Arbetarpartiet Kommunisternas (KTP) tidning Työkansan Sanomat refererar från en paneldebatt i Helsingfors som samlade 90-100 deltagare, temat var Finlands utträde ur EU. I panelen ingick sex organisationer som utifrån olika ståndpunkter har ett gemensamt intresse av att Finland lämnar EU.
Representanten för Alternativ till EU, Ulla Klötzer, inledde med
att konstatera att rörelsen som tidigare arbetat i Finland mot EU-medlemskapet
har uppträtt splittrat och påbörjats alltför sent, samma
var förhållandet när det gällde finsk anslutning till EMU.
Hon framhöll att motståndarna till EU-EMU står inför nya
viktiga utmaningar då det gäller att reparera de tidigare försummelserna.
En sådan utmaning är EU-avtalet som nyligen beslutats i franska Nice
om utvidgningen österut. Redan nu planeras- som den tyske förbundskanslern
Gerhard Schröder uttryckte – en fortsättning på Niceavtalet
som innebär att ta ställning till en ny maktfördelning inom EU,
i klartext en omfördelning till de storas fördel. Ulla Klötzer
ansåg att man från olika EU-länder skulle tillskriva sina respektive
regeringar med krav om folkomröstning inför EU:s utvidgning år
2004. Det här kravet är redan framfört ifrån EU-motståndarna
i ett 10-tal länder.
Antti Pesonen, jordbrukare, liknade EU:s jordbrukspolitik med ”galna ko-sjukan” och betecknade den som EU:s ”Tjernobyl katastrof”. EU:s jordbruks-politik har medfört att från år 1970 med 300 000 aktiva jordbruk till år 1999 så har Finland förlorat 185 000 gårdar. EU-stödet är mycket ojämnt fördelat. Idag tar en femtedel av jordbrukarna emot fyra femtedelar av bidragen. Men bönderna vill leva genom meningsfullt arbete, inte av ett ta emot bidrag. Även priserna på jordbruks-produkter har stigit kraftigt inom EU när man tar i beaktande de bidrag som utgår ifrån EU. Ännu arbetar i Finland 300 000 människor inom jordbrukssektorn, men förutsättningarna för deras verksamhet har avsevärt försämrats.
Doktor Ilkka Hakalehto, framförde i sitt inlägg fakta om EU:s utvidgning
österut. Utvidgningen handlar mest om fattiga länder, som idag ligger
under nivån av samtliga EU-medlemsstater. Två frågor ställs
i fokus.
Fråga 1: Billig arbetskraft ifrån fattigare länder utanför
EU söker sig till de rikare länderna inom EU som får till följd
ökad arbetslöshet och lönesänkningar som man skall vara
beredd på.
Fråga 2: Företagen och investeringarna flyttas österut med åtföljande
arbetslöshet i EU:s medlemsländer.
Allt talar för att pågår i bägge riktningar.
Utvidgningen österut innebär för Finlands del att finska produkter
får svårare att hävda sig på världsmarknaden beroende
på de geografiska avstånden De är t ex kortare avstånd
från Tjeckien och Ungern till andra EU-länder än det är
mellan finska Lappland och Helsingfors. Då blir den fördel att flytta
produktionen till närmaste ställe med billig arbetskraft.
Pekka Tiainen från KTP talade om finska valutans betydelse för finsk
näringsliv. Han inledde med en historisk överblick.
Finland fick sin mark 4.4.1860 Marken var först knuten till ryska rubeln
tills dess att rubeln i samband med Krim-kriget kollapsade och Tsar Alexander
II 1865 tillät Finland att själv bestämma över sin valuta-
finska mark. Det öppnade vägen för den finska självständigheten
50 år senare. Det vi nu bevittnar är en återgång till
tiden före Krim-kriget när det gäller Finlands egen valuta. I
jan 1999 gick landet över till en mark som var knyten till euro och från
år 2002 försvinner marken helt, samtidigt som Finlands självständighet
allvarligt försämras. Enligt Tiainen är Finland helt i händerna
på Euro-banken och dess beslut. Finlands behov och betingelser står
i rak i motsatts till EU:s stornationer och deras intressen, samt EU-centralbankens
politiska inställning.
Författaren Eero Taivalsaari tog upp frågan om EU:s social- och
miljöpolitik. Han framhöll att globaliseringen inte innebär att
hela världen kommer närmare varandra, utan en utveckling mot kapitalistisk
frihandel. Detta är också EU:s grundlag. I dess fotspår följer
nedskärningar av den sociala tryggheten och nedrustning av den offentliga
sektorn.
Finland är idag i botten av EU:s sociala trygghet, och man kan redan jämföra
utslagningsprocessen med amerikanska förhållanden. För att få
förändringar till stånd gäller det att flytta kampen ut
på gatorna.
Chefredaktör Fred Sormun tog upp frågan om Finlands självständighet
och finska folkets möjligheter till påverkan av EU-politiken. I finska
riksdagen har förutsättningarna och betingelserna efter EU-tillträdet
förändrats. Det är inte längre riksdagens ledamöter
som beslutar i EU-ärenden, utan man anpassar de egna ställningstaganden
till de beslut och direktiv som tas av EU.
Fred Sormun konstaterade att finska folket inte längre har den beslutandemakt
man borde ha och som man tidigare haft i nationens intresse.
KTPs partisekreterare Heikki Männikkö berörde Finlands utrikes-,
säkerhets- och försvarspolitik. Han redogjorde om planerna att inlemma
Finland som associerad medlem i Nato. År 1998 beslutade finska regeringen
föra Finland så nära Nato som möjligt med undantag av artikel
5, som innebär automatisk försvarsplikt och militärinsats i fall
ett Natoland befinner sig i krig. Detta beslut innebär att Finland inte
längre är ett alliansfritt och neutralt land. Den finska säkerhetspolitiken
har tidigare varit Finlands sak, nu har den enligt statsminister Paavo Lipponen
ersatts av en ”trovärdig försvarsnivå”. EU är
i färd med att bygga upp en armé med 60 000 soldater. Det betyder
i realitet en styrka på 200 000 man, eftersom man förutom insatstrupperna
också behöver en reserv.
Detta måste man uppmärksamma i samband med EU:s ”Nordiska Dimension”
som innebär EU.s försök att skaffa sig tillgång till nordvästra
Rysslands naturtillgångar. I fall av ett krig mellan EU och Ryssland är
det helt klart att Finland kommer att bli en krigszon. Finland och Ryssland
har en mer än 1 000 km lång gemensam landgräns.
Slutligen enades panelen att fortsätta samordna EU-debatter i kampen för
kravet Finland ut ur EU. Man avser att närmast anordna en offentlig paneldebatt
i Åbo-Tammerfors och därefter vidga mötesverksamheten till att
omfatta hela Finland.
Ref. Bror Wennström