Kommunfullmäktige sammanträdde i januari för att bl a behandla
tre motioner från SKP.
Gällivare kommun brottas med likartade problem som de flesta andra kommunerna
i Norrlands inland, där förutom exporten av Norrlands naturrikedomar
även den unga arbetskraften blivit en viktig exportprodukt. Den här
exploateringspolitiken får till följd att såväl befolkningen
som naturen utarmas.
För Gällivare kommun innebär det att den arbetsföra unga
befolkningen tvingas att söka sin försörjning i mellersta och
södra Sverige i första hand, även utlandet kommer allt mer i
fråga, bl a Norge som efterfrågar byggnadsarbetare och vårdpersonal
i allt större omfattning. När det gäller vårdpersonal så
har kommunerna en egen inhemsk brist beroende på att kommunerna ej har
råd att tillhandahålla personal i skälig omfattning. Det här
drabbar i första hand de vårdbehövande människorna, sjuka,
gamla, handikappade etc. Eftersom de kommunala verksamheterna i största
omfattning finansieras genom beskattning av kommunmedborgarna, så behöver
man inte vara speciellt matematisk för att förstå att slogan
”SVERIGE GÅR BRA” inte omfattar kommunerna i Norrlands inland
och glesbygd.
Mot denna bakgrund lämnade SKP tre motioner till kommunfullmäktige
och fick svar som inte borde göra Gällivare kommunmedborgare speciellt
förhoppningsfulla och glada.
Första motionens innebörd var att, Gällivare kommun uttalar sitt fördömande av att det statliga företaget LKAB avser avsätta sina vinster i nya gruvprojekt utomlands (Brasilien) istället för att investera i nya arbetstillfällen i Norrland: Svaret blev att vi får inte störa våra gruvföretag som själva skall besluta och ansvara för sin verksamhet
Andra motionens gällde kommunal beskattning av produktionen, ”PROMS”.
Kommunfullmäktiges majoritet ansåg att den socialdemokratiska partikongressen
som på 1980-talet avslog tanken på att beskatta produktionen och
de statliga utredningar som varit inne på samma linje är svar på
motionen. Mellan sossarna och vänsterpartiet uppstod kommunalpolitiskt
”gräl” vem som var uppfinnare till ”PROMS”. SKPs fråga
var, vad man skulle ha en uppfinning till om den inte kommer till användning?
Den tredje motionen gick ut på att LKAB och Boliden AITIK avsätter
en krona (1 kr) per sålt ton malm i en kommunalfond för kommunala
framtida verksamheter.
Svaret på motionen blev att kommunfullmäktige ansåg beskattning
av arbetskraften är en rättfärdigare beskattning än en av
kapital och vinster.
I den debatt som omgärdade ovannämnda motioner från SKP framhöll
vänsterpartiets Ove Haarala att det måste upplevas som ett stort
dilemma för SKP att man inte har någon representation i riksdagen.
Och denna iakttagelse har verkligen sitt berättigande, man kan säga
att även en ”blind höna hittar sitt frö”.
Sten Hansson, SKPs företrädare, ansåg i den debatten att dilemmat
är nog större för de stora människogrupper som upplever
att deras intressen inte blir tillgodosedda i regering och riksdag.
SKP interpellerade till socialnämndens ordförande, vänsterpartiets
Jeanette Nilsson om huruvida socialnämnden avser ”konfiskera”
barnbidragshöjningen (100 kr) från barnfamiljer som uppbär socialhjälp.
Svaret löd, SKP kan vara ”lugn” sådana planer finns inte.
Sten Hansson tackade för svaret med repliken: ”Lugn kan man väl
inte vara med tanke på den oansvariga hanteringen av allmänna skattemedel
som olagligt avsatts till kungagåvor.”
Slutligen kan sägas att presidiet som leder fullmäktiges sammanträden
saknar såväl utbildning som kompetens. Detta förhållande
har föranlett SKP att tillskriva de för presidiet ansvariga partierna,
SAP och VP, att rätta till förhållandena.
Bror Wennström