Med anledning av den bostadsmässa, Bo01, som hålls i det gamla hamnområdet vid Ribersborg i Malmö, ordnades söndagen den 4 augusti 2001 en gemensam demonstration av Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund, Syndikalistiska Ungdomsförbundet i Lund och Autonomt motstånd.
Demonstrationen riktades mot den upprensning som pågår i Södra
Innerstaden i Malmö, särskilt i arbetarstadsdelen Möllevången.
Ungdomarna tänkte inte stillatigande acceptera att bostadsbolagen vill
ha finare och mera välbärgade boende där. De menade att de redan
hade betalat för Bo01 genom skatter och höga hyror till bostadsbolagen,
t.ex. till Malmö Kommunala bostadsbolag, MKB, som står bakom bomässan.
Pengarna som bolagen tjänar på höga hyror i arbetarkvarteren
har investerats i lyxlägenheter i bl.a. Bo01, men vanliga bostäder
underhålls inte utan får förfalla.
De badklädda unga demonstranterna hade tagit med sig några barnflytvästar,
en uppblåsbar delfin och en eller annan vattenpistol. Även om några
hade masker på sig eller halsdukar om ansiktet, förtogs inte det
festliga och fridfulla intrycket. Först i tåget gick två unga
tjejer med två flaggor, en röd och en svart.
På andra sidan vattnet väntade en imponerande polisinsats. Längs
småbåtskajen och piren vid Bo01 stod polismän uppradade med
jämna mellanrum, delvis kravallutrustade. Närmast kaj patrullerade
gummibåtar med polis, medan en polisbåt och ett militärt fartyg
från Marinen gick vakt en bit ut i vattnet. En bro mellan mässområdet
och Ribersborg hölls av polisrytteriet. I bakgrunden, inne på Bo01,
kunde man se avvaktande vanliga patrullbilar men också piketbilar. Förutom
polisens styrkor fanns det privata säkerhetsföretaget på plats.
Ungdomarna simmade det korta avståndet över till andra sidan, de
flesta mot piren och en del mot småbåtskajen. Där möttes
de omedelbart av bestämda och bistra poliser. En av ungdomarna höll
ett kort tal med flaggorna bredvid sig. Några gjorde rödfronthälsning.
Men ingen fick lov att gå in på området, inte ens på
den kommunala piren (de som simmade till kajen fick inte ens stiga upp ur vattnet).
Det var alltså inte tal om att kunna planka in på mässan.
Händelserna bevittnades från Ribersborg av de ungdomar som inte simmat
med och av andra åskådare. En del fotograferade, andra talade med
ungdomarna. Bland annat två äldre damer höll med om kritiken
att det var för dyrt att besöka bostadsmässan och att det byggdes
för många lyxlägenheter i staden. Men andra såg inget
annat än anarkister som inte ville betala inträde utan bara var ute
efter att ställa till bråk. Typiskt nog slog en holländsk turist
med cykel fast att det rörde sig om farliga "anarkister och höger-
och vänsterextremister" och att man hade sådana hemma också.
Det är förståligt ifall tankarna går till Göteborg
och Genua om man ser bara polisens konfrontation med demonstrationen. Fast i
själva verket är konfrontationen en del i ett större sammanhang.
Händelserna kring demonstrationen tydliggör vilket samhälle som
vi är på väg mot.
- Det är sålunda säkert första gången sedan Ådalen
1931 som polis och militär öppet samarbetar vid en demonstration.
Som redan har framhållits i Riktpunkt ombildas nu den svenska krigsmakten
från ett försvar till insatsstyrkor som skall användas för
att bekämpa kommande social oro, inte bara i det östra Europa som
skall anslutas till EU utan också i unionens nuvarande medlemsstater,
däribland i vårt land. I den parlamentariska Försvarsberedningen
diskuteras för närvarande hur militär utrustning skall kunna
användas vid polisiära insatser och om den gräns mellan polis
och militär som gällt sedan Ådalen skall upphävas. Användningen
av militärbåten vid Bo01 kan bli en avgörande förebild.
Polisen - och militären - hade dessutom kallats in i förväg,
utan att något brottsligt hade hänt. Det var som om polisen i själva
verket kompletterade det privata vaktbolaget. Genom att lägga beslag på
en del av den allmänna marken gavs också budskapet att den offentliga
miljön numera är underordnad privata hänsyn. Och inte minst underströks
att varje protest är att anse som ett brott av något slag.
Bostadsfrågan är social och politisk. Stadsplanering och arkitektur
avspeglar den dominerande samhällsideologin, och bomässorna har alltid
fungerat som en sammanfattning av tidens tendenser. På trettio- och fyrtiotalet,
när man trodde på framtiden och det fanns ett starkt tryck från
arbetarrörelsen, byggdes de moderna bostadsområdena främst för
arbetarklassen. Det skulle råda gemenskap och samarbete, öppenhet
och jämlikhet. Friluftsstaden i Malmö var ett exempel på det.
Nu sextio år senare, när kapitalismen blivit kasinoekonomi och individualism
och snabb vinst gäller före allt annat, byggs i stället i samma
Malmö segregerade områden med lyxlägenheter för ett fåtal.
Det är inte bara arbetarklassens bostadsområden som görs om
till lyxlägenheter, som på Möllegången. Lyxlägenheterna
byggs även i de nu ödelagda arbetsplatserna i hamnen och på
varvet. Genom denna bostadspolitik hjälper staten och Malmö kommun
till att radera ut arbetarklassens och samhällets historia.
Söndagen den 4 augusti blev Bo01 en tydlig förevisning av det annalkande
nya samhället. Ett privatiserat och avdemokratiserat samhälle, där
staten med skattemedel försäkrar utvecklingen och polis och militär
samarbetar för att hålla nere dem som vill protestera mot raseringen
av det som arbetarrörelsen har byggt upp.
GER. MELISSARATO-MATTSSON