Medan USA fortsätter att utmåla Demokratiska Folkrepubliken Korea
som en ”skurkstat” som är så farlig att Washington tvingas
att bryta de avgörande internationella avtalen om kärnvapenupprustning,
konstaterar Korea själv att den positiva utvecklingen av närmandet
mellan de två koreanska staterna har gjort det gångna året
till det hittills mest framgångsrika i landets historia på 50 år.
Återföreningsprocessen mellan Nord och Syd, som med det ”historiska
mötet” mellan de två statspresidenterna Kim Jong Il och KimDae
Jong i juni förra året nådde sin höjdpunkt hittills, har
sedan dess följts upp med ett antal konkreta åtgärder och framsteg.
Målsättningen att återupprätta en järnvägsförbindelse
mellan Pyongyang och Seoul diskuterades i november 2000 för första
gången konkret på ett möte mellan militärdelegationer
från båda sidor i gränsstaden Panmunjon, eftersom förverkligandet
av det ”historiska projektet”, som en representant för Sydkoreas
försvarsministerium nämnde, förutsätter att gränsområdet
rensas på tiotusentals minor som installerats av USA. Båda sidor
kom överens att ”aktivt samarbeta” för att klara denna uppgift.
Även första åtgärder för familjesammanföring
har vidtagits.
Återföreningsprocessen mellan Nord och Syd har under de senaste månaderna
rönt stor uppskattning såväl i de båda koreanska staterna
som internationellt.
Som DFRK:s ambassadör i Sverige, Son Mu Sin, underströk i ett samtal
med SKP-ledningen, har framstegen i denna process ytterligare befäst banden
mellan folk, parti och dess ledning i Nordkorea. Folket står helhjärtat
bakom sin ledning i de sedan årtionden förda konsekventa försöken
att återförena Korea. Fred och avspänning, nationellt oberoende
och suveränitet är nyckelbegreppen i denna process.
Koreas Arbetarparti, som förra året firade sin 55-årsdag, konstaterade
viktiga framsteg även i landets inre utveckling. Kraften koncentreras på
behovet att höja befolkningens levnadsstandard i förening med att
upprätthålla den militära försvarsberedskapen. Lösningen
av energiproblemen, utvecklingen av järnvägssystemet och inte minst
av jordbruket efter sju år som präglats av naturkatastrofer, står
i centrum av uppmärksamheten. Fortfarande behövs emellertid livsmedelsstöd
utifrån för att bekämpa hungersnöden efter katastroferna.
Ett antal internationella hjälporganisationer, däribland SIDA, är
på plats.
Partiet lägger stor vikt vid folkets ideologiska utbildning, den socialistiska
målsättningen står fast för landet. Samtidigt talas om
nytänkande och sökandet efter nya lösningar och metoder, utifrån
landets egna resurser och förutsättningar. Inom återföreningsprocessen
heter målet ”Ett land – två system”.
Som en viktigt och positivt händelse värderas också det inofficiella
besöket av en parti- och regeringsdelegation under ledning av Kim Jong
Il i Kina, där båda sidor bekräftade sin vilja att vidareutveckla
de traditionella relationer och samarbetet mellan båda länder.
Stolt berättade ambassadören att Folkrepubliken Korea snart upprätthåller
diplomatiska förbindelser med 145 länder. Flera EU-stater, bland dem
Tyskland, Storbritannien och Spanien, har aviserat sin vilja att under närmare
tid upprätta diplomatiska relationer med landet. Koreas Arbetarparti drar
slutsatsen att det imperialistiska målet att isolera landet och krossa
dess socialistiska målsättning har misslyckats.
EU:s ledande instanser söker sedan sommarens historiska möte mellan
Nord- och Sydkorea snabbt att förbättra sina relationer till Nordkorea.
I slutet av november genomfördes för första gången ett
möte mellan EU-representanter och regeringen i Pyongyang inom ramen av
den 1998 startade ”politiska dialogen”. Nu träffades man i Nordkoreas
huvudstad – till de tidigare möten 1998 och 1999 hade de koreanska
repesentanterna fortfarande behövt resa till Bryssel.
EU signalerade vid detta möte sin avsikt att i början av 2001 sända
en ”mission” till Folkrepubliken Korea, som ska undersöka landets
behov av ”tekniskt bistånd” och ”utbildningshjälp”.
Dessutom aviserades EU:s beredskap att höja importkvoterna för textilier
från Nordkorea.
Som ambassadör Son Mu Sin underströk, är hans land beredd till
samarbete med alla länder på basen av ömsesidig respekt och
suveränitet. På denna bas tar landet också tacksamt emot hjälp
utifrån. Humanitär hjälp i syfte av politisk utpressning däremot
tillbakavisas.
Att hjälpen ofta inte är så osjälvisk som det framställs
i den internationella pressen, visar svårigheterna på energisektorn.
På USA:s begäran stängde Nordkorea sitt sovjetisktbyggda kärnkraftverk.
Men angående installationen av en lättvattenreaktor och regelbundna
oljeleveranser, som USA förpliktigat sig till i gengäld, har löftena
inte hållits.
Regeringen under Kim Jong Ils ledning vill föra återföreningsprocessen
strikt enligt principen om oberoende och suveränitet. Ingen utländsk
inblandning ska tillåtas, varken från USA eller någon annan
makt. Närvaron av amerikanska trupper i Sydkorea är en kränkning
av landets oberoende – men i paragraf 1 av den ”historiska Nord-Syd-deklarationen”
från förra året fastslås nationellt oberoende som högsta
politiska princip.
-Detta är ett svar till dem som spekulerar om de amerikanska truppernas
framtid på den Koreanska halvön, påpekade ambassadören.
Med tanke på att USA ständigt på nytt utpekar Nordkorea som
”skurkstat” och att även Sydkoreas försvarsminister för
inte länge sedan talade om Nord som huvudfienden förstår man
att återföreningen kommer att vara en lång process.
Barbara Hagel