Sverige har godtagit den av FN antagna barnkonventionen, förra vintern
blev kommunpolitikerna i Gällivare informerade om innehållet i denna
konvention.
I artikel 2 heter det: ”Alla barn har samma rättigheter och lika värde,
ingen får diskrimineras.”
En fråga man måste ställa utifrån denna bakgrund är
om skolutbildningen verkligen styrs med tanke på barnens bästa eller
om det snarare handlar om kommunalekonomisk reglering som det verkar bli i Gällivare
kommun i Niilivaara högstadieskola.
Är det förenligt med andemeningen i konventionens artikel 2 när
man tvingas till två eller tre timmar längre skoldag genom 13 mils
skolväg? Det är allmänt känt att trötta skolelever
är mindre engagerade och motiverade för studier, det är också
vetenskapligt dokumenterat att barn som tvingas till att stiga upp tidigt på
morgonen har sämre matlust samt ökad irritation och aggressivitet.
Det här leder onekligen till försämrad hälsa både
fysiskt och psykiskt, med åtföljande reaktioner, skolk, mobbing etc,
tendenser som får diskriminerande effekter.
Var finns den kommunals skyldigheten att leva upp till barnkonventions artikel
3 ”Barnens bästa skall alltid komma i första rummet”?
I den pågående debatten om Niilivaara högstadieskolas framtid
framförs tanken på
en fyra dagars skolvecka istället för fem dagars. Varför då
inte införa fyra dagars skola i hela kommunen och tjäna en massa pengar
och därmed kunna behålla gymnasiet i Niilivaara? Personligen tror
inte jag att fyra dagars skolgång löser problemet för eleverna
på Gällivare landsbygd.
Efter avslutad högtadieskola skall ju dessa barn med sin enligt mitt förmenande
undermåliga skolgång ta upp konkurrensen till studier på högskola
och universitet för att forma sin framtid i en allt mer komplicerad värld.
Finns det då ingen lösning på problemet? Jodå. För
det första så är det svenska staten som har den ekonomiska och
moraliska skyldigheten att leva upp till förverkligandet av FNs barnkonvention.
För det andra måste kommunernas ekonomi utgå ifrån beskattning
av vinsterna i de i kommunen verksamma företag.
Vi kommunmedborgare inte endast här i Gällivare tvingas att åse
hur alltmer av vår sociala och materiella välfärd raseras till
förmån för kortsiktiga kapitalistiska vinstintressen utomlands.
Så länge vi avskedade svenskar tillåter denna kapitalflykt
från Sverige så är och förblir Niilivaara skolas framtid
enbart ett exempel för fortsatt rasering och omfördelning av de ekonomiska
resurserna.
Bror Wennström
bror.wennström@skp.se
SKP Gällivare