Storbritannien överlät år 1947 till FN att klara ut palestinafrågan.
Den 29 november 1947 beslöt FNs generalförsamling att dela Palestina
i en judisk och en arabisk del. Den judiska delen, Israel, skulle omfatta 14
000 kvadratkilometer och den arabiska delen, Palestina, 11 000 kvadratkilometer.
FN hoppades att med detta beslut hindra en hotande konflikt. År 1942 hade
en sionistisk proamerikansk konferens i New York (Biltmorekonferensen) uttalat
sig för en judisk stat i hela Palestina.
1948 bröt palestinakriget ut och Israel annekterade en stor del av det
arabiska palestina, inklusive Jerusalem. Jordanien införlivade år
1950 Östpalestina och Ghazaremsan kom under Egyptisk förvaltning.
Därmed förhindrades skapandet av en arabist stat i Palestina och en
knapp miljon arabiska palestinier fördrevs ur sina hem.
Ännu, år 2000, lever palestinierna som flyktingar. De hunsas förnedras
och lever i rättslöshet.
Under tio års tid har det så kallade världssamfundet (läs
USA) pratat om en “fredsprocess”, som enligt propagandan skulle råda
i Palestina.
USAs lösning är att palestinierna förs ihop i ofruktbara små
reservat, precis som de vita inkräktarna gjorde med indianerna i Amerika.
Denna “fredsprocess” stödjs av USAs lakejstater i Europa, till
exempel Sverige.
Palestinierna borde, i rättvisans namn, få en egen stat som ska omfatta
11 000 kvadratkilometer och Jerusalem ska vara huvudstad i denna stat.
Israel ut ur Palestina!
Birger Hansson