Farlig svensk undfallenhet

”Vi måste delta i kampen mot terrorismen”. Så svarar såväl utrikesminister Anna Lindh som Sveriges USA-ambassadör Jan Eliasson när de ställs inför frågan hur vi kan acceptera att svenska medborgare förvaras som djur i bur i amerikanska fångläger.
Om svensken som sitter fängslad på USA-basen Guantanamo på Kuba är skyldig till brott eller inte kan vi inte yttra oss om, eftersom ingen mer än USA-administrationen känner till vad han är anklagad för.
På samma sätt förhåller det sig med de tre svensk-somalier vars tillgångar är spärrade och de därmed är berövade möjligheten att försörja sig. Därtill kommer att de somalier som samlat in pengar för att hjälpa sina släktingar i hemlandet hjälplöst får åse hur USA blockerar hjälpen.
Det är med vrede och sorg vi upplever hur den svenska regeringen lägger sig fullkomligt platt inför USA:s handlingar och diktat.
Att svenska medborgares rättssäkerhet offras i namn av en diffus kamp mot terrorism är oacceptabelt. Det är oacceptabelt utifrån grundläggande demokratiska och juridiska principer och handlar samtidigt om mycket mer än enskilda människors åsidosatta rättigheter.
På många håll i världen förstärks nu protesterna mot Bushregeringens totala ignorans av internationell rätt och dess ohöljda krigspolitik. Folkrörelser, jurister, ja till och med brittiska regeringspolitiker varnar för Washingtons strävan efter världsherravälde.
Men inte ett kritiskt ljud från svenskt regeringshåll! Ingenting som skulle kunna påminna om ett demokratiskt engagemang som vid USA:s terrorkrig mot Vietnam.
Vem eller vilka som är skyldiga till händelserna den 11 september vet omvärlden fortfarande ingenting om. Bush har släppt loss ett ”evigt krig”, där USA tar sig rätten att ensamt i kraft av sin militärapparat bestämma spelreglerna – utan att det finns några som helst bevis mot de för stunden utpekade skyldiga – och det ”demokratiska” Sveriges regering har ingenting att invända. Inga entydiga avståndstaganden när USA krigar i Afghanistan och hotar fler länder med aggression.

När psykosen kring mjältbrandsbakterierna spreds över världen, fick den bli argument för åtskilliga inskränkningar av demokratiska rättigheter runt om i världen. Oskyldiga greps. Det var USA som angav takten, USA kände sig hotat, av ”utländska terrorister”, förstås. Nu har det visat sig att den skyldige inte var någon utländsk ”terrorist” utan en f d statligt anställd forskare i USA:s egna fabriker där kemiska och biologiska stridsmedel framställs.
Märk väl: detta avslöjande innehåller två explosiva informationer: Det ena är den om den konkreta mjältbrandskampanjen. Hotet kom från USA själv och användes skickligt av Vita Huset för att få opinionen på sin sida och folkets stöd för kriget mot Afghanistan och mot ”terrorismen” över huvud taget.
Vem säger att inte händelserna den 11 september har samma ursprung? Tillräckligt många indicier har kommit fram under de senaste månaderna som pekar åt detta håll. Utan den 11 september hade Bushadministrationen varken nationellt eller internationellt fått det stödet för sitt världskrig mot terrorism som nu har släppts loss. En skänk från ovan eller cynisk-skickligt politisk dramaturgi? Det skulle i så fall inte ha varit första gången i USA: s historia. Även Vietnamkriget, för att nämna ett exempel, startades med fabricerade lögner och ett påhittat vietnamesiskt anfall i Tonkingbukten. Detta är i dag historisk ABC för politiskt intresserade i hela världen, men för svenska regeringen är det ingen anledning att dra paralleller och tänka efter. Här ställer man helhjärtat upp bakom Vita Huset, som utnyttjar den 11 september maximalt för att förverkliga sina politiska, ekonomiska och militära målsättningar.
Den andra informationen i mjältbrandsavslöjandet, som borde ha slagit ner i vår regering och i medierna som en bomb är erkännandet att USA har fabriker där man producerar mjältbrand och andra massförstörelsevapen. Även om det inte är någon nyhet för den internationella fredsrörelsen, så har ju faktumet ofta bestridits från officiellt håll. Men fabrikerna finns alltså. Borde det inte vålla en storm av protest? Kemiska och biologiska vapen är internationellt förbjudna. Irak är sedan tio år utsatt för FN-sanktioner och permanenta amerikansk-brittiska bombanfall, därför att man befarar – inte vet, men befarar – att det framställs sådana vapen, trots att landet länge har finkammats av internationella vapeninspektörer. Svenska Rolf Ekéus, som på FN:s uppdrag undersökt Irak och som tydligen engagerar sig i kampen mot massförstörelsevapen – borde inte han skrikit till, gärna med stöd av Persson-regeringen, när mjältbrandsavslöjandet kom?
Vi all vet, att ingen av dem skrek till och reagerade, mjältbrandssaken blev en liten undangömd notis i medierna. Vilket bara tillåter en slutsats: Svenska regeringens ”engagemang” för freden, för nedrustning och för kampen mot kemiska och bakteriologiska massförstörelsemedel är inte ärlig. De struntar i internationella avtal och internationell rätt: USA får producera massförstörelsevapen och samtidigt hota Irak med krig just med anklagelsen om framställning av sådana vapen. Efter samma mönster producerar USA allt mer sofistikerade kärnvapen och hotar samtidigt att anfalla DFR Korea med motiveringen att det finns risk för att man där tar fram kärnvapen.
Det är viktigt att förbud mot kemiska och biologiska vapen upprätthålls och åtföljs och att kärnvapenarsenalerna rustas ner. Att låta USA sköta den uppgiften är att sätta bocken till trädgårdsmästare. USA är den enda makten i historien som använt atombomber mot ett annat land och det finns många exempel på att USA i de krig som Washington fört sedan andra världskriget har använt kemiska eller biologiska vapen: t ex i Vietnam, i Golfkriget och i Jugoslavien. Enbart sedan Golfkriget har amerikanerna genomfört 50 större militärinsatser utomlands!
Det finns hur många belägg som helst för att Vita huset sätter sig över existerande internationella nedrustnings- och vapenbegränsningsavtal och rustar upp. Det av Bush i Jugoslavien och Afghanistan påbörjade ”eviga kriget mot terrorism” tillåter inga tvivel om allvaret bakom krigshoten. Att Sverige deltar i dränggörat bakom denna politik måste utlösa massprotester i vårt land!
USA:s krig i Afghanistan antar allt våldsammare former. Krigsindustrin och militärstrateger utprovar allt värre förintelsemetoder. Man använder bomber som befaras utlösa jordbävningar. Hur många oskyldiga afghaner det är som nu sätter livet till kan ingen veta. I USA väljer man noga siffrorna som släpps ut.
Ett ännu värre hot mot mänskligehten är Pentagons nyss avslöjade strategier att använda kärnvapen mot länder som Iran, Irak, DFR Korea, Libyien i fall det behövs för att nå militär överlägsenhet! De internationella ansträngningar att minska och undanröja kärnvapen från tiden då Sovjetunionen trängde på nedrustning, är ett minne blott, ersatt av USA:s ohejdade superrustning.
Var står vi, var står Sverige inför denna fara för världen?
60 procent av svenska folket säger enligt senaste opinionsmätningar nej till svensk anslutning till Nato. Stick i stäv med denna uppfattning satsar regeringen på en allt hårdare bindning mellan det svenska försvaret och Nato.
60 procent av svenska folket vill bevara alliansfriheten med syfte till neutralitet i fall av krig som Sveriges försvarsdoktrin. Stick i stäv med denna uppfattning har Persson-regeringen i den nya militärdoktrinen kastat neutralitetsoptionen över bord. Alliansfriheten har med hänsyn till opinionen bevarats som ord, men med den rådande politiska och militära bindningen till Nato och EU-militären har det blivit en lögn.
Sveriges regering håller på att manövrera vårt land i ett nytt utrikespolitiskt läge, långt bort från den fredsmäklarroll som rönt uppskattning både bland svenska folket och internationellt.
Ett litet kvitto på denna förändring fick vi när Sveriges FN-ambassadör Pierre Schori utvisades från Zimbabwe. Visserligen hade han innan dess inför löpande kameror lovat att blanda sig i den zimbabwiska valprocessen och stödja oppositionen – vilket strider mot internationella valobservatörers rättigheter – men i alla fall, att en svensk ambassadör inte var välkommen i ett afrikanskt land är något nytt, något som måste sättas i omedelbart sammanhang med den förändrade rollen som Sverige spelar i världen.
Att göra sig till svansen för USA: s aggressiva politik kan få betydligt värre följder än en utvisad Schori. Därför gäller kravet:
Inget svenskt stöd till USA:s krig!
Stärk vårt lands alliansfrihet!
Stärk Sveriges insatser för fred och nedrustning!
Rolf Hagel
rolf.hagel@skp.se