Fyra gånger om året träffar pensionärs-organisationerna
i södra Hälsingland hälso- och sjukvårdsnämnden i
regionen.
Nyckelfrågorna det här året är att klara läkarförsörjningen
och få ekonomin i balans, det är ett måste för att få
arbetsro, förklarar nämnden. Samtidigt dras Hälsinglands sjukhus
med långa köer. Idag får patienter i Hudiksvall t ex vänta
96 veckor på en gråstarrsoperation, 76 veckor på en hörapparatsutprovning
och 32 veckor på en höftoperation.
En annan stor fråga som diskuterades var att tiden på sjukhus har
minskat under senare år. I stället blir insatser i hemmet allt vanligare.
I Söderhamn är inriktningen att 85 procent av vården ska ske
på hemmaplan. Situationen har dock försämrats sedan alla avdelningar
lagts ner. Att primärvården ännu inte kommit igång med
hemsjukvården i tillräcklig omfattning gör inte saken bättre.
I dag är behovet av sjukvårdsplatser markant och oron blad de äldre
ökar. Samma sak är det när det gäller psykiatrin. I dag
får många patienter inte den vård som behövs på
grund av allt för få platser – ett problem som finns i hela
landet. Akutpsykiatrin är mycket eftersatt.
”En del säger att de är tvingade att gapa och skrika eller ringa
polisen för att få hjälp och stöd”, säger Erik
Frysäll, som representerar PRO:s samorganisation i Bollnäs.
Och fler försämringar är på väg. När den nya
närsjukvården formulerades, sade man att ambulanssjukvården
skulle förstärkas. Trots det hotar nu indragningen av en dagambulans
under helgerna.
Resultatet blir både försämrad akut beredskap och risk för
längre väntetider på ambulans. Det håller även läkare
inom ambulanssjukvården i Hälsingland med om, men enligt dem är
det ändå det minst skadliga alternativet för patienterna bland
olika sparkrav. Men den fackliga kritiken är hård. Ambulanspersonalen
anser att förslaget innebär ett nytt svek mot hälsingarna och
man räknar med att det blir strid om saken i kommande förhandlingar.
Från länsinvånarnas synvinkel verkar de fortsatta sparplanerna
groteska. Tidigare har man lagt ner två akutsjukhus i Söderhamn och
Ljusdal och på det viset avsevärt förlängt färdsträckorna
för patienterna. Det skulle, som man då lovade, avhjälpas genom
utökad ambulansverksamhet.
Nu blir det precis tvärtom. Socialdemokratiska och borgerliga högerpolitiker
gör sig till lydiga tjänare för svenska regeringen och sparar
pengar på sjuka och vårdbehövande som istället satsas
på EU-jippon som t ex över 800 miljoner på vårterminens
kapital-sammanträden på olika platser i landet.
Hålen i tandvården
Sparkraven på den offentliga tandvården blir allt kraftigare, och
tillsammans med de ökade tandvårdskostnaderna slår detta mot
patienterna runt om i landet.
I Stockholms förorter ska tandvården i fortsättningen ta kreditupplysning
på patienterna för att förvissa sig om att de kan betala. I
Malmö hjälper den kommunala tandvården patienterna att får
banklån och i Örebro ska barn i höst inte få den lagstadgade
rätten till tandkontroll eftersom betalande patienter lönar sig bättre.
Förra året lovade socialminister Lars Engqvist att det statliga bidraget
till tandvård skulle öka, men löftet innebar mest luft. I år
ska ytterligare 200 miljoner kronor avsättas för ändamålet
vilket måste betraktas som en droppe i havet. Göran Perssons storordiga
retorik för några år sedan om att ”det inte ska synas
i mun vilken klass man tillhör” visar sig vara lika tom som Engqvists
löfte om en snar förbättring.
Det finns socialdemokrater som är förvånade över vikande
opinionssiffror, själv är jag förvånad över att över
30 procent av valmanskåren kan tänka sig att rösta på
SAP.
Regeringen har ”sanerat landets ekonomi” och gått hårt
åt folkflertalet. Nu är de förvånade över att inte
saneringsobjekten är tacksamma för att de fått sina egna ekonomier
förödda till fromma för storbolagens ekonomi.
Einar Johansson