En av Bush-administrationens första utrikespolitiska åtgärder
är att vidta åtgärder för att störta Saddam Hussein
i Irak. USA kommer framöver inte att sky några medel för att
installera en regim efter egen smak i Bagdad. Med motsvarande 40 miljoner kronor
ska Irakiska nationalkongressen (INK) byggas upp som en motståndsrörelse
enligt amerikanska önskemål. Samma grupp har redan en gång
tidigare rustats upp av CIA, orsakat blodiga sammanstötningar bland kurderna
i norra Irak och slutligen 1996 krossats av Saddam. Redan för två
år sedan beviljade den amerikanska kongressen på nytt en miljard
kronor till uppbyggnaden av den irakisk opposition made in USA,
men hittade ingen passande adressat inne i landet.
Som Per Jönsson skrev i DN 5.2.01 anför USA:s nye president lägret
som oavsett alla internationella rapporter om det irakiska folkets fruktansvärda
lidande kräver en ännu hårdare strategi mot landet tills
jobbet är gjort, som Vita husets talesman meddelar.
Men Iraks folk är kapabel att störta diktatorn utan USA:s insats.
Saddam Husseins Baathpartiet tog 1968 makten i Irak genom en militärkupp.
Med hänsynslöst brutala och terroristiska metoder krossade han hela
den nationaldemokratiska oppositionen. Efter nationaliseringen av den utlandsägda
oljeindustrin kunde hans regim spendera miljarder för att modernisera landet
och bygga upp en stor armé, polis och säkerhetsapparat som senare
1980 användes för att invadera Iran och populistiskt stärka hans
ställning i arabländerna och tredje världen.
På ett skickligt sätt lyckades den diktatoriska regimen i Bagdad
att utnyttja kalla krigets motsättningar för att få politiskt
och militärt stöd både från Sovjetunionen och USA och
deras allierade block. Folken i Iran och Irak fick betala oerhört mycket
för detta krig. Tiotusentals människor miste sina liv eller försvann,
miljontals blev lemlästade. Infrastrukturen och arbetsplatser förstördes,
miljoner blev arbetslösa. Lidande, förstörelse, nöd och
elände behärskade det dagliga livet i Iran och Irak tills kriget tog
slut 1988.
Men istället för att bygga upp landet och förbättra det
politiska klimatet i Irak sattes Saddams styrkor i marsch för att krossa
det upproriska kurdiska folkets motstånd mot nationellt förtryck
i irakiska Kurdistan hösten 1988 efter den ökända massakern i
staden Halabja i mars 1988.
I augusti 1990 invaderade Saddams styrkor Kuwait. Denna självmordsinvasion
ledde till det omtalade kriget 1991, då en av USA ledd koalition krossade
den irakiska armén och förstörde hela den ekonomiska och civila
infrastrukturen i Irak. På grund av ekonomiska sanktioner mot Irak miste
1,5 miljoner människor sina liv. En halv miljon av dessa var barn. I kriget
använde USA ammunition med utarmad uran. Sjukdomar som leukemi och kolera
har spridits, miljön är förstörd.
Efter tio år med ekonomiska sanktioner och nästan dagliga bombanfall
av det amerikanska och brittiska flygvapnet mot Irak kan man konstatera att
detta är fel politik som svälter ut och dödar befolkningen och
egentliga stärker diktatorn.
För att få ett slut på den humanitära katastrofen som
pågår i Irak måste alla patriotiska, nationella och islamistiska
partierna i Irak samarbeta för att
¨Omedelbart upphäva de ekonomiska sanktionerna mot det irakiska folket
¨Omedelbart stoppa bombningarna av Irak
¨Störta diktatorn och bilda en demokratisk regering.
Demokratin i Irak är det irakiska folkets uppgift, inte USA:s och dess
nyvalde presidenten Georg W Bush!
Shakir Aliraki