Under hela 1990-talet har individuell lönesättning förespråkats
som ett mantra av arbetsgivarna i Sverige. Speciellt inom kommun- och landstingssektorn
har centralt förhandlade löner ersatts med individuella. Med ledord
som ökad effektivitet, flexibilitet och samarbetsförmåga kopplat
till lönesamtal har den bästa av världar framställts.
Borta är den solidariska lönepolitiken. Tänk på dig själv
och strunta i alla andra har blivit kutym på svenska arbetsplatser. Hur
har det kunnat bli så ? Varför har fackföreningsrörelsen
accepterat nylibera-lernas krav ? För vissa personalgrupper, t ex sjuksköterskor
och lärare, har det varit gynnsamt med tanke på att de är bristgrupper
och genom marknadskrafterna har de därför lyckats pressa upp sina
lönenivåer. Det har skapat gyllene tillfällen för enskilda
som tagit för sig och förhandlat fram höga löner när
de byter arbetsplats. Eftersom alla löner är offentliga syns varje
lönesättning som sker.
Resultatet av individuell lönesättning har därför inneburit
anarki på arbetsplatserna. Nyanställda sjuksköterskor och lärare
kan få ingångslöner 4 000 – 5 000 kr/mån
högre än kollegor på arbetsplatsen som arbetat 10 - 15 år.
Osämja, konflikter och dålig arbetsmiljö är konsekvenserna
vi nu kan se.
Den individuella lönesättningen uppmuntrar till egoism, godtycke och
fjäsk. Obekväma åsikter som inte uppskattas av arbetsledningen
kan innebära utebliven löneökning. Helt klart är att mycket
av den dåliga arbetsmiljön inom landsting och kommuner beror på
införande av individuell lönesättning.
Har fackföreningsrörelsen förstått vad de gjort ? Konsekvenserna
för svensk fackföreningsrörelse är stora om man släpper
greppet över lönebildningen. Vilken trovärdighet har en fackförening
som prisar sig själv över ett nytt centralt löneavtal på
4 procent och i slutändan inte kan garantera att varje medlem får
någon löneutveckling? Så är nu fallet inom landsting-
och kommunsektorn. Nyliberalernas syfte är att försvaga fackföreningsrörelsen
och det har man lyckats med.
Fackföreningarna inom den offentliga sektorn har i lönepolitiskt hänseende
helt blivit överkörda eller lurade av nyliberalerna.
Byggnadsarbetarförbundets kamp och strejk för sina löneavtal
är värd allt stöd och erkännande. Kampen fick ett bra slut
nu men nyliberalerna kommer att försöka igen.
Kämpa för en solidarisk lönepolitik. Stoppa nyliberalernas attacker
på den solidariska lönepolitiken och fackföreningsrörelsen.
SB
sb@skp.se