I sommar har jag haft mer tid än normalt att fundera över olika frågor.
Inte minst över frågor som rör politik och politiskt agerande
av de olika partierna.
Visst börjar missnöjet mot den förda s- politiken öka bland
partiets medlemmar? Vilka är det som styr i kommunerna? Kan jag kalla mig
feminist –som nästan alla partiledare och många andra numera
gör?.
Beträffande det sistnämnda vill jag fundera lite om jag är feminist.
Jämlikhet, gemensam kamp, lika lön – det är arbetarrörelsens
paroller sedan många årtionden som jag självfallet ansluter
mig till. Men i övrigt? Nej, jag får nog fundera ett tag till…
Behövs kommunalpolitiker?
Frågan kan synas märklig. Vem skulle annars styra kommunerna? Inte
kan vi låta tjänstemän styra och ställa. Dom kan ju inte
ställas till ansvar vart fjärde år som valda politiker. Ja,
så brukar det heta.
Men min erfarenhet är, och den blir allt tydligare, att det i många
kommuner är just tjänstemän som i verkligheten styr. Dom föreslår
och de politiskt valda hänger på.
I år har samtliga kommunalråd i Uddevalla (som har olika ansvarsområden
) semester samtidigt. Dom är sammanlagt fyra stycken. Två från
(s), en från (m) och en från (v). Samtidigt har många ordföranden
i styrelser och nämnder också semester. Så om någon invånare
önskar besked så blir det att vänta till hösten. ( Enligt
uppgift lär Vänsterpartiets kommunalråd ha medgivit att man
kan ringa hennes mobil om det skulle bli nödvändigt att kalla till
sammanträde. Fantastiskt)
Kanslichef – de fyras gäng
När jag för många år sedan genom framgång i valen
för oss kommunister kom att engagera mig i kommunpolitiken i Uddevalla
blev jag lite snopen. Vem var det i verkligheten som styrde och ställde
i kommunpolitiken? Åren 1950-1970 var det kommunens främste tjänsteman
(kanslichefen) som var ledaren. Han föreslog, ledande politiker sa ja och
i fullmäktige förekom ingen opposition.
När han avgick övertogs ledningen av DE FYRAS GÄNG. (Beteckningen
hänförde sig till den politiska situationen i Kina just då).
Dessa fyra var chefer för var sin förvaltning. Genom avgångar
och organisationsförändringar splittrades gänget. Då tog
en ny chefstjänsteman över ledningen.
Utan att rodna vill jag påstå att det var den kommunistiska gruppen
(VPK/APK) som under ett antal år presenterade en icke-tjänstemannastyrd
politik. T.o.m lokalpressen hade artiklar om ”att det nu blivit ett annorlunda
fullmäktige”- ifrågasättande och frågor.
Inför valet 1998 var det moderat/socialdemokratiskt samverkan i Uddevallas
kommunalpolitik. Man behöver inte ha stor fantasi för att förstå
vad det innebar. Men genom vänsterpartiets framgång vid valet blev
det s/v-majoritet och en högtidlig samarbetsförklaring.
Jag tillhörde dom som gladdes. Men också dom som känner en enorm
besvikelse. De gångna tre åren har i stort sett inneburit samma
politik som tidigare och av de högtidliga löftena blev intet. Under
dessa år har det varit två tjänstemän som dirigerat. Den
ene har nu avgått – så det blir intressant att följa fortsättningen.
50/50
Vid senaste valet drevs, framförallt från (v), parollen 50/50. På
valsedlarna skulle det vara hälften män och hälften kvinnor.
Jag och säkert många andra som i många år försökt
övertala duktiga kvinnor att ställa upp på valsedlar, utan att
lyckas, undrade – kan dom lyckas? Och vänsterpartiet i Uddevalla lyckades.
Nu har det gått tre år. Och vad har hänt? Jo, i vänsterpartiet
tillåts bara männen och en kvinna agera politiskt. Instämma
i förslag från (s), komma med motioner (ibland lite konstiga), ställa
någon fråga. De övriga kvinnliga ledamöterna skall tydligen
”tiga i församlingen”.
Socialdemokraterna reagerar
I rutans inledning undrade jag om det inte var så, att det börjar
visas lite missnöje inom s-partiet över den förda politiken även
på riksplanet. Och visst kan man nu se tecken härpå.
Fackförbunden för service och kommunikation –SEKO- som organiserar
anställa vid bl.a. Järnvägen, Posten, Telia etc. har hållit
sitt första årsmöte enligt de nya stadgarna.
SEKOs ordförande gick till starkt angrepp på den förda rikspolitiken.
Det har gått för långt, var hans sammanfattning.
Han ironiserade över påståendet att konkurrens är bra
syftande bl.a. på privatiseringar av statlig verksamhet. Han noterade:
Öresundsbron går dåligt ekonomiskt, ”låt oss bygga
en bro bredvid så att det blir konkurrens”. ”Vård och
omsorg skall drivas i samhällets regi” var ett krav som han bl.a.
ställde. Så det finns tecken på att det börjar knorras
i s-leden över den politik som förs av HAN SOM BESTÄMMER, applåderad
av den tilltänkta statsministern som hade svårt att skilja på
mitt och ditt: Hoppas att de tecken som finns på opposition i s-leden
över partiets politik är något bestående. Det hoppas i
varje fall jag.