NATO invaderar Makedonien

Omkring 3 500 tungt beväpnade NATO-soldater har gått in i Makedonien. Mandatet sägs vara att avväpna de albanska rebellerna. Man får säkert för syns skull se en viss uppsamling och förstöring av föråldrade vapen. Men de finns klara bevis för att den ”Nationella befrielsearmén” (NLA) är beväpnad, utrustad och finansierad av Washington. NATO:s egentliga mål är att skydda terroristerna snarare än att avväpna dem, att försvaga och skapa svårigheter för de makedonska säkerhetsstyrkorna och att sätta upp ett protektorat under direkt militärstyre. USA:s och EU:s ”fredsöverenskommelse” är i själva verket kapitulation och underkastelse inför NATO-aggressionen.

Bara timmarna före ”fredsförhandlingarna” i Ohrid den 8 augusti förnyade terroristerna sina angrepp och dödade tio makedonska soldater i ett överfall i Prilep. Nästa dag satte UCK-NLA igång en omfattande offensiv mot de makedonska säkerhetsstyrkorna. Och två dagar senare gick flera hundra trupper ur FN:s Kosovo Protection Corps (KPC) över gränsen från Kosovo och attackerade makedonska säkerhetsstyrkor kring Radusha. (1). Dessa noggrant planerade militära insatser kombinerades med brutala angrepp på civilbefolkningen.
Mot en bakgrund av folkliga protester och förnyade terroristdåd undertecknades ”ett ramavtal för en fredsöverenskommelse” den 13 augusti. Ramavtalet tillät att NATO sätter in trupper över hela Makedonien med uppgiften att, som det heter, avväpna de albanska rebellerna.
Västliga massmedia är ett rent eko av NATO:s officiella underrättelser. Som ett mantra gick slutsatsen att de ”albanska rebellerna” försökte hindra att ramavtalet godkännandes av parlamentet och genomfördes och därmed underminera ”det internationella samfundets hårda ansträngningar”:
”Vi har utan att tveka stått emot alla våldsdåd i Makedonien och alla brott mot vapenvilan” sade Richard Boucjer, talesman för USA:s utrikesdepartement. (2) Samtidigt anklagade Jugoslaviens president Vojislav Kostunica de amerikanska och europeiska förhandlarna ”för att bli lurade av de albanska rebellerna”. (3)
Skulle Pentagons och det amerikanska utrikesdepartementets planläggare (från den mäktigaste nationen på jorden) bli ”lurade” av ”albanska rebeller”? Enligt västliga massmedia kände man i militäralliansen inte i förväg till att dessa terroristattacker skulle komma under de kritiska ”fredsförhandlingarna”.

Vem gav order om terroristernas attacker?
Men de s.k. albanska rebellerna tar inte själva några avgörande militära beslut. Det är väl dokumenterat hur UCK-NLA tillsammans med en rad anslutna grupperingar bara är USA:s handgångna armé, försedd med amerikanska militära rådgivare, tränad av brittiska specialstyrkor och finansierad och utrustad från Washington. Krig förs alltid för genomtänkta politiska mål. Militära insatser, däribland hemliga åtgärder till stöd för ”frihetskämpar”, är aldrig bara på måfå. Terrorismen står på Washingtons militärpolitiska dagordning för Makedonien.
Höga militärrådgivare från privata företag för legosoldater samarbetar med befälhavarna för UCK-KLA. NLA:s befälhavare Gezim Ostremi tränades av brittiska specialstyrkor för att leda den FN-stödda KPC.(4) Brittiska militära källor har bekräftat att 1998 anförtroddes uppgiften att beväpna och träna UCK åt USA:s Defence Intelligence Agency (DIA) och Storbritanniens säkerhetstjänst MI6 tillsammans med ”tidigare och nuvarande medlemmar i 22 SAS (Storbritanniens 22 Special Air Services Regiment) och tre brittiska och amerikanska privata företag i säkerhetsbranschen”: (5)
”Amerikanska DIA närmade sig MI6 för att arrangera ett träningsprogram för UCK, säger en framträdande brittisk militär källa. MI6 överlät sedan operationen till två brittiska säkerhetsföretag, vilka i sin tur kontaktade ett antal tidigare medlemmar i regimentet (22 SAS). Man gjorde listor på de vapen och den utrustning som UCK kunde behöva.” Medan dessa hemliga operationer pågick blev medlemmar ur det 22 SAS-regimentet, främst från skvadron D, de första som sattes in i Kosovo innan bombningarna inleddes i mars. (6)

Operation ”Nödvändig skörd”: kopiera Kosovo
Första och tredje fallskärmsjägarbataljonerna (1 PARA och 3 PARA), som skickades till Makedonien i Operation ”Nödvändig skörd” (Essential Harvest), har tidigare aktivt samarbetat med UCK. De brittiska fallskärmsjägarna ledde invasionen i Kosovo i juni 1999 tillsammans med UCK-styrkor. (7) Det finns klara bevis på att de amerikansk-brittiska underrättelsetjänsten har fortsatt att stödja UCK i dess terroroperationer i Makedonien:
”Två av de befälhavare från Kosovo som ledde det albanska angreppet [in i Tetovo-regionen] hade tränats av f.d. brittiska officerare i SAS och fallskärmsjägartrupperna /…/ En befälhavare med krigsnamnet Bilal organiserade inflödet av vapen och soldater i Makedonien. UCK-veteranen och befälhavaren Adem Bajrami hjälpte till med att samordna anfallen mot Tetovo. Båda hade tränats av brittiska soldater i hemliga träningsläger i Bajram Curri i norra Albanien 1998 och 1999.” (8)
Officerare från det brittiska fallskärms-jägarregemente som deltar i operation ”Nödvändig skörd” har tidigare samarbetat och utvecklat personliga band med de befälhavare i UCK-NLA som nu leder militäroperationerna i Makedonien. Detta talar för att de brittiska fallskärmsjägarbataljonerna skickades för att hjälpa och inte avväpna UCK-KLA. (9)
Dessutom står de amerikanska militärrådgivarna, som genom privata legosoldatsföretag upplåtits åt UCK-NLA, i kontakt med NATO:s och USA:s militär och dess underrättelsetjänst, som i sin tur arbetar åt amerikanska utrikesdepartementet. Det är i grund och botten Washington och London som avgör vilka militära operationer UCK-KLA skall göra i Makedonien. Medan Washington på diplomatisk nivå uppmanar till eldupphör så bestämmer man också när vapenvilan skall brytas och när den skall följas.
De ”albanska rebellerna” bröt alltså inte mot vapenvilan, i en förnyad våg av terroristattacker, mot slutet av de av USA och EU sponsrade ”fredsförhandlingarna” utan att först ha rådgjort om detta med Washington.
Genom att tillåta att NLA, USA:s handgångna militärtrupp i Makedonien, satte igång en ny våg av terroristangrepp under de avgörande förhandlingarna hindrade Washington medvetet och avsiktligt sitt föregivna ”fredsinitiativ” och förde landet mot ett inbördeskrig.

NATO kontrollerar eldupphöret eftersom NATO kontrollerar terroristerna!
NATO har meddelat att man bara tänker ingripa och ”avväpna rebellerna” om det finns ett eldupphör. Men vad NATO egentligen vill är att de makedonska säkerhetsstyrkorna stannar i sina baracker och håller en ensidig vapenvila medan de handgångna styrkorna fortsätter att vinna mark.
Det ensidiga eldupphöret som president Trajkovski utlyste efter fredsavtalet i Ohrid har redan gjort det möjligt för terroristerna i UCK-NLA att inta strategiska positioner i bergsmassivet Crna Gora nära Skopje och samtidigt förstärka kontrollen över Tetovo-regionen. (10) Dessa territoriella framflyttningar under de avgörande förhandlingarna är en del av NATO:s planering.
Efter det att general Joseph Ralston, som är NATO:s högste befälhavare i Europa, hade besökt Skopje den 20 augusti beordrade presidenten, i enlighet med den ensidiga vapenvilan, att de makedonska säkerhetsstyrkorna skulle stanna kvar i barackerna. Styrkorna hade instruerats:
”att dra sig tillbaka som ett bidrag till en nedtrappning innan den planerade NATO-insatsen görs i landet /…/ Försvarsdepartementet i Skopje meddelar att flyg och helikoptrar således inte kommer att användas i krisområdena och att armén skulle dra tillbaka tunga vapen från sina stridspositioner. (11)
En invaderande armé utlyser alltså en ensidig vapenvila för att underlätta den territoriella erövringen.

Invadera en medlem i FN
Befälsstrukturerna hos UCK, NLA och den FN-stödda KPC går överlappar och går in i varandra. Det var medlemmar ur FN:s KPC som startade den s.k. Albanska Nationella Armén, den paramilitära grupp tillhörande UCK-NLA som tog på sig ansvaret för morden i Prekic. Morden begicks precis under de sista dagarnas ”fredsförhandlingar” i Ohrid. Allt talar för att dåden var väl planerade i förväg och att de västliga underrättelsetjänsterna kände till planerna. Beslutet att sända flera hundra KPC-soldater över gränsen från Kosovo dagarna efter förhandlingarna i Ohrid kunde inte heller ha tagits utan medgivande från NATO och den FN-personal som är stationerad i Kosovo.
En FN-stödd militär styrka (som använder FN materiel och pengar) har således invaderat en stat i FN, med NATO-truppernas kännedom och godkännande.
Att säga att detta är ett brott mot FN-stadgan vore minst sagt en underdrift. Som Makedoniens premiärminister Ljubo Georgevski uttryckte det i ett brev till FN:s generalsekreterare Kofi Annan: ”Personligen anser jag att detta är en officiell krigsförklaring från det internationella protektoratet Kosovo och Kosovo Protection Corps (KPC), som dessvärre är en del av FN:s civila administration i Kosovo.” (13)
Trots att han gav uttryck för en avvikande politisk uppfattning undertecknade premiärminister Georgevski likväl ramavtalet och öppnade därmed dörren för att NATO-trupper invaderade hans land.

”Avväpna rebellerna”
Avväpningsprocessen är helt fingerad. Varför skulle NATO avväpna sin egen handgångna styrka, trupper som har återupprustats under de senaste månaderna med helt nya vapen ”Made in America”?
Efter undertecknandet av ramavtalet har NATO meddelat att man har ”kommit överens med NLA om villkoren och procedurerna för ett eventuellt övertagande av vapen”. NATO avser att kopiera den ”avväpning” av UCK som för syns skull genomfördes i Kosovo efter 1999 års bombningar och där en del handeldvapen och AK-47:or lämnades ”frivilligt”. Men därefter beväpnades och utrustades UCK med avancerade vapen, som kom till användning vid terrorattacker i södra Serbien och Makedonien.
Hela avväpningsprocessen är en uppenbar bluff. Villkoren för ”avväpningen” har också förhandlats fram med terroristerna i stället för med de makedonska myndigheterna:
”Rebellerna skall samla ihop sina vapen och lämna dem på vissa förutbestämda uppsamlingsställen. NATO-trupperna skall sedan gå in i området, stänga av det, hämta vapnen för att låta förstöra dem i ett tredje land och därefter lämna platsen.”(14)
NATO har skickat ”enheter för vapenuppsamling” men har klargjort att insamlingen skall ske helt ”frivilligt”: ”Vi föredrar att rebellerna samlar ihop vapnen på våra vägnar.” (15)
Fast om det nu rör sig om ”frivillig” uppsamling varför behöver NATO i så fall skicka in stora mängder militär utrustning i brittiska militärtransportplan? Det finns skäl att tro att ett av syftena med Operation ”Nödvändig skörd” i själva verket är att ge vapen och utrustning till terroristerna inne i deras territoriella enklaver samtidigt som man avväpnar all väpnad opposition, bl.a. de civila försvarsgrupper som har bildats för att göra motstånd mot terroristerna och den NATO-ledda invasionen.
Västliga media sprider rykten att rebellerna ”är beväpnade med gevär och knivar” (16) (Associated Press den 20 augusti 2001). Men det är bekräftat att USA fortsätter att förse terroristerna med avancerad vapenutrustning:
”I välbyggda gerillabunkrar över den belägrade staden Tetovo finns det gott om bevis om högteknologisk militär utrustning från USA /…/ Ett stort förråd med avancerade goggles för mörkersyn ger gerillan ett betydande taktiskt övertag mot de makedonska säkerhetsstyrkorna /…/ Snake Arijaf, ett 22 årigt plutonbefäl, visar stolt upp sin enhets imponerande arsenal och säger ‘Tack vare Uncle Sam, har makedonerna ingen som helst chans mot oss.’ /…/ Befälhavaren ‘Musen’, en 47 årig UCK-officer för Tetovo-sektorn /…/ bekräftar att två amerikanska Chinook helikoptrar, avsedda för tunga lufttransporter, i början av augusti levererade tunga granater och ammunition till gerillan. Gerillan har inga problem med att få ammunition. ‘Vi har all den utrustning och alla de soldater som vi behöver för att ta Skopje på 24 timmar’, säger Jimmy, en 22 årig albansk gerillasoldat som redan är veteran från Tjetjenien, Kosovo och södra Serbien. ‘Militärt sett är makedonerna ingen match för våra soldater’.” (17)

En dold dagordning
Samtidigt som man utåt låtsas bry sig om etniska albaners sociala rättigheter har Washington inget intresse av den konstitutionella reform som ramavtalet innehåller. Washingtons mål är inte att avväpna rebellerna utan att försvåra de makedonska säkerhetsstyrkornas operationer och att nedmontera landets statliga institutioner och struktur. NATO-styrkorna arbetar här hand i hand med UCK-NLA.
Och när väl ”avväpningsprocessen” är klar kommer ”obeväpnade observatörer” från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och EU:s övervakningsorgan (EUMM) att gå in i ”NLA:s enklaver för att inleda förtroendeskapande åtgärder innan den makedonska polisen återvänder.” (18)

Medialögner
I västlig massmedia vidmakthålls intrycket av att det rör sig om en intern konflikt. NATO:s kopplingar till terroristerna nämns aldrig. Alla nyheter bygger på att det egentligen är tal om en konfrontation mellan makedoner och etniska albaner, något som skulle logiskt rättfärdiga en ”fredsbevarande” intervention.
Med ett skakigt ramavtal om konstitutionella reformer och ett land på randen till inbördeskrig kan de riktiga huvudspelarna upprätthålla hela sin legitimitet. I den allmänna opinionens ögon är det inte huvudspelarna som är ”de aggressiva”: de är bara fredsbevarare som intervenerar av humanitära skäl.
Samtidigt som massmedia framställer NLA som en befrielsearmé som kämpar för en förtryckt minoritets sociala rättigheter så har demoniseringsprocessen av makedonerna startats. Allmänheten serveras partiska nyheter om påstådda krigsförbrytelser och illdåd begångna av den makedonska polisen och militären.
Av allt att döma har de etniska spänningarna ökat ytterligare på grund av NATO:s invasion i landet. Terroristgäng med kopplingar till UCK-NLA angriper den makedonska civilbefolkningen. Liksom i Kosovo 1999.

Installera ett NATO-protektorat
Washington har fört Makedonien till randen av inbördeskrig för att rättfärdiga en NATO-intervention ”av humanitära skäl”.
”Fredsöverenskommelsen” med de konstitutionella ändringarna äventyras avsiktligt genom terrorangreppen och NATO-invasionen. I Washington är man fullt medveten om att avtalet knappast har någon chans att omsättas och fungera demokratiskt. NATO har följaktligen redan låtit förstå att man har ”en alternativplan” ifall man inte kan genomföra insatsen enligt ”fredsöverenskommelsen”. (19)
Dagarna efter undertecknandet av avtalet framhöll International Crisis Group (ICG), en s.k. icke-statlig organisation som är finansierad av George Soros och har kopplingar till det amerikanska försvarsdepartementet, att ”NATO:s mandat enligt Operation Nödvändig skörd behövde ändras”:
”NATO kan inte begränsa sin insats till 30 dagar. Man måste vara beredd på att göra mer än att samla in vapen som frivilligt överlämnas. Man måste stänga gränsen till Kosovo och ge de säkerhetsgarantier som behövs för att överenskommelsen den 13 augusti kan godkännas av parlamentet och verkligen genomföras. Och man måste vara beredd på att använda all den kraft som behövs för det /…/ Trots överenskommelsen finns det tyvärr väldigt ringa förtroende och hopp om fred hos de etniska albanerna och makedonerna. Detta lägger en tung börda på det internationella samfundet, som kommer att behöva bestämma /…/ om denna insats inte borde ha en mer öppen tidsram och en mer rigorös och traditionell fredsbevarande roll.” (20)
Amerikansk massmedia har redan börjat konstruera ”ett rättfärdigande” för en sådan mer permanent närvaro av NATO genom att framställa detta som ett sätt att garantera de etniska albanernas sociala rättigheter. I en rapport från Associated Press t ex sägs:
”Mustafa Arifi, 26, sitter med sin farbror i den lokala moskéns kylande skugga… Han vill inte bara att NATO-trupperna skall komma. Han vill att de stannar mycket längre än de 30 dagar som militäralliansen förutser. ‘Jag vet att stormakterna är på vår sida’, säger han med tillförsikt. Jag skulle verkligen gilla om de kunde stanna här i 20 år’.” (21)
Och NATO:s uppgift har tveklöst omdefinierats och fått en ”humanitär” eller ”fredsbevarande” förevändning. Nästa fas blir att förlänga insatsen till längre tid än de överenskomna 30 dagarna, vilket ger en permanent militär truppnärvaro och en bas för att installera ett fullständigt NATO-protektorat efter mönster av Kosovo och Bosnien.
Det är värt att erinra om att Bosnien-Hercegovina styckades ”efter etniska linjer” enligt 1995 års Daytonavtal. Avtalet, som NATO enligt Operation ”Nödvändig skörd” ålagt den makedonska regeringen, föreskriver på motsvarande sätt att terroristerna kan stanna i de områden som de har ockuperat och att NATO skall garantera att de makedonska trupperna inte går in i rebellkontrollerat område. Detta innebär också att de makedoner som terroristerna har fördrivit inte kommer att kunna återvända till sina hem. Och NATO avser inte hjälpa till med hemsändandet av ”internt förflyttade personer”. (22)
Genom att skydda UCK-NLA i dess territoriella enklaver och tillåta den etniska rensningen skapar NATO alltså avsiktligt förutsättningar för en delning av Makedonien. Man öppnar dörren för att bryta ut de ockuperade s.k. albanska regionerna från Makedonien och eventuellt sedan låta dessa annekteras till ett ”fritt Kosovo”.
Under tiden talar militäralliansen gärna om Jugoslaviens territoriella integritet. Men man understödjer också att ett ”fritt Kosovo” lämnar Jugoslavien, något som skulle leda till en fortsatt nedbrytning av Jugoslavien och kunna ge en mycket värre antändning av Balkan.
© Michel Chossudovsky
Michel Chossudovsky är professor
i ekonomi vid universitetet i Ottawa.

Noter
1) Macedonia Information Agency (MIA), Skopje, 11 augusti 2001
2) US State Department Briefing, Washington, 9 augusti 2001
3) Intervju med Politika, Belgrad, citerad i Nouvel Observateur, Paris, 11 augusti 2001 på http://quotidien.nouvelobs.com/etranger/20010810.OBS7336.html
4) UPI, 1 juli 2001
5) The Scotsman, Glasgow, 29 augusti 1999
6) Ibid.
7) Se fallskärmsjägarregementets websida på http://www.army.mod.uk/infantry/para/make_up.htm
8) Sunday Times, London, 18 mars 2001. Se också Observer, London, 11 mars 2001.
9) Genom sin erfarenhet på Nord-Irland har de brittiska fallskärmsjägarna också utvecklat en teknik att hantera civila som går tillbaka till den s.k. blodiga söndagen 1971 i Derry på Nord-Irland. General Michael Jackson, som ledde NATO-invasionen i Kosovo 1999, var för övrigt näste högste befälhavare vid den brittiska massakern på den blodiga söndagen.
10) Krasnaya Zvezda, Moskva, 16 augusti 2001, BBC Monitoring Service, London, 18 augusti 2001
11) Deutsche Press Agentur, 20 augusti 2001
12) Angående organisationens ursprung, se Nedelnik Starts rapport i ett underrättelsedokument till premiärministern som bekräftar kopplingen till KPC, Skopje, 2 juni 2000
13) MIA, Skopje, 13 August 2001
14) BBC, 18 augusti 2001
15) Se utdrag från NATO:s presskonferens, Skopje 15 och17 augusti, på http://www.afsouth.nato.int/operations/skopje/APICSKOPJE.htm#STARTNATO)
16) Associated Press, 20 augusti 2001
17) Scott Taylor, ”Thanks to Uncle Sam, Macedonians are no match for us!”, 20 augusti 2001, på http://emperors-clothes.com/analysis/taylor.htm
18) Jane Defence Weekly, 15 augusti 2001
19) Washington Post, 18 augusti 2001
20) Se International Crisis Center (ICG) websida på http://www.crisisweb.org
21) Associated Press, 18 augusti 2001
22) Se NATO :s presskonferens, Skopje, 20 augusti 2001, på http://www.afsouth.nato.int/operations/skopje/TRANSCRIPT-20AUG.htm