Samarbetes problem
Siv Holma, Kiruna och Stig Eriksson, Gällivare; båda riksdagsmän
för vänsterpartiet; har fått problem med att Lars Törnman
i Kiruna avser lansera sitt Kirunaparti till riksdagen. De anser att det spelar
i händerna på moderaten Hans Swedell, och jag delar den uppfattningen.
Samtidigt ställer jag mig frågan: Varför har Törnman dessa
planer? Jag utgår ifrån att den förda politiken i riksdagen,
landstinget och kommunerna är grundorsaken till Törnmans idéer
som han inte är helt ensam om. Att den här situationen uppstått
och hålls vid liv är vänsterpartiet medskyldigt till. Det vore
bättre om Siv Holma och Stig Eriksson ägnade mer tanke åt sin
egen politik än att försöka måla fan på väggen
till det missnöje som många människor känner och som även
vederbörande anser vara berättigat.
Lösningen är samarbete enligt Siv Holma och Stig Eriksson , men problemet
för dem är vem man i första hand skall samarbeta med. Är det
de grupper vars intressen de säger sig företräda eller är
det de grupper och partier som lidit svidande nederlag i sin svekfyllda politik?
Socialdemokraterna har äntligen erkänt att den förda finanspolitiken
under 1980-talet bäddade för den borgerliga valsegern 1991, vilket resulterade
i att socialdemokraterna återigen fick tillträda regeringstaburetterna
efter 1994 års val. Det var med ett så gott som bankrutt och konkursmässigt
Sverige, den så kallade saneringspolitiken inleddes. De som drabbades hårdast
var de människor som såväl socialdemokraterna som vänsterpartiet
gör sig anspråk på att företräda. Vid valet 1998 fick
sossarna vidräknas en svidande förlust samtidigt som vänsterpartiet
gjorde sitt bästa val någonsin.
Vad innebar valframgången för vänsterpartiet? Man inledde ett
samarbete i regering och riksdag såväl som i landsting och kommuner
med socialdemokraterna, ett parti vars politik underkännants av många
väljare. På vilket sätt har vänsterpartiet lyckats vrida
politiken åt vänster tillsammans med den EU vänliga
socialdemokratiska regeringen? Enligt mitt sätt att se, så är
det ett totalt misslyckande. Inför nästa mandatperiod kräver vänsterpartiet
minst en ministerpost i en eventuell socialdemokratisk regering för att fortsättningsvis
stödja sossarnas högerpolitik.
I min och Stig Erikssons kommun, Gällivare, så blev vänsterpartiet
röstmässigt det största partiet samtidigt som sossarna röstmässigt
led ett lika stort nederlag. Vad gjorde vänsterpartiet i det uppkomna läget?
Jo, kapitulerade inför socialdemokraternas politik. Man överlämnade
den viktigaste posten, kommunalrådsbefatt-ningen, till de stora förlorarna
med motiveringen, att man annars riskerade förlora bidrag från den
statliga bostadsdelegationen. Istället tillsköt man ett vice kommunalråd
som blev vänsterpartist och dyrare för kommunens skattebetalare. Även
de viktigaste posterna i de andra nämnderna och styrelserna blev föremål
för delning mellan segraren och förloraren i senaste valet. Vänsterpartiets
kommunalpolitik i Gällivare kommun har under den här perioden präglats
av en total anpassning och hel kapitulation inför de socialdemokratiska direktiv
som anges ifrån kanslihuset i Rosenbad.
Siv Holma och Stig Eriksson konstaterar att de visat att de är kunniga och
att de lärt sig samarbetets svåra konst.
Men jag imponeras inte av den svåra konsten att anpassa sig
till andras göranden och låtanden. Konsten är istället att
åstadkomma egna göranden och låtanden, men det har inte vänsterpartisterna
varit särskilt kunniga i .
Bror Wennström