”Det internationella samfundet” - USA/NATO/EU - jublar. Busch, Solana, Blair, Fischer, Albright, Chirac, Robertson, Cook, Persson… skyndade sig att gratulera och berömma de nya makt-havarna i Belgrad – dem som de köpt för pengar. Jublet gäller anhållandet av förre jugoslaviske presidenten Slobodan Milosevic - exakt på utsatt datum.
Kapitalets och maktens medlöpare, medierna, har i sin iver att tillfredsställa
sina uppdragsgivare, överöst oss med ”dramatiska” detaljer,
men de undviker fakta, och framför allt vägrar de att belysa de egentliga
orsaker och skulden för Jugoslaviens tragedi.
Alla de är eniga: rättvisan har segrat nu när Milosevics villa
stormats. Fast, det enda som segrat är förmågan att utpeka en
syndabock som skall bära skulden för brott som inte han utan hans
domare har begått. Brottslingarna är alla de som iscensatte Jugoslaviens
söndring, som beslutade om ekonomiska sanktioner mot Jugoslavien (egentligen
Serbien), som bombade Serbien sönder och samman, som undergrävde den
lagliga administrationen i landet med svarta miljoner till den ”demokratiska
oppositionens kupp”– alla de borde fängslas och dömas för
brott mot mänskligheten.
Men ”världssamfundet” vet vem de vill se som skurken: ”diktatorn”,
”krigsförbrytaren”, ”ekobrottslingen” och inte minst
(som Sveriges Radios korrespondent säger) – ”Europas siste gammelkommunist”
Milosevic. Situationen i södra Serbien och Makedonien riskerade att tillintetgöra
alla ansträngningar med det önskade scenariet: ”fritt Kosovo”,
”lag och ordning” i det ”mångnationella demokratiska samhället”,
”lugn och fred på Balkan”, ”Makedonien – leendets
land”. Behovet blev akut. Hantlangare Persson var mellanhand som i Stockholm
meddelade den nye presidenten Kostunica att Jugoslavien måste arrestera
Milosevic till varje pris. Slutdatum, sde Persson, är 31 mars. Annars blir
det ingen ”hjälp” till Jugoslavien. Ett naket, simpet ultimatum
– ett bland många. Svenska medier var intresserade bara av en sak:
när skall Milosevic arresteras och skickas till Haag? Ingen brydde sig
om att Kostunica hela tiden upprepade att ”denna domstol är amerikansk
politisk domstol” som han inte accepterar och ”att NATO står
i skuld till Jugoslavien – 80-100 miljarder dollar för skador orsakade
av bomber i en orätt krigshandling”.
Den 3 april sade Kostunica på en presskonferens i Belgrad att ”Milosevic
inte kommer att utlämnas till Haag”. Han sade också att ”man
inte får anhålla och utlämna folk för futtiga handfull
dollar” och att ”50 miljoner dollar är bara en bråkdel
av de tiotalsmiljarder dollar för skador som NATO:s bombningar orsakade
Jugoslavien”.
Varför häktades Milosevic?
Milosevic är häktad på mycket lösa och barnsliga grunder,
efter en polisanmälan. Åtalet är inte ens påbörjat.
Men de nya ”demokrater” i Belgrad är rädda att han kanske
flyr. Vart? Varför? Trots en massiv belägring av hans hus och fem
miljoner Clinton-dollar på hans huvud?
De jugoslaviska och serbiska regeringarna har förnekat att gripandet hade
samband med USA:s krav, men beskedet från Washington att det ekonomiska
biståndet till Jugoslavien fortsätter möttes med stor lättnad.
Det var bara en slump, sade Serbiens nye premiärminister Zoran Djindjic
(samma man som flydde undan bombningarna och reste runt i Nato-länder där
han vädjade om att NATO skulle bomba Serbien ytterligare två veckor).
Brottsanmälans innehåll och sättet polisen använde vid
stormningen av Milosevics hus (det var fler poliser och specialstyrkor än
poliser som ”bekämpar” albanska terrorister i södra Serbien)
kommer att ingå som ett skamligt faktum i landets historia.
Maskerade civilklädda typer med nylonstrumpor över huvuden försökte
hoppa in i huset, vilt skjutande och krossande allt på vägen dit.
I huset fanns riktiga poliser, som ansvarade för förre presidentens
säkerhet. De reagerade och sköt, Clinton hade ju satt 5 miljoner dollar
på Milosevics huvud. Pengar som vissa personer vill tjäna mer än
gärna. Medierna frossar med bilder på ”Milosevics vapen”
och pansarfordon, men de talar ogärna om att hela området i många
decennier har varit det mest bevakade militära området i landet.
Man säger inte att jugoslaviska Livgardet basade där, samt att det
fick order kl. 01 på natten att lämna området och i efterhand
hämta fordon och vapen (gardisterna var inte beväpnade med slangbellor).
Självklart hade livvakterna också vapen, poliser sköt mot poliser.
Att Milosevic, med 5 miljoner dollar på sitt huvud, hade pistol var väl
självklart.
Förresten, i dag har 99 procent av jugoslaver vapen, med eller utan tillstånd.
Den nye presidenten fick enligt egen utsago först mitt i natten veta om
aktionen. Djindjic likaså. Två dagar senare säger han att aktionen
var planerad för länge sen av regeringen. Det faller i ögonen
hur de nya makthavarna i Belgrad och deras utländska bundsförvanter
anstränger sig att framställa ”folkets jubel” för häktningen.
De anstränger sig också att bortförklara ”slumpen”
med tidpunkten för häktningen, trots att det ”jublande folket”
alltmer ifrågasätter de nya ”demokraters” verkliga avsikter.
Socialistiska partiet (SPS) kallade alla medborgare till fortsatt politisk kamp för frihet och rättvisa, mot monopolen och den nya ordningen. Vi får se, andra akten i denna tragiska akt har just börjat. Vad medierna här inte berättar är att redan innan häktningen som ”skakade världen”, redan några månader efter den ”demokratiska revolutionen” i Belgrad, började strejker, hungerstrejker, protester mot de nya makthavarna. De har inte infriat sina löften till folket, och hur skulle de, utan någon som helst politiskt program. Det ända de hoppades på var västvärldens löften om många miljarder. Löftena hängde i luften – pengarna kom aldrig. De som röstat på den brokiga samlingen som kallar sig DOS, började tvivla. Eländet var kvar, nej, det blev många gånger värre. Priser gick upp, pensioner och löner ner. Man kunde ana en början till sociala oroligheter. DOS blev alltmer panikslagen: landet är fortvarande i ruiner, fabriker likaså, arbetslösheten ännu större, pengar föll inte från himlen och folket blev allt oroligare. SPS däremot är fortfarande det enda stora, det största partiet med många sympatisörer. Milosevic var det latenta hotet. Amerikas beställning kom mycket lägligt: uppmärksamheten riktas mot Milosevic som oskadliggörs och belöningen kommer till hyllade demokrater.
Det är Djindjic och hans gelikar som iscensatte och klumpigt genomförde
aktionen mot Milosevic efter direkt diktat från Washington som han besökte
en vecka tidigare. Bossen i Vita Huset lovade betala för tjänsten
50 miljoner dollar. Dollar, dollar, dollar. Milosevics arrestering ämnar
officiellt förklara serberna för de ända ansvariga för Jugoslaviens
sammanbrott samt alla krig och verkliga och påhittade brott
Huvudmening är att skaffa alibi åt de riktiga krigsförbytarna
som i ”humanismens” och ”rättvisans” namn, genom att
nedtrampa folkrätten, UN:s stadgar, internationella lagar och konventioner,
skövlade och mördade i hela Jugoslavien. Den outtröttliga Haag-åklagare
Carla del Ponte har redan dagen efter häktningen förkunnat domen mot
Milosevic: livstids fängelse. Hur kan hon veta det? Är domen redan
fattad innan rättegången ens börjat?
Washington har pustat ut. Albright sade att ”arresteringsdagen är
en viktig dag för serberna”.
Rätt. Det är dagen när serber förlorade sin värdighet.
Rättvisan har inte segrat. Med Milosevics arrestering benådades NATO
och arresterades det serbiska folkets frihet.
Tredje akten närmar sig.
Dusko Lazarevic