Enda utvägen ur Rysslands dramatiska läge – återupprätta vår gemensamma förbundsstat

Uttrag ur RFKP-ordförande Gennadij Ziuganovs tal vid Kommunistiska Partiernas kongress i okt 2001
Globalism – det är imperialismens högsta stadium. Direkt inför våra ögon förvandlas den från en form för teoretisk analys till en realitet. En realitet som tillför folken fasa, lidanden, krig och död. Globalismen är en ny etapp i omdaningen av världen, en skärpning av samtliga problem och motsättningar.

*
Kommunisterna har alltid fördömt terror. ”Terror har alltid utnyttjats av mänsklighetens fiender som ett vapen för att krossa folkens kamp för sin befrielse. Den kan aldrig utgöra ett vapen för en ädel och rättvis sak”. Ett uttalande av Fidel Castro som man måste instämma i.
*
Idag ställs varje ärlig människa inför frågan: vad gjorde det möjligt att driva mänskligheten mot en ny katastrof – mot ett nytt världskrig? Och kommunisterna måste härvidlag ge klart uttryck för sin uppfattning.
Orsaken till detta är upplösningen av Sovjetunionen, utplånanden av den socialistiska sammanhållningen och samarbetet, skövlandet av Ryssland och andra sovjetiska republiker. Världen har gått miste om den kraft, som gav den moderna civilisationen balans och stabilitet. Den kraft som skapade alternativ för mänsklighetens utveckling, som öppnade perspektiv för den nya vägen i socialistisk och kommunistisk riktning.
*
”Klassherraväldet kan inte längre dölja sig bakom ett nationellt skal; mot proletariatet är de nationella regeringarna eniga i sak”, - så skrev för över 100 år sedan Karl Marx. Han visade på källorna till den företeelse som idag fått namnet globalisering.
*
För sin kommunistiska övertygelse och med hjälp av påhittade förevändningar arresteras människor och kastas i fängelse i Litauen, Georgien och Kazakstan .I en rad republiker är kommunistiska partiet förbjudet. Ledarna för Litauens Kommunistiska Parti Miculas Burokiavicus, Jusach Ermalavicius och Jusach Kulialis har fängslats. Det ligger inte bättre till i andra tidigare socialistiska länder. Kommunistiska ledare som Milos Jakes och Josef Lenart i Tjeckien, Vasil Bilak i Slovakien, Egon Krenz och hans kamrater i Tyskland, Voizek Jaruzelskij i Polen utsätts för rättsliga åtgärder.
Vi uttrycker på nytt vår solidaritet med våra kamrater och kommer ihärdigt att kämpa för deras befrielse.
*
Mot en bakgrund av en makalös fattigdom, epidemier, narkomani, och rättslöshet pågår en otyglad hyllning av ledande personer i samhället. I Ryssland inpräntas överallt en Putin-kult. I Kazakstan framställs Nazarbajev i massmedia som en turkisk härskare. Sjevardnadze uppträder i Georgien som enväldig diktator. A. Njazov i Turkmenien har i praktiken officiellt ”utnämnts” till den andre efter profeten Muhammed. Och så är det praktiskt taget överallt.
En kuslig glidning har ägt rum, en förskräcklig snedvridning av i informationsflödet. Det bara förvärrar faran för samhällsmoralens sönderfall, banditväsen och terrorism, auktoritärism och despotism.
En på spillror proklamerad enhetlig suverän stat står våra folk dyrt. Rysslands befolkning har under den senare perioden minskat med 8 miljoner. Över 2 miljoner – nästan hälften av befolkningen – har Georgien förlorat. Cirka 1,5 miljoner har lämnat Azerbadjzjan. Det en gång så blomstrande Ukraina får minskad befolkning. Ryssar, tatarer, judar har lämnat Uzbekistan. Upp till 300 000 invånare, dvs. var femte, har det lilla Estland förlorat.
Våra folks framtid – barnen – lemlästas och förintas. Enbart i Tbilisi bor tusentals hemlösa barn i källare. I Kazakstan har barn i praktiken blivit en legal vara.
Allt detta ställer våra folk inför en rad svåra problem, vars lösning är ett villkor för deras överlevnad, liksom hela mänsklighetens öde.
För våra länders folk finns endast en utväg ur detta dramatiska läge. Det är att på frivillig väg återupprätta vår gemensamma, historiskt skapade stat. Endast den förmår skydda från utländskt hot och inhemskt kaos av organiserad och beväpnad anarki. Endast ett nytt Förbund har förmåga att stå emot trycket från globaliseringsivrarna, för vilka vår jord är ett ”ingenmansland”, med stora rikedomar av naturtillgångar. Endast ett nytt Förbund tillåter varje folk att bevara sin egenart, oavhängighet och kultur. För detta ädla mål är det värt att leva, arbeta och kämpa!
*
Vi har nog så länge visat återhållsamhet i vår bedömning av den nya presidentens verksamhet. Många medborgare, inkluderande även en del av dem som röstade för oppositionen, hoppades på att Putin skulle gå den patriotiska vägen. Eftersom han till en början talade om en stark stat och folkets sociala skydd. I hans närhet dök en del personer upp, som tunnade ut den kriminella jeltsinska grupperingen. Men ju längre tiden gick, desto klarare stod det att tron på en statsmannamässig känsla hos Putin var en illusion. Till den finns ingen reell grund. Bilden av honom som en arvtagare till Jeltsin fick allt klarare linjer. Tvetydigheten tonade bort som en morgondimma. Det stod klart att en principiell förändring av politiken i Kreml inte ägt rum och inte kommer att ske.
*
Enligt uppgifter från det icke offentliggjorda talet vid ryska kongressen för industrin och företagare, insänt till presidentens administration, förekommer inga reella investeringar i landets ekonomi. Vi har att vänta en energikris, vida större och svårare än under den gångna vintern.
*
Det är därför som hela folks öde vilar på kommunisternas, alla progressiva krafternas klokhet, organisationsförmåga och beslutsamhet och deras stabilitet i kontakterna med massorna. Av detta avgörs det allra viktigaste – om det till slut kommer att vara möjligt att kasta reaktionen på historiens soptipp och återupprätta folkmakten.
Ja, vi har för avsikt att erövra makten med fredliga och demokratiska val. Men vi kommer att vid detta stödja oss på massproteströrelsen från folkets sida. På stödet från alla ärliga och modiga medborgare. Endast på det sättet tvingar vi den styrande regimen att erkänna resultatet av folkets val.
*
I dag ställs kommunisterna just inför den uppgift, som påvisades av J.V. Stalin redan på hans tid: ”Tidigare räknades bourgeoisien som nationens ledande kraft, den representerade rätten och oavhängigheten för nationen, ställde den över allt annat. Nu finns det inte ett spår kvar av den ”nationella principen”. Numera säljer bourgeoisien nationens rätt och oavhängighet för dollars. Den nationella oavhängighetens och nationella suveränintens fana har kastas överbord. Det är tveklöst så att vi måste lyfta denna fana, vi representanter för kommunistiska och demokratiska partier, och föra dem framåt, om vi vill vara vårt lands patrioter, om vi vill blir vår nations ledande kraft. Inga andra kommer att kunna höja den.
*
Därför är vi skyldiga att fortsätta kampen mot utvidgningen av NATO österut. Skyldiga att
stödja det palestinska folket och dess strävan att bilda en oavhängig stat. Vi kommer också fortsättningsvis att kräva att den amerikanska blockaden mot Irak, och Kuba hävs, liksom ett slut på USA:s militära äventyr i Afghanistan, i vilket Ryssland och Mellanöstern alltmer dras in.
*
Tiden har kommit att återupprätta den historiska rättvisan – att återuppliva vår allmänna egendom – vår stora förbundsstat. Historien själv har löst tvisten om vem som hade rätt: de som stod för bevarandet av ett enhetligt socialistiskt statsväsende, eller de som till varje pris bemödade sig om att förstöra den. Och därigenom kastade vårt land tillbaka till medeltiden.
*
Men valet [I Vitryssland – V J] har ännu en gång bekräftat att Förbundsstaten har många fiender, såväl inom som utom landet. USA och andra NATO-länder har öppet visat sitt stöd till den vitryske presidentens fiender. De var beredda att använda sig av den belgradska varianten för att uppnå ett byte i statsledningen. Den ryske regimen distanserade sig demonstrativt från valkampanjen i Vitryssland. Sitt verkliga ansikte uppvisade den ryska statsledningen genom massmedier som tv-stationen NTV och partier som ”Högerkrafternas förbund”, som sökte förhindra en seger för Lukasjenko. Öppen hets mot den vitryske presidenten kom från statsledningen i Georgien och de baltiska länderna. För dem utgjorde en seger för en av de mest aktiva initiativtagarna för en pånyttfödelse av vårt fosterland, en katastrof för deras politik att splittra folken, ett närmande av vedergällningen för utplånandet av Sovjetunionen.
*
Det är livsviktigt för oss att till Förbundsparlamentet välja dem som helhjärtat är för vår enighet, vårt socialistiska val.
*
Vi ser att framgång i kampen för det arbetande folket uppnås av dem, som skickligt utnyttjar också den borgerliga demokratins institut i de arbetandes intresse.
*
Praktiskt taget överallt – inte bara i Moldavien – blir villkoren för arbetet bland massorna allt mera gynnsamt. Samtidigt gör sig frånvaron påmind av en nödvändig enighet i de kommunistiska och folkpatriotiska krafternas verksamhet.
*
Man upprepar ständigt för oss – marknaden. Men en effektiv och social marknad måste verka för människan, och inte människan för marknaden. Vi ser ingen mening med ett överflöd av varor i affärerna om majoriteten av befolkningen inte kan inhandla nödvändiga varor.
*

Låt oss se på Ryssland. Man måste veta att 90 procent av livsmedlen produceras i områden inom ”det patriotiska bältet”. Att där finns det högsta tempot inom livsmedelsindustrin. Bättre ordning och reda, mindre stölder och kriminalitet.
Kubans lantbruk, som räddades från demokratisk ruin av Kondatenko och hans unge efterträdare Tkatjev, har på två år givit 15 miljoner ton säd. Det räcker för att mätta hälften av Rysslands befolkning. Industriproduktionen i Vladimir – området, som leds av kommunisten Vinogradov, har uppnått rekordtempo i ökningstakt. Tula-området har under ledning av CK-medlemmen Starodubtsev rest det militär – industriella komplexet ur dess sammanbrott. Att propagera för dessa positiva exempel är den mest fruktbringande riktningen i arbetet på utvecklandet av en massverksamhet mot liberalernas fördärvbringande politik.
Av stor betydelse vid det informativa arbetet för att för massorna åskådliggöra våra alternativ, är att hänvisa till erfarenheterna och framgångarna i de länder där kommunister står vid makten – Kina, Vietnam, Kuba. Detta är nödvändigt för att inspirera och ingjuta i de arbetande optimism och vilja till handling.
*
”Folk! Nu räcker det med suckar och tystnad! Kom till besinning, res er upp från era knän!” Denna appell från våra ukrainska kamrater måste bli vår gemensamma sak.
*
Centralkommittén för Ryska Kommunistiska Partiet har valt ett konsultativt råd av erfarna, kunniga och kompetenta kamrater. De har möjlighet att framföra vilka anmärkningar som helst till Ziuganov, Kuptsov, Melnikov, sekreterarna i CK. Vi anser det vara av utomordentlig vikt för att förhindra en upprepning av de sjukdomar som paralyserade SUKP och förde landet i en akut kris.
*
Fattigdom är ett beprövat vapen i regimernas kamp mot kommunister. En människa som drivits till randen av vad hon förmår uthärda politiskt lättledd. För att medvetet kunna kämpa för ett bättre liv, måste det för den arbetande finnas ett visst välstånd, kraft och fritid. Det är betecknande att i valet i Irkutsk- området så var det invånare med en månadsinkomst av 4 till 6 tusen rubel som röstade för vår kandidat till guvernörsposten. De röstade medvetet. Dem lyckades man inte köpa och bedra. Detta samtidigt som man i byar och små samhällen med människor som lever på naturahushållning och månadsvis inte ser ”levande pengar” för sina ögon, kunde köpa röster för 100 rubel. Människorna gick inte till röstlokalerna, utan massor av falska röstsedlar stoppades i valurnorna. Enligt specialisters värderingar stals på så sätt upp till 30 000 röster från vår kandidat.
*
Idag är vi kommunister, förenade i broderpartiet, över 1 miljon medlemmar. Bakom oss har vi tiotals miljoner väljare. De fortsätter att vara hängivna vår stora sak under vilka svåra omständigheter som helst.
Vi är övertygade om att en pånyttfödelse är oundviklig av vårt eniga Fosterland, ett nytt frivilligt Förbund.
Övers. Volger Jonsson