Avtalsförhandlingarna för landets byggnadsarbetare hade inte kunnat
få en sämre start.
Redan veckan innan avtalsperioden tog slut den sista mars i år så
klargjorde Byggnads motpart Bygg Industrier (BI) att man inte kunde godta några
förhandlingar med Byggnads utan krävde istället att en oberoende
kommission skulle tillsättas för att se över det man kallade
ett uråldrigt lönesystem.
Vad som angavs vara speciellt stötande med nuvarande system är att
avtalet slår fast att huvudlöneformen är ackord och att löneförhandlingarna
ska skötas av lokal facklig organisation d v s Byggnads olika avdelningar.
Byggnads förbundsledning svarade då omedelbart att någon oberoende
kommission inte ska tillsättas för att ändra avtalets grundbult,
d v s att löner och andra förmåner fastställs efter förhandlingar
mellan parterna.
Orsaken till Byggnads kategoriska nej till en oberoende kommission är att
de krav BI i årets avtalsrörelse framfört på intet sätt
är nya. I förra avtalsrörelsen framfördes exakt samma krav
och det resulterade i att man tillsatte en arbetsgrupp bestående av folk
från Byggnads och BI som skulle se över lönesystemet. Resultatet
av denna arbetsgrupps arbete blev att man enades om den s k § 3 i vilken
det enhälligt slogs fast att:
Huvuvudlöneformen inom byggbranschen är Ackord och att förhandlingarna
sköts via BI och lokal facklig organisation. Årets krav är alltså
en kopia med det enda undantaget att man vill ha en oberoende kommission, vad
nu det innebär.
När så Byggnads tackade nej till en oberoende kommission varslade
BI omedelbart om stridsåtgärder. Detta hände alltså innan
några förhandlingar i egentlig mening hade påbörjats,
ja, till och med innan avtalsperioden tagit slut.
De stridsåtgärder BI varslade om var följande:
1. Man skulle sluta att betala in det s k granskningsarvodet till Byggnads.
För den oinvigde kan det vara bra att veta att granskningsarvodet, ca 1,50
kr per arbetad timme är en avgift som byggföretagen betalar in till
Byggnads olika avdelningar. Pengarna ska finansiera Byggnads utgifter för
att de ska kunna gå in och granska de olika företagens lönelistor.
På så sätt ska man kunna stämma i bäcken om något
byggföretag betalar ut olika löner till sina anställda. En mycket
viktig för att inte säga bärande princip inom Byggnads är
att alla arbetare i ett arbetslag ska ha lika lön.
2. BI varslade också om förhandlingsvägran med Byggnads lokalt.
Man uttryckte saken på följande sätt: Vi vill ge våra
medarbetare möjlighet att förhandla direkt med företaget utan
inblandning av tredje part.
I praktiken innebär kravet att BI vill införa individuell lönesättning
och då får Byggnads säga vad de vill.
Självfallet ledde dessa stridsåtgärder till att en vredesvåg
sköljde över landets byggarbetsplatser över dessa provokationer.
På några veckor cirkulerade det namninsamlingslistor ute på
byggarbetsplatserna, där man krävde att Byggnads slår vakt om
avtalet och under inga omständigheter viker sig.
På två veckor samlades det in ca 10 000 namnunderskrifter som
senare lämnades till Byggindustrierna via Byggnads.
För att förstå byggnadsarbetarna ursinne inför bara tanken
på individuella löner ska man veta följande: Det kan vara fullt
möjligt för en enskild person att nere i sin källare vintertid
i sin ensamhet stå och spika ihop fågelholkar. Men man behöver
inte bygga större objekt än en Friggebod förrän man inser
att det är besvärligt att vara själv. Och nu talar vi inte om
Friggebodar, vi talar om broar, fabriker och bostäder. Byggnadsarbetet
är alltså ett utpräglat lagarbete där alla är beroende
av varandra. Slutresultatet är alltid en produkt av allas gemensamma arbete.
Att i det läget ens föreslå individuella löner faller på
sin egen orimlighet.
Byggnadsarbetareförbundets svar på dessa provokationer, jag upprepar
– det skedde innan några egentliga förhandlingar inletts –
blev att varsla om strejk från den 20 april.
Byggnads hade då valet att antingen varsla med knallpulver eller dynamit.
Man valde det förstnämnda. Det strejkvarsel som Byggnads aviserat
är ett synnerligen försiktigt varsel.
Man har tagit ut 4045 arbetare på 243 arbetsplatser att från och
natten mellan den 19 och 20 april för total arbetsnedläggelse. Detta
är endast en krusning på ytan då det bl a just nu i Stockholm
pågår flera objekt av synnerligen strategisk betydelse. Södra
Länken är ett sådant objekt, Hammarby Sjöstad ett annat
o s v. Byggnads sparar alltså på krutet. Låt oss
därför för allt i världen hoppas att det är en vettig
strategi och inte ett utslag av undfallenhet. Oavsett så är stridsmoralen
bland Byggnads medlemmar total, och det beror naturligtvis på att Byggindustrierna
nu satt kniven i det för byggnadsarbetarna alla heligaste.
Lars Lundberg
Ge inte upp
I ett uttalande från Byggnads den 10 april Byggnads 140 man starka avtalsråd
bekräftade sitt fulla stöd för Byggnads förbundsstyrelses
och förhandlingsdelegationens arbete.
Ge inte upp, ge inte upp, ge inte upp! Var t ex uppmaningen från medlemmarna
på PEAB i Västerås där det varit ganska slitigt den senaste
tiden.
Byggnads är en stark fackförening, sa Lars Svensson från Malmö,
och flera talare underströk att de var stolta över Byggnads.
Byggnads ordförande Ove Bengtsberg passade på att tacka ”för
det fantastiska stöd vi har fått utifrån, från medlemmarna.
Vi har även fått fullständig uppslutning från de andra
LO-förbunden och SEKO är t ex beredda att ställa upp på
sympatiåtgärder om det skulle behövas.
Ove Bengtsberg deklarerade även för avtalsrådet att det inte
kan bli fråga om några förhandlingar, vare sig med eller utan
medlare, så länge arbetsgivarna står fast vid sitt krav på
en oberoende kommission som ska se över byggavtalet.
Jag kommer inte ens gå med på en arbetsgrupp i den här från.
Medlemmarna ska också veta att vi tänker löpa linan ut den här
gången och de behöver inte vara oroliga för att vi ska ge oss
i första taget. Kampen går vidare! Underströk han.