Med utgångspunkt i den internationella situationen och Danmarks förestående EU-ordförandeskap år 2002 bestämde statsminister Poul Nyrup Rasmussen att folketingsvalet skulle äga rum den 20 november. Ett beslut som kom att slunga den sittande regeringen ur banan och som underminerade möjligheterna att kunna föra en lokal valkamp, som är en förutsättning för medborgarnas reella inflytande på utvecklingen i landets kommuner och län.
Rasmussen mot Rasmussen
I bredaste amerikansk presidentvalsstil fördes valkampen mellan socialdemokratins
och Venstres ordförande. Medan Nyrup presenterade sig i statsmannastil
som USA: s och Natos trofaste stöttepelare i kampen mot terrorismen och
för bombningar av den afghanska befolkningen, höll sig Fogh i betydligt
större utsträckning till de nationella frågorna som skattestopp,
fritt val av sjukvård och åtstramning på invandringsområde.
Därmed tog han sig an det missnöjet som finns bland stora delar av
befolkningen och som skylldes på socialdemokraternas svaghet och reformistiska
kurs. Det kostade 11 mandat för det tidigare så mäktiga regeringspartiet.
Liberala Radikale Venstre fick en mindre framgång på två mandat,
medan CD miste sina och Kristna Folkpartiet behöll sin position. Det öppet
främlingsfientliga Dansk Folkepartis (DF) framgång har inte omedelbart
gjort Pia Kjaersgaards politik mera rumsren. Men med en framgång om 22
mandat är det upplagt för ett inflytande som den nya regeringen inte
kan undvara för förverkligandet av sin politik. Att Framstegspartiet
har spelat ut sin roll beror endast på att dess extrema hållning
idag är innehåll i DF: s politik.
Vänsterflygeln, Socialistiska Folkepartiet och Enhetslistan, förlorade
ett mandat var och fick inte många möjligheter i mediavalkampen.
Enhetslistan blev närmast ignorerat trots Frank Aaens väsentliga inlägg
om de stora monopolens skattefrihet i Danmark. SF betalade förmodligen
för sin ljumma EU-attityd och budskapet om att ingå i en möjlig
socialdemokratisk regeringsbildning.
Karakteristiskt för folketingsvalet var också att frågor som
utvecklingen inom EU och det danska medlemskapet i det närmaste förtegs
liksom frågan om Natos och Danmarks deltagande i kriget.
Effekten uteblev när Nyrup i TV presenterade sig som bokbrännare
med att riva ut sidor ur Foghs bok Från socialstat till minimalstat.
En pinsam handling för en ordförande i spetsen för ett parti
som genom årtionden har fjärmat sig från sina grunder som arbetarparti.
Det är denna politiska linje som innebar det svidande nederlaget med 11
mandats förlust.
Regeringens arbetsprogram
Den nya regeringen kommer att göra allt för att hålla sina vallöften.
Allt är förberett för ett ögonblickligt skattestopp med
förbehåll för vissa krav från EU. På sjukvårdsområdet
kommer Venstre att arbeta för införandet av fria val enligt modellen
Pengarna följer patienten. Regeringsprogrammet kommer att innehålla
1,5 miljarder kronor extra för att få ner köerna, summan motsvarar
nedskärningen av u-landsbiståndet. Äldre ska få fritt
val på hemhjälp, vårdhem och äldreboende. Det ska införas
ett flexibelt barnavårdsår för barn födda efter 1 januari
2002, och samtidigt avskaffas föräldraledigheten. Folkskolelagen ska
revideras med syfte att stärka fackundervisningen i danska, matte, historia
och främmande språk. Däremot ska kommunernas plikt att tillhandahålla
modersmålsundervisning för tvåspråkiga elever upphävas.
På invandringsområdet ska reglerna för familjesammanföringen
försämras och för rätten till kontanthjälp ska införas
en karenstid på sju år.
När det gäller kommunal- och landstingsvalen fick högerflygeln
inte de förväntade framgångarna. Med högt valdeltagande
skiljde väljarna mellan parlaments- och lokalpolitik, vilket innebär
att socialdemokraterna och vänsterflygeln inte fick samma markerade tillbakagång
som i riksmåttstock.
Anette Nielsen