Våldsamma upplopp och omfattande skadegörelse har för alltid
präglat bilden av EUs toppmöte 14-17 juni i Göteborg och den
första dagens möte med president Bush. Som på ett pärlband
stiger etablissemangets talesmän (oavsett politisk färg) fram och
pekar finger: Yrkesdemonstranter, huliganer, slagskämpar, ligister, idioter,
avskum, gangsters, våldsverkare, kriminella, provokatörer, terrorister,
vandaler, galningar, mordbrännare, fascister! Ja, finns det alls något
politiskt invektiv med starkt negativ värdeladdning som inte använts?
Fy, fy och usch, usch! Ni är bara värda vårt förakt! Nu
ska ni fan få lära er veta hut!
Värst är Vänsterpartiet och Gudrun Schyman. (Det känns genant
att alls kommentera SSU-aren Fredrik Carlsson, som i NSD 21/22 juni anser att
polisen borde ha rätt att skjuta våldsamma demonstranter i benen;
han stackarn har väl bara sett alltför många amerikanska polisfilmer).
Gudrun Schyman har dock ett mål: Att avgränsa sig från "revolutionsromantiker"!
Nu gäller bara en sak: Ta ställning för den slags "demokrati"
som samstämmigt predikas av såväl Göran Persson som Bo
Lundgren! Därför ska Vänsterpartiet i populistisk anda inte längre
delta i några demonstrationer som tillåter maskerade demonstranter.
Dvs, Gudrun Schyman & Co sätter formen före innehållet.
Och spottar vällustigt på det egna partiets historia. Hur ska hon
t.ex. göra med demonstrerande kommunanställda, som träder papperspåsar
över sina huvuden - därför att de av rädsla för överhetens
repressalier inte vågar blotta sina ansikten?
Varken massmedier eller denna "vänster" fokuserar på det
faktum, att det var polismakten som startade våldet genom en fenomenal
provokation - åtgärden att sätta många hundra unga demonstranter
i Hvitfeldtska skolan i husarrest redan första dagen; att polismakten därefter
grep varje tillfälle att sprida rykten om förekomsten av farliga vapen
än här än där (gatstenar, slangbellor, klubbor etc) - för
att legitimera våldsamma ingripanden mot demonstranterna, vare sig dessa
var fredliga eller ej. Skulle aktivisterna bara vänt andra kinden till,
kanske?
Symtomatiskt är att den "demokratiska vänstern" (Schymans
utryck) inte förmår dra ens parallellen mellan Ådalen 1931
och Göteborg 2001. De ser ingenting märkligt i att sju skarpa skott
avlossas mot demonstranter i Göteborg år 2001, att det för första
gången på 70 år skjuts skarpt mot demonstranter i Sverige.
Nej, de applåderar i stället polisen för dess agerande!
Sällan har avståndet mellan makten och de makt- och värdelösa
demonstrerats tydligare än under dessa dagar. Autonomisters och anarkisters
våldsamma reaktioner på statsmaktens provokationer kan inte rättfärdigas.
Men absolut inte av "moraliska" skäl och inte heller för
att de skulle strida mot "demokrati" och "politisk anständighet".
Utan därför, att de saknade/saknar all förankring i en levande
arbetarrörelse och på arbetsplatserna och var helt begränsade
till att kasta grus i EU-maskineriet - och därför från början
dömda att rinna ut i sanden.
Samt för att aktionerna på sin höjd bara kunde bidra till att
stärka den repressiva statsmakten. Så har makthavara nu beslutat
utreda hur höjdarna i fortsättningen ska stoppa "kravaller"
under sina toppmöten och kväsa alla protester redan i sin linda. EU-höjdarna
kommer framgent att göra sig fullkomligt osynliga och/eller eskalera våldet
mot alla som vill göra sin stämma hörd!
De som valde den våldsamma vägen drevs av bara EN enda glödande
önskan - att stoppa EU-toppmötet och "ovälkomna" president
Bush. Upploppen och denna skadegörelse var först och främst en
uppvisning i det avstånd som finns mellan gatornas makt- och värdelösa
och den makthavande eurokratin/svenska eliten, som i förväg såg
till att förskansa sig bakom tjocka murar och hundratals man välutrustad
kravallpolis. Var inte redan det en provokation? Jomenvisst!
Var det konstigt att den provokationen utlöste motreaktioner? Nej, inte
ett dugg! Men här väljer den "allmännare vänstern"
- allt från Vänsterpartiet över raddan av organisationer fram
till Attac - att totalt distansera sig från "våldsverkarna";
att ställa upp som lojal och demokratisk opposition bakom makthavarna.
Så har de var för sig och tillsammans nått vägs ände
som alternativ för arbetarrörelsen.
Autonomisters/anarkisters vägval var och är ett grovt misstag. Men
vi kan inte vända dem ryggen och liera oss med makthavarna. Det vore samma
som att t.ex. fördöma palestinska motståndskämpar för
att de kastar sten och brandbomber mot israeliternas "demokratiska"
krigsmakt och vägrar underordna sig det "demokratiska" Israels
ultimata och övervåld; att säga: USA/NATO/EU har all rätt
i världen att bomba "odemokratiska" länder (t.ex. forna
Jugoslavien) tillbaka till stenåldern. På dem bara! Den som inte
är med oss, är mot oss!
Europas politiska etablissemang och svansviftande "demokratiska vänster"
säger unisont: Ni får visst opponera er mot EU, globalisering och
internationell spekulationsekonomi - bara ni gör det på VÅRA
villkor. Det var också kontentan av Göran Perssons och etablissemangets
"dialog" med motståndarna inför EU-toppmötet i Göteborg.
Men herrar och damer i höjden "råkar" lägligt nog
glömma, att den globala kapitalismen inte tar några som helst "demokratiska"
hänsyn och högaktningsfullt struntar i all sådan "demokratisk"
opposition.
Kjell Berglund