Efter attackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001an
tog FN:s säkerhetsråd på USA:s uppmaning ett par resolutioner
som direkt ingriper i ländernas rättsväsen och som världen
nu skall följa.
Enligt resolutioner från den 12 och 28 september måste länderna
i FN vidta en rad åtgärder för att, som det sägs, hindra
terrorism, bl.a. se till att terroristers bankmedel och andra tillgångar
spärras.
Resolutionerna är egentligen en fortsättning på tidigare beslut
av säkerhetsrådet från december 2000, vilka då uttryckligen
riktade sig mot just talibanerna och Al-Qaida. Redan före attackerna i
USA hade FN således ingripit mot Al-Qaida och bin Laden.
Även utrikesministrarna i EU fattar beslut om spärrande av tillgångar.
Besluten gäller direkt och omedelbart i EU:s medlemsstater. Tidigare har
det varit fråga om sanktioner mot vissa länder, t ex Jugoslavien,
men EU har nu börjat fatta beslut om spärrande av tillgångar
även när det gäller enskilda organisationer och personer. EU-besluten
gäller framför nationell lagstiftning, och det finns ingen som helst
möjlighet för de drabbade att försvara sig när EU meddelar
sina beslut eller att angripa dessa i nationellla domstolar. I mars 2001 beslutade
EU om spärrningen av talibanernas och Al-Qaidas egendom i enlighet med
FN-resolutionerna från december 2000.
De nya FN-resolutionerna från september 2001, som alltså var klara
omedelbart efter attackerna, sträcker sig däremot mycket längre.
Man går ytterligare ett steg. Besluten omfattar nämligen inte bara
vissa namngivna arabiska terrorister utan gäller alla organisationer och
enskilda som kan anses som terrorister.
Den svenska regeringen har nu lagt ett förslag om att resolutionerna skall
omsättas i svensk lagstiftning. Alla som inte spärrar terroristers
tillgångar eller som ens handlar med terrorister skall kunna straffas
med fängelse. I första hand avser förbudet naturligtvis bankerna
men det omfattar alla företag och också vanliga människor.
Till skillnad från de tidigare FN-rekommendationerna och EU-besluten pekar
de nya resolutionerna efter attackerna inte ut någon bestämd grupp
utan skall tillämpas på alla ”terrorister”. Men någon
definition av terrorism vill regeringen inte göra. Det rör sig, menar
man, om sådana handlingar med politiska motiv som leder till att människor
skadas eller egendom utsätts för omfattande förstörelse
och som syftar till att ”skada det rådande politiska, ekonomiska
eller sociala systemet”. I EU diskuteras för närvarande om det
dessutom skall anses som terrorism att ”allvarligt påverka internationella
organisationer”. Man tänker på Seattle, Göteborg och Genua.
Det svenska Lagrådet, som består av domare från Högsta
domstolen, har av rättssäkerhetsskäl varit kritiskt mot regeringens
förslag. Lagstiftningen bygger på principen att det är bankerna
själva som har att bedöma om en bankkund är en terrorist. Det
är uppenbart att det är en vansklig och ytterst känslig bedömning.
En felbedömning kan å ena sidan leda till straff om ett banktillgodohavande
inte spärras när banken enligt lagen borde göra det och, å
andra sidan, till skadeståndsskyldighet om banken spärrar utan att
ha fullgoda skäl för det. Enligt Lagrådet rör det sig alltså
här om ”ett val mellan Skylla och Charibdis”. Lagrådet
anser därför att ansvaret för bedömningen ska flyttas från
banken och att det istället bör vara en åklagare som först
preliminärt beslutar om ett spärrande och sedan låta en domstol
pröva om spärrandet ska fortsätta att gälla. Detta skulle
innebära att rättssäkerheten blev bättre. Men samtidigt
anser Lagrådet att beviskraven för om någon är terrorist
bör sänkas och att det ska räcka om man skäligen kan anta
att någon är terrorist. Och någon definition vem som är
terrorist vill inte heller Lagrådet ha. Enligt massmedia ska regeringen
nu ändra på förslaget så att det överensstämmer
med vad Lagrådet vill.
Men vem är terrorist? Mest betydelsefullt äa kanske just det att man
inte av lagen vet vem som är terrorist. Risken är att detta inte kommer
att bestämmas avSverige utan av USA.
Den amerikanska regeringen ska i framtiden fortlöpande göra upp listor
med namn på dem som man bedömer vara terrorister. Dessa listor ska
sedan följas av banker och andra i Sverige. Sådana terroristlistor
har redan börjat utfärdas av USA och enligt vad som rapporterats i
tidningarna fanns det bl.a. en svensk socialdemokratisk politiker på en
av de första listorna. Listorna kan komma att få betydelse inte bara
för spärrande av tillgångar utan också för all annan
lagstiftning om terrorism, t.ex. när det gäller telefonavlyssning,
demonstrationstillstånd och utlämning av medborgare till andra länder.
Liknande svepande lagstiftning, där alltså USA förutsätts
bestämma vem som är terrorist, genomdrivs nu av USA runt om i EU och
hela världen.
USA utgår naturligtvis ifrån att EU kommer att följa de amerikanska
listorna och själv besluta att anta dem och därmed spärra de
aktuella organisationers eller personers tillgångar. Sådana beslut
kan i och för tas snabbt. EU har redan nu i november 2001 beslutat att
anta de första amerikanska listorna som EU-lag. Men problem kan ju komma
att uppstå i hanteringen i EU.
För att de amerikanska listorna ska få omedelbart och fullt genomslag
måste USA vara säkert på att de följs när USA har
upprättat dem och att USA inte behöver avvakta ett EU-beslut. Därför
behövs även en nationell lagstiftning. Och om det i lagen saknas en
egen nationell definition av terrorism kan USA kanske vara ganska säkert
på att den amerikanska listan i praktiken får genomslag i t ex
Sverige. För vilken bank vågar gå emot en sådan lista
och riskera fängelse?
Liknande svepande lagstiftning, där alltså USA förutsätts
bestämma vem som är terrorist, genomdrivs nu av USA runt om i EU och
resten av världen.
Den svenska regeringen liksom hela EU-etablissemanget är beredda att dansa
efter Vita husets pipa. Men demokratiskt sinnade människor borde ha en
annan uppfattning!
Barbara Hagel
barbara.hagel@skp.se