Som medlem i Metall, satt jag härförleden och bläddrade i fackförbundets
medlemsmagasin, Dagens Arbete (D.A.), när jag fastnade för en artikel.
Rubriken till artikeln löd ”Sverige stannar hemma när Europa
demonstrerar”. Artikeln i sig var intressant, den tog upp LOs agerande
och attityd till de stora demonstrationerna som hålls runt om i Europa,
mot EU och dess politik.
När det samlas fackföreningar från Europas alla hörn vid
EU-toppmöten, ja då stannar LO hemma. Medan fackligt aktiva i regel
tycker att sådana här manifestationer och demonstrationer är
viktiga, så har LO och dess ledning en helt annan uppfattning.
LOs ordförande, Wanja Lundby-Wedin gjorde i november i fjol ett uttalande
som löd:
”Det tillhör inte vår tradition att demonstrera på gator
och torg.”
Det här skedde i samband med att Europafackets ledning hade ett möte
med Göran Persson inför det svenska ordförandeskapet. Hon ansåg
för övrigt att medlemmarna nog inte skulle tycka om i fall LO lade
ner pengar på att åka på demonstrationer. ( I det här
fallet Nice)
Även LOs huvudansvarige för deras internationella verksamhet, Bo Rönngren,
är inne på samma spår. Han menar å att de (LO) har gjort
den bedömningen att de inte kan flyga över hela Europa för att
demonstrera. Samma Rönngren påpekar att LOs arbetsmetod mer går
ut på att sitta ner i lugn och ro och förhandla och att det har blivit
deras tradition.
Jag kan förstå deras ”tradition”, om att i lugn och ro
förhandla, gärna bakom låsta dörrar och utan insyn från
de som det skall beslutas och förhandlas om. Det gör det så
mycket enklare på något vis när ett förslag beslutas först,
av några få, och sedan läggs fram förhandlat och klart
för arbetare som ändå inte vet sitt bästa.
Intressant är i samband med toppmötet i Nice, där LO-Sverige
hellre stannar hemma och försöker förhandla fram ett socialare
och mänskligare EU (pga dyra resekostnader), så åker 22 personer
från finska fackföreningar buss ner till Frankrike för att sluta
upp tillsammans med över 60 000 andra fackföreningsmedlemmar från
hela Europa.
Åka buss i hundra mil, det går för våra finska grannar,
men inte för svenska LO, nej då, som en självklarhet, så
är det flyg som är det enda transportsättet om man skall deltaga.
Vad är det då som skiljer LO från de finska organisationerna
? (Förutom ett stenkast vid Torneälvens smalaste ställe?)
Kan det kanske vara det att LO är lite för fin i kanten för att
skumpa runt i en buss likt någon annan turist, eller är det månne
bara en socialdemokratisk feghet för att slippa deltaga, för att inte
sätta sig upp mot EU-topparna. Vad vet jag, en vanlig lekman. Men med den
inställningen som LO har till demonstrationer så är det kanske
lika bra att de stannar hemma.
Fredric Olofsson
SKU Malmberget