Sanningen kryper fram om än motvilligt. Nu har den gemensamma utredningskommittén
Sverige-Ryssland, som utrett Raoul Wallenbergs öde, lagt fram resultatet.
Den svenska socialdemokratiska regeringen från den tiden, Erlander-Undén,
som ansvarade för Wallenbergs framtid, ansåg att det inte var värt
att utväxla Wallenberg mot några sovjetiska spioner trots erbjudanden
från sovjetiskt håll.
Att tacka nej till erbjudandet betecknas från många håll i
dagens Sverige som undfallenhet mot Sovjetunionen, en märklig undfallenhet
i sådana fall. Visst fanns det svensk undfallenhet efter andra världskriget,
men den bestod av svensk solidaritet med den amerikansk-engelska offensiven
i antikommunistisk propaganda och inledande av det kalla kriget som uppstod
med Churchills lanserande av ”järnridån” och McCarthyhysterins
hetsjakt på socialister och kommunister.
För att lyckas i sin offensiv offrades Raoul Wallenberg på propagandans
altare, man behövde en martyr. Raoul Wallenberg fick ett berättigat
erkännande internationellt för sina insatser när han räddade
ungerska judar undan nazisterna, samtidigt som nazistiska sponsorer i Tyskland,
Krupp-, Siemens- och IG-Farbenkoncernerna m fl ej blev straffade för sina
pronazistiska insatser. I deras företag användes fångar som
slavarbetare för att därefter slussas till förintelselägren.
Raoul Wallenberg har under hela efterkrigstiden uppmärksammats som en följetång
i den antikommunistiska propagandan, han har fått gator och torg uppkallade
efter sitt namn i flera länder, han har förekommit i de flesta kontakter
och konsultationer mellan Sverige och Sovjetunionen, utan att sanningen kommit
fram att Sovjetunionen varit beredd att utväxla honom.
Denna nya information föranledde statsminister Göran Persson och utrikesministern
Anna Lindh att framföra ett beklagande till Raoul Wallenbergs släkt
för de svenska försummelserna som Erlander-Undén har ansvar
för.
Det är nog på sin plats att efterhöra orsaken och motivet till
de svenska ”försummelserna” ifrån svenskt regeringshåll.
Högern och moderaternas tidning, ” mordbrännar”-organet
Norrbottens Kuriren som 1940 tog ihjäl fem personer med branden på
kommunistiska Norrskensflamman, försöker i sin ledare elda på
de skamfilade antikommunistiska stämningarna genom att ta fram de svenskar
som emigrerade till Sovjetunionen under 1930-talet.
Inget ord om NATO-EU-USA och deras gemensamma terroristhandlingar runt hela
världen, i synnerhet på Balkan och i Irak.
Men sanningen har så att säga korta ben.
Bror Wennström