Enda utvägen ur Rysslands dramatiska läge återupprätta
vår gemensamma förbundsstat
Uttrag ur RFKP-ordförande Gennadij Ziuganovs tal vid Kommunistiska
Partiernas kongress i okt 2001
Globalism det är imperialismens högsta stadium. Direkt inför
våra ögon förvandlas den från en form för teoretisk
analys till en realitet. En realitet som tillför folken fasa, lidanden,
krig och död. Globalismen är en ny etapp i omdaningen av världen,
en skärpning av samtliga problem och motsättningar.
*
Kommunisterna har alltid fördömt terror. Terror har alltid utnyttjats
av mänsklighetens fiender som ett vapen för att krossa folkens kamp
för sin befrielse. Den kan aldrig utgöra ett vapen för en ädel
och rättvis sak. Ett uttalande av Fidel Castro som man måste
instämma i.
*
Idag ställs varje ärlig människa inför frågan: vad
gjorde det möjligt att driva mänskligheten mot en ny katastrof
mot ett nytt världskrig? Och kommunisterna måste härvidlag ge
klart uttryck för sin uppfattning.
Orsaken till detta är upplösningen av Sovjetunionen, utplånanden
av den socialistiska sammanhållningen och samarbetet, skövlandet
av Ryssland och andra sovjetiska republiker. Världen har gått miste
om den kraft, som gav den moderna civilisationen balans och stabilitet. Den
kraft som skapade alternativ för mänsklighetens utveckling, som öppnade
perspektiv för den nya vägen i socialistisk och kommunistisk riktning.
*
Klassherraväldet kan inte längre dölja sig bakom ett nationellt
skal; mot proletariatet är de nationella regeringarna eniga i sak,
- så skrev för över 100 år sedan Karl Marx. Han visade
på källorna till den företeelse som idag fått namnet globalisering.
*
För sin kommunistiska övertygelse och med hjälp av påhittade
förevändningar arresteras människor och kastas i fängelse
i Litauen, Georgien och Kazakstan .I en rad republiker är kommunistiska
partiet förbjudet. Ledarna för Litauens Kommunistiska Parti Miculas
Burokiavicus, Jusach Ermalavicius och Jusach Kulialis har fängslats. Det
ligger inte bättre till i andra tidigare socialistiska länder. Kommunistiska
ledare som Milos Jakes och Josef Lenart i Tjeckien, Vasil Bilak i Slovakien,
Egon Krenz och hans kamrater i Tyskland, Voizek Jaruzelskij i Polen utsätts
för rättsliga åtgärder.
Vi uttrycker på nytt vår solidaritet med våra kamrater och
kommer ihärdigt att kämpa för deras befrielse.
*
Mot en bakgrund av en makalös fattigdom, epidemier, narkomani, och rättslöshet
pågår en otyglad hyllning av ledande personer i samhället.
I Ryssland inpräntas överallt en Putin-kult. I Kazakstan framställs
Nazarbajev i massmedia som en turkisk härskare. Sjevardnadze uppträder
i Georgien som enväldig diktator. A. Njazov i Turkmenien har i praktiken
officiellt utnämnts till den andre efter profeten Muhammed.
Och så är det praktiskt taget överallt.
En kuslig glidning har ägt rum, en förskräcklig snedvridning
av i informationsflödet. Det bara förvärrar faran för samhällsmoralens
sönderfall, banditväsen och terrorism, auktoritärism och despotism.
En på spillror proklamerad enhetlig suverän stat står våra
folk dyrt. Rysslands befolkning har under den senare perioden minskat med 8
miljoner. Över 2 miljoner nästan hälften av befolkningen
har Georgien förlorat. Cirka 1,5 miljoner har lämnat Azerbadjzjan.
Det en gång så blomstrande Ukraina får minskad befolkning.
Ryssar, tatarer, judar har lämnat Uzbekistan. Upp till 300 000 invånare,
dvs. var femte, har det lilla Estland förlorat.
Våra folks framtid barnen lemlästas och förintas.
Enbart i Tbilisi bor tusentals hemlösa barn i källare. I Kazakstan
har barn i praktiken blivit en legal vara.
Allt detta ställer våra folk inför en rad svåra problem,
vars lösning är ett villkor för deras överlevnad, liksom
hela mänsklighetens öde.
För våra länders folk finns endast en utväg ur detta dramatiska
läge. Det är att på frivillig väg återupprätta
vår gemensamma, historiskt skapade stat. Endast den förmår
skydda från utländskt hot och inhemskt kaos av organiserad och beväpnad
anarki. Endast ett nytt Förbund har förmåga att stå emot
trycket från globaliseringsivrarna, för vilka vår jord är
ett ingenmansland, med stora rikedomar av naturtillgångar.
Endast ett nytt Förbund tillåter varje folk att bevara sin egenart,
oavhängighet och kultur. För detta ädla mål är det
värt att leva, arbeta och kämpa!
*
Vi har nog så länge visat återhållsamhet i vår
bedömning av den nya presidentens verksamhet. Många medborgare, inkluderande
även en del av dem som röstade för oppositionen, hoppades på
att Putin skulle gå den patriotiska vägen. Eftersom han till en början
talade om en stark stat och folkets sociala skydd. I hans närhet dök
en del personer upp, som tunnade ut den kriminella jeltsinska grupperingen.
Men ju längre tiden gick, desto klarare stod det att tron på en statsmannamässig
känsla hos Putin var en illusion. Till den finns ingen reell grund. Bilden
av honom som en arvtagare till Jeltsin fick allt klarare linjer. Tvetydigheten
tonade bort som en morgondimma. Det stod klart att en principiell förändring
av politiken i Kreml inte ägt rum och inte kommer att ske.
*
Enligt uppgifter från det icke offentliggjorda talet vid ryska kongressen
för industrin och företagare, insänt till presidentens administration,
förekommer inga reella investeringar i landets ekonomi. Vi har att vänta
en energikris, vida större och svårare än under den gångna
vintern.
*
Det är därför som hela folks öde vilar på kommunisternas,
alla progressiva krafternas klokhet, organisationsförmåga och beslutsamhet
och deras stabilitet i kontakterna med massorna. Av detta avgörs det allra
viktigaste om det till slut kommer att vara möjligt att kasta reaktionen
på historiens soptipp och återupprätta folkmakten.
Ja, vi har för avsikt att erövra makten med fredliga och demokratiska
val. Men vi kommer att vid detta stödja oss på massproteströrelsen
från folkets sida. På stödet från alla ärliga och
modiga medborgare. Endast på det sättet tvingar vi den styrande regimen
att erkänna resultatet av folkets val.
*
I dag ställs kommunisterna just inför den uppgift, som påvisades
av J.V. Stalin redan på hans tid: Tidigare räknades bourgeoisien
som nationens ledande kraft, den representerade rätten och oavhängigheten
för nationen, ställde den över allt annat. Nu finns det inte
ett spår kvar av den nationella principen. Numera säljer
bourgeoisien nationens rätt och oavhängighet för dollars. Den
nationella oavhängighetens och nationella suveränintens fana har kastas
överbord. Det är tveklöst så att vi måste lyfta denna
fana, vi representanter för kommunistiska och demokratiska partier, och
föra dem framåt, om vi vill vara vårt lands patrioter, om vi
vill blir vår nations ledande kraft. Inga andra kommer att kunna höja
den.
*
Därför är vi skyldiga att fortsätta kampen mot utvidgningen
av NATO österut. Skyldiga att
stödja det palestinska folket och dess strävan att bilda en oavhängig
stat. Vi kommer också fortsättningsvis att kräva att den amerikanska
blockaden mot Irak, och Kuba hävs, liksom ett slut på USA:s militära
äventyr i Afghanistan, i vilket Ryssland och Mellanöstern alltmer
dras in.
*
Tiden har kommit att återupprätta den historiska rättvisan
att återuppliva vår allmänna egendom vår stora
förbundsstat. Historien själv har löst tvisten om vem som hade
rätt: de som stod för bevarandet av ett enhetligt socialistiskt statsväsende,
eller de som till varje pris bemödade sig om att förstöra den.
Och därigenom kastade vårt land tillbaka till medeltiden.
*
Men valet [I Vitryssland V J] har ännu en gång bekräftat
att Förbundsstaten har många fiender, såväl inom som utom
landet. USA och andra NATO-länder har öppet visat sitt stöd till
den vitryske presidentens fiender. De var beredda att använda sig av den
belgradska varianten för att uppnå ett byte i statsledningen. Den
ryske regimen distanserade sig demonstrativt från valkampanjen i Vitryssland.
Sitt verkliga ansikte uppvisade den ryska statsledningen genom massmedier som
tv-stationen NTV och partier som Högerkrafternas förbund,
som sökte förhindra en seger för Lukasjenko. Öppen hets
mot den vitryske presidenten kom från statsledningen i Georgien och de
baltiska länderna. För dem utgjorde en seger för en av de mest
aktiva initiativtagarna för en pånyttfödelse av vårt fosterland,
en katastrof för deras politik att splittra folken, ett närmande av
vedergällningen för utplånandet av Sovjetunionen.
*
Det är livsviktigt för oss att till Förbundsparlamentet välja
dem som helhjärtat är för vår enighet, vårt socialistiska
val.
*
Vi ser att framgång i kampen för det arbetande folket uppnås
av dem, som skickligt utnyttjar också den borgerliga demokratins institut
i de arbetandes intresse.
*
Praktiskt taget överallt inte bara i Moldavien blir villkoren
för arbetet bland massorna allt mera gynnsamt. Samtidigt gör sig frånvaron
påmind av en nödvändig enighet i de kommunistiska och folkpatriotiska
krafternas verksamhet.
*
Man upprepar ständigt för oss marknaden. Men en effektiv och
social marknad måste verka för människan, och inte människan
för marknaden. Vi ser ingen mening med ett överflöd av varor
i affärerna om majoriteten av befolkningen inte kan inhandla nödvändiga
varor.
*
Låt oss se på Ryssland. Man måste veta att 90 procent av livsmedlen
produceras i områden inom det patriotiska bältet. Att
där finns det högsta tempot inom livsmedelsindustrin. Bättre
ordning och reda, mindre stölder och kriminalitet.
Kubans lantbruk, som räddades från demokratisk ruin av Kondatenko
och hans unge efterträdare Tkatjev, har på två år givit
15 miljoner ton säd. Det räcker för att mätta hälften
av Rysslands befolkning. Industriproduktionen i Vladimir området,
som leds av kommunisten Vinogradov, har uppnått rekordtempo i ökningstakt.
Tula-området har under ledning av CK-medlemmen Starodubtsev rest det militär
industriella komplexet ur dess sammanbrott. Att propagera för dessa
positiva exempel är den mest fruktbringande riktningen i arbetet på
utvecklandet av en massverksamhet mot liberalernas fördärvbringande
politik.
Av stor betydelse vid det informativa arbetet för att för massorna
åskådliggöra våra alternativ, är att hänvisa
till erfarenheterna och framgångarna i de länder där kommunister
står vid makten Kina, Vietnam, Kuba. Detta är nödvändigt
för att inspirera och ingjuta i de arbetande optimism och vilja till handling.
*
Folk! Nu räcker det med suckar och tystnad! Kom till besinning, res
er upp från era knän! Denna appell från våra ukrainska
kamrater måste bli vår gemensamma sak.
*
Centralkommittén för Ryska Kommunistiska Partiet har valt ett konsultativt
råd av erfarna, kunniga och kompetenta kamrater. De har möjlighet
att framföra vilka anmärkningar som helst till Ziuganov, Kuptsov,
Melnikov, sekreterarna i CK. Vi anser det vara av utomordentlig vikt för
att förhindra en upprepning av de sjukdomar som paralyserade SUKP och förde
landet i en akut kris.
*
Fattigdom är ett beprövat vapen i regimernas kamp mot kommunister.
En människa som drivits till randen av vad hon förmår uthärda
politiskt lättledd. För att medvetet kunna kämpa för ett
bättre liv, måste det för den arbetande finnas ett visst välstånd,
kraft och fritid. Det är betecknande att i valet i Irkutsk- området
så var det invånare med en månadsinkomst av 4 till 6 tusen
rubel som röstade för vår kandidat till guvernörsposten.
De röstade medvetet. Dem lyckades man inte köpa och bedra. Detta samtidigt
som man i byar och små samhällen med människor som lever på
naturahushållning och månadsvis inte ser levande pengar
för sina ögon, kunde köpa röster för 100 rubel. Människorna
gick inte till röstlokalerna, utan massor av falska röstsedlar stoppades
i valurnorna. Enligt specialisters värderingar stals på så
sätt upp till 30 000 röster från vår kandidat.
*
Idag är vi kommunister, förenade i broderpartiet, över 1 miljon
medlemmar. Bakom oss har vi tiotals miljoner väljare. De fortsätter
att vara hängivna vår stora sak under vilka svåra omständigheter
som helst.
Vi är övertygade om att en pånyttfödelse är oundviklig
av vårt eniga Fosterland, ett nytt frivilligt Förbund.
Övers. Volger Jonsson