EU har varit i stan. Eller som en talare sa på Plattan, angående
tvåårsdagen av Natos bombningar på Jugoslavien, ”Nato-brottslingar
nerlusade vår stad”. Efter TV-bilderna med fotbollspelande statsministrar
i Stockholm eller jordbruksministrar på skotersafari och ponyridning i
Östersund funderar säkert många som jag på vad dessa EU-klubbmedlemmar
egentligen gör. Utåt får man bilden att det viktigaste är
att de träffas, äter gott, dunkar varandra i ryggen och sen det bästa:
gruppfoto! Men denna mysiga bild ska inte få lura oss. I bakgrunden, för
mediakonsumenterna osynligt, planeras och verkställs i alla fall den politik
som fler och fler förknippar med EU: nedskärningar, försämringar,
marknadsdiktatur.
Jag har funderat lite om EU. Så här tänker jag: en gång
i tiden var vi alla i Europa. Alla europeiska länder var – europeiska.
Sen började vissa utvalda bilda
klubb för de ”bästa” i Europa. Då och då släppte
de in en ny medlem, som trånade efter att visa sig med de stora. Naturligtvis,
medlemskortet kostar. Det betalas med att avsäga sig självständigheten.
Så blev även Sverige medlem. Nu väntas fler länder komma
in, fattiga länder som kommer att betala dyrt för sitt medlemskap.
Klubben blir allt större och till slut blir alla ickemedlemmar – medlemmar.
Då blir de på nytt – europeiska länder. Eller ett enda
land Europa?
Då är vi på punkt ett, fast under förändrade betingelser.
Men, nu kommer vi till mitt problem: Var var vi under tiden? Först var
vi i Europa, sen var vi på Mars, kanske, sen kom vi tillbaka till vårt
Europa. Och när alla har kommit med i klubben kommer någon igen att
vilja vara exklusiv och ovanför alla de andra. Och så rullar det
igen.
Om Clinton gillade cigarrer och annat, då har ni inte hört om Djindjic, som är Serbiens premiärminister. Han gillar mat, middagar helst. Men inte vilken middag som helst, nej, han vill vinna sin middag. Under de ”dramatiska” timmarna (när man ville arrestera Milosevic), satt han med specialpolisen och hade kul, berättade han efteråt för tidningar. Han slog vad – spännande ska det vara - om att Milosevic inte kommer att ta sitt liv. Tydligen trodde polisen annat. Vadslagningen gällde en middag, och premiärministern vann. Smaklig måltid!
Varför är det numera ofta sådana osmakliga, skurkaktiga, omoraliska,
ansvarslösa, tjuvaktiga, giriga typer som leder oss? Jo, för att vi
själva väljer dom. Eller för att vi inte förhindrar deras
val. Men varför det?
Det får vara er hemuppgift över helgen.
Och en farmgångsrik Första Maj!
Duško Lazarevic