Insyn och öppenhet på EU:s slaktbänk

”EU tvingar svenska bönder att betala galna kosjukan” (TV1 27.2.2000) ..EU-länderna måste sluta gynna nationella företag” (R&D 16.2.2001)…”Öppnare EU i farozonen” (DN 25.2.2001)…
Dagligen hör och läser vi om hur EU tar plats i vårt vardagsliv och rigoröst sätter alla regler ur spel som olika politiska krafter i vårt land i en lång och mödosam, mer eller mindre demokratisk process mejslat fram. Den som inte ser att den Europeiska Unionen i rasande fart håller på att skapa Europas Förenade Stater måste vara blind.
Nu är det ju just detta den svenska regeringen mest av allt har bestridit sedan man med lögner, hot och löften, med sockerbröd och piska, har drivit fram Sveriges EU-inträde. Varje motargument avfärdades med det kvicka beskedet att vi måste gå med för att sprida vår svenska modell och ”förbättra EU”. Denna vackra solidaritetstanke förmådde att lura en del väljare – som nu måste uppleva ett enda stort svek. Det är inte mycket, EU har förbättrats på, och aldrig har det blivit tydligare än under detta svenska EU-ordförandeskap, då våra ministrar från Persson till Winberg gång på kommer hem från EU-möten i Kejsarens nya kläder. På de allra flesta områden bidde det inte ens en tumme, när man granskar besluten mot svenska regeringens löften och framför allt mot folkets behov.
Toppmötet i Göteborg den 15/16 juni kommer att ta ytterligare steg för att ”harmonisera” medlemsländerna. Men det positiva som ordet harmoni ska förmedla är en bluff – anpassning, tvångströja enligt storkapitalets önskemål täcker verkligheten mycket bättre. Vem kan förvånas över att motståndet mot EU och EMU ökar?
Den svenska regeringen utlovade folkomröstning kring EMU, men nu kan man ana att också detta löfte kommer att brytas. Göran Persson uttalade sig nyligen i riktning ”flera av de krav som SAP-kongressen reste håller på att uppfyllas”. I detta ligger ett första försök att säga att folkomröstningen blir onödig.
Vilka krav Person avsåg är dock oklart. Klart är emellertid att det för det första inte är SAP som sammanfattar svenska folkets vilja, och för det andra, som för Persson är värre, att även socialdemokratiska medlemmar och väljare fortfarande rymmer en majoritet som säger Nej till EMU som inte anser att EU har tillfört oss ett bättre samhälle.
EU-företrädare främst inom regeringspartiet har likt religiösa förkunnat att Sverige skulle skapa ett öppnare och mera demokratiskt EU. Den svenska öppenheten skulle bli ett mönster för de övriga medlemsstaterna.
Men när det nu kommer till kritan går utvecklingen snarare åt motsatt håll. Offentlighetspincipen som innebär att medborgarna i EU-länderna skulle ha tillgång till handlingar från EU-institutionerna vågare inte Sverige i egenskap av ordförandeland driva fram, eftersom regeringen skönjer att förslaget inte kommer att passera motståndet från inflytelserika krafter i unionen som definitivt inte har något intresse av att utveckla demokratin.
Taktikspelet är i full gång. Om den viktiga offentlighetsprincipen först kommer upp på dagordningen under Belgiens ordförandeskap under nästa halvår eller ännu senare i Spanien förutspår många bedömare att resultaten kan ligga långt ifrån de svenska kraven. Och när besluten är fattade är det EU-rätt som gäller – d v s att det kan bli svårt för Sverige att behålla vår offentlighetsprincip ens i vårt eget land.
Redan nu sätts delar av offentlighetsprincipen enligt anvisningar från Bryssel ur spel. Svenska statstjänstemän tvingas numera att skriva på en försäkran om att inte lämna ut EU-dokument.
Så var det med EU som demokratiprojekt!
Detta med offentlighetsprincipen är viktigt för ett demokariskt samhälle, men det finns också andra inslag som måste prägla ett öppet samhälle, t ex att de valda politikerna vågar möta sina väljare, folket. Möten mellan EU:s toppskikt och folket har under senare år betytt våldsamma sammanstöningar, som i Amsterdam, Essen, Nice, Bryssel, för att nämna några platser.
I samband med regeringschefernas möte i Stockholm den 23/24 mars kommenderas 800 uniformerade poliser plus 400-500 civila ut för att hålla undan ”besvärliga” medborgare. För att förhindra att någon skulle slinka förbi poliskedjan byggs dessutom ett stålstaket på 1500 meters längd och 2 meters höjd. Bålverket mot folket har inte bara praktisk betydelse, utan också ett omistlig symbolvärde. Tema för toppmötet är bl a Schengenavtalet – alltså hur fästningen Europa ska göras ännu mer ointaglig för människor utifrån EU:s murar.
Samtidigt kommer EU-topparna att behandla hur det ska skapas ökad rörlighet på arbetsmarknaden inom unionen och hur kvalificerade arbetare utifrån EU, så att säga skräddarsydd enligt kapitalets behov ”just in time” ska tas in. Enligt EU-kommissionens ordförande Romano Prodi behövs det de närmaste tio åren 1,7 miljoner högtutbildade som är beredda att flytta för att ta jobb inom EU. Naturligtvis innebär det enligt Prodi också att skattesystemen måste ”reformeras”. Nu har vi i Sverige liksom folket i andra EU-länder under de senaste åren redan fått smaka på skattereformer a la EU, men tillhörde inte just skattesystemet de områden som enligt regeringen absolut inte skulle antastas efter en anslutning till unionen?
Rörligheten på arbetsmarknaden, som EU-anhängarna många gånger framställer som den stora friheten och chansen att resa, där det bara gäller att ta för sig, visar sig i praktiken vara något helt annat: EU-medborgarna ska tv ingas att flytta från sina hemorter och hemländer för att anpassas till konjunkturen enligt storföretagens flyktiga behov. Och tredje världens länder ska tappas på sina kvalificerade arbetare och forskare. Visserligen omgärdas denna ”braindrain” – som blivit ett ökänt begrepp sedan USA under många år sugit upp de duktigaste forskarna från tredje världen – med trevliga fraser om samarbete över gränserna, men verkligheten är en annan. När Norges regering bad att få vara med när EU:s forsknings- och utbildningsministrar träffas i Uppsala den 2-3 mars, sade Sverige nej. Detta trots att Norge deltar i en stor del av EU:s forskningssamarbete, betalar kontingent och t o m varit delaktig i Uppsalamötets förberedelse.
Tog månne regeringen Persson chansen att visa för vårt norska broderfolk hur man kan straffas när man vägrar gå med i EU?
Den inre marknaden, ett gränslöst EU-Europa för kapital och varor, är en kardinalfråga i alla EU-sammanhang. Marknaden behöver breda ut sig, och därför måste nationella regler – i EU-språkbruket allmänt misstänkliggjort som ”nationell egoism” försvinna. I alla sammanhang. Romano Prodi lade inför toppmötet i Stockholm i mars fram en tiopunktsplan för att påskynda den ”långsamma utvecklingen” när det gäller ytterligare avregleringar. El-, gas-, post-, järnvägs- och flygmarknaderna måste avregleras – d v s totalt privatiseras – var hans kategoriska krav. EU-länderna måste sluta gynna nationella företag och respektera reglerna om gränsöverskridande offentlig upphandling.
Efterlevnaden av detta krav kan ta sig groteska former. Under sista veckan i februari tillkom flera nya direktiv från centralmakten i Bryssel som under svenskt ordförandeskap beslutat att skolmaten nu måste EU-anpassas. Samma skolmat från Kiruna till Sicilien? Syftet är att skapa ett ”upphandlingsunderlag”, d v s att även företag i Milano eller Barcelona ska kunna ge anbud på skolmaten i Kiruna. Detta låter naturligtvis utifrån alla synvinklar fullständigt sanslöst och är inte precis något krav som vuxit fram från skolelever eller EU-medborgare i allmänhet, och knappast heller från småbönder som vill leverera färska gurkor till någon skolmatsal. Storbolag som General Food och Nestle däremot kan ha glädje av beslutet. Och dessutom det är en för EU-administrationen typisk principfråga. Eftersom syftet är att skapa en enda Europa-stat, gäller det att löpa linan ut.
I stort handlar det om att – i allt snabbare takt -ta steg efter steg för att avskaffa regler, tänkande och verksamhet inom nationella gränser.
Hanteringen av galna kosjukan är ett typexempel i denna riktning. Sverige har långt innan andra EU-länder vidtagit åtgärder för att förhindra BSE-smittans uppkomst. Men kostnaderna för denna katastrof, som orsakats av att samvetslösa fodermedelsproducenter i ren profitsträvan fått sälja farligt foder på en nästintill gränslös marknad, ska enligt de mäktiga i Bryssel fördelas på alla ”Europas Förenta Stater”.
Miljö, socialpolitik, ekonomi och inte minst säkerhets- och försvarspolitik ”harmoniseras” enligt den för EU heliga marknadens behov. Alla klåfingriga ingrepp i vardagslivet måste ses utifrån detta perspektiv. Därför gäller det för EU-makten att hålla undan såväl insyn i beslutsprocessen som protestaktioner.
Vår uppgift blir att ge protesterna röst och handlingskraft. Protest mot EU:s marknadspolitik innebär äkta internationell solidaritet, samarbete på jämlika villkor och nationell suveränitet.
Svenskt ordförandeskap är ett lämpligt tillfälle för att visa vad folket vill. De stora internationella protestaktionerna under tidigare EU-toppmöten bevisar att våra krav inte är ”nationalistiska” eller egoistiska, utan gemensamma för de arbetande människorna inom hela unionen.
Rolf Hagel