Ekéus, som på FN:s uppdrag undersökt Irak och som tydligen
engagerar sig i kampen mot massförstörelsevapen – borde inte
han skrikit till, gärna med stöd av Persson-regeringen, när mjältbrandsavslöjandet
kom?
Vi all vet, att ingen av dem skrek till och reagerade, mjältbrandssaken
blev en liten undangömd notis i medierna. Vilket bara tillåter en
slutsats: Svenska regeringens ”engagemang” för freden, för
nedrustning och för kampen mot kemiska och bakteriologiska massförstörelsemedel
är inte ärlig. De struntar i internationella avtal och internationell
rätt: USA får producera massförstörelsevapen och samtidigt
hota Irak med krig just med anklagelsen om framställning av sådana
vapen. Efter samma mönster producerar USA allt mer sofistikerade kärnvapen
och hotar samtidigt att anfalla DFR Korea med motiveringen att det finns risk
för att man där tar fram kärnvapen.
Det är viktigt att förbud mot kemiska och biologiska vapen upprätthålls
och åtföljs och att kärnvapenarsenalerna rustas ner. Att låta
USA sköta den uppgiften är att sätta bocken till trädgårdsmästare.
USA är den enda makten i historien som använt atombomber mot ett annat
land och det finns många exempel på att USA i de krig som Washington
fört sedan andra världskriget har använt kemiska eller biologiska
vapen: t ex i Vietnam, i Golfkriget och i Jugoslavien. Enbart sedan Golfkriget
har amerikanerna genomfört 50 större militärinsatser utomlands!
Det finns hur många belägg som helst för att Vita huset sätter
sig över existerande internationella nedrustnings- och vapenbegränsningsavtal
och rustar upp. Det av Bush i Jugoslavien och Afghanistan påbörjade
”eviga kriget mot terrorism” tillåter inga tvivel om allvaret
bakom krigshoten. Att Sverige deltar i dränggörat bakom denna politik
måste utlösa massprotester i vårt land!
USA:s krig i Afghanistan antar allt våldsammare former. Krigsindustrin
och militärstrateger utprovar allt värre förintelsemetoder. Man
använder bomber som befaras utlösa jordbävningar. Hur många
oskyldiga afghaner det är som nu sätter livet till kan ingen veta.
I USA väljer man noga siffrorna som släpps ut.
Ett ännu värre hot mot mänskligehten är Pentagons nyss avslöjade
strategier att använda kärnvapen mot länder som Iran, Irak, DFR
Korea, Libyien i fall det behövs för att nå militär överlägsenhet!
De internationella ansträngningar att minska och undanröja kärnvapen
från tiden då Sovjetunionen trängde på nedrustning, är
ett minne blott, ersatt av USA:s ohejdade superrustning.
Var står vi, var står Sverige inför denna fara för världen?
60 procent av svenska folket säger enligt senaste opinionsmätningar
nej till svensk anslutning till Nato. Stick i stäv med denna uppfattning
satsar regeringen på en allt hårdare bindning mellan det svenska
försvaret och Nato.
60 procent av svenska folket vill bevara alliansfriheten med syfte till neutralitet
i fall av krig som Sveriges försvarsdoktrin. Stick i stäv med denna
uppfattning har Persson-regeringen i den nya militärdoktrinen kastat neutralitetsoptionen
över bord. Alliansfriheten har med hänsyn till opinionen bevarats
som ord, men med den rådande politiska och militära bindningen till
Nato och EU-militären har det blivit en lögn.
Sveriges regering håller på att manövrera vårt land i
ett nytt utrikespolitiskt läge, långt bort från den fredsmäklarroll
som rönt uppskattning både bland svenska folket och internationellt.
Ett litet kvitto på denna förändring fick vi när Sveriges
FN-ambassadör Pierre Schori utvisades från Zimbabwe. Visserligen
hade han innan dess inför löpande kameror lovat att blanda sig i den
zimbabwiska valprocessen och stödja oppositionen – vilket strider
mot internationella valobservatörers rättigheter – men i alla
fall, att en svensk ambassadör inte var välkommen i ett afrikanskt
land är något nytt, något som måste sättas i omedelbart
sammanhang med den förändrade rollen som Sverige spelar i världen.
Att göra sig till svansen för USA: s aggressiva politik kan få
betydligt värre följder än en utvisad Schori. Därför
gäller kravet:
Inget svenskt stöd till USA:s krig!
Stärk vårt lands alliansfrihet!
Stärk Sveriges insatser för fred och nedrustning!
Rolf Hagel
rolf.hagel@skp.se