Svenska militära Högkvarteret har beställt expertrapporter för
att undersöka vårt lands försvarsförmåga efter att
försvaret har bantats. För att kunna göra en sådan bedömning
måste man naturligtvis har full insyn i Sveriges försvar – det
allra hemligaste, så att säga. Vem var betrodd att få veta
allt som rör vårt lands säkerhet? Naturligtvis - ett stort amerikanskt
konsultföretag, SAIC. Rapporten lades fram i december av USA:s högste
militär åren 1993-97, John Shalikasvili.
Bara det är ett brott mot allt vad som heter nationell suveränitet.
(Utlämnande av försvarshemlighet till främmande makt)
Slutsatserna som dessa konsulter kommer fram till, kan knappast förvåna:
de anser, förstås, att Sverige inte är i stånd att försvara
sig självt. Vi behöver hjälp – och från vem om inte
från Nato?
Självfallet måste vi satsa mer pengar för att hålla ut,
när den lede fi kommer. Och den lede fi – det är lika självklart
som i alla tider förut Ryssland.
Sen finns det en finurlig formulering i den amerikanska rapporten: ”De
svenska väpnade styrkorna kommer inte att klara av att …skydda viktiga
svenska intressen utomlands utan att arbeta nära med samarbetspartners.
Kartor och egna svenska studier visar på exempel för svenska intressen
som vi ska skydda utomlands: Nu är Baltikums sak vår! Vi måste
bygga upp styrkor för att kunna ingripa i en konflikt mellan de baltiska
länderna och Ryssland.
De baltiska länderna står i kö att bli Natomedlemmar. Grannarna
Polen och Tyskland är i Nato. Men Nato liksom de ansvariga i Sverige anser
att det åligger vårt land att ”ta ansvaret”. Enligt den
amerikanska rapporten ”måste Sverige i Östersjön inta en
ledande regional roll och lösa problemen där de uppstår”.
Varför? Kan hända att några högt uppsatta militärer
och politiker smickras av en ”ledande roll” i Natos ledband, men det
är en inställning som knappast delas av svenska folket. Scenaroit
kallas ”Hjälp över Östersjön” och innebär
enligt FOI att “snabbt kunna förflytta enheter som genast är
insatsklara (...) ytterst kunna sätta in ett brett spektrum av vapen”.
Och naturligtvis måste vi även därför arbeta mycket nära
ihop med Nato.
Liknande slutsatser drar – vem är förvånad? - svenska Totalförsvarets
Forskningsinstitut, FOI (före detta FOA): Vi kan inte klara av den ”vidgade
hotbilden”. Vilken hotbild? Och varför är den vidgad efter allt
som sagts om välsignelsen efter kalla krigets
slut och införandet av frihet och demokrati i Öst?
Som SvD 6.2.2001 skriver pryds SAIC-rapporten av försvarsmaktens vapen
och välsignas i förordet av general Johan Kihl som leder Högkvarterets
strategiavdelning. Studien kommer att “bli en viktig del av det svenska
försvarets arbete att utveckla en vision”. Siktet är inställt
på år 2020 och underförstått finns då inte längre
någon militär alliansfrihet kvar. Redan i dag sker förändringar:
“Sverige är ordförandeland i EU, försvarsindustrin är
till stor del utlandsägd och samarbetar med andra europeiska länder,
Natos termer används vid internationella insatser osv. Det handlar inte
bara om ny teknik och nya hot utan också om en ny roll för Sverige
i världen”.
FOI:s generaldirektör Bengt Anderberg skriver: “Denna studie förvandlar
idéer och koncept till något som kan förstås utanför
experternas krets.”
Just det!
Barbara Hagel