Som tidigare har närmare beskrivits i Riktpunkt anpassas det svenska försvaret
till den Nya Världsordningen. Avskaffandet av den allmänna värnplikten
och införandet av legoarméer är ytterligare en del av den pågående
kontrarevolutionen mot de framsteg som vanns genom 1789 och 1917. Det är
ännu ett slag mot demokrati och nationell suveränitet.
Denna privatisering av försvaret underlättar globaliseringen. Samma
förändringar görs i andra europeiska länder. För några
år sedan slutade Belgien och Nederländerna med allmän värnplikt
och gick i stället över till en professionell krigsmakt. Spanien och
Italien beslutade i år att göra det samma. Frankrike avser att introducera
en yrkesarmé 2002. Även i Danmark, Finland, Schweiz och Grekland
förekommer sådana diskussioner. Och till och med i Tyskland strävar
man mot en legoarmé.
Länderna ansluter sig därmed till vad som redan gäller i Storbritannien
och USA. I Storbritannien avskaffades värnplikten 1962. De inhemska protesterna
mot Vietnamkriget bidrog till att USA efter kriget införde en professionell
armé i stället för värnpliktiga.
Värnpliktsarmén kom med den franska revolutionen. Revolutionen innebar
att försvaret nationaliserades, sattes under samhällelig kontroll.
Bara ett eget, nationellt försvar kunde säkerställa medborgarnas
suveränitet över landet. De moderna nationalstaterna utmärktes
därför av att det rådde allmän värnplikt. Försvaret
av landet skulle vara en angelägenhet för hela folket. Försvaret
var en integrerad del av samhället och värnplikten utgjorde en del
av medborgarskapets skyldigheter - och av dess rättigheter. Att värnplikten
gällde för alla var ett uttryck för jämlikhet och höll
landet socialt samman.
Men nu går alltså utvecklingen raskt i den andra riktningen. Det
gemensamma nationella försvaret läggs ned, och i stället går
skattepengarna till lön åt professionella soldater som tagit anställning
för att tjänstgöra för arbetsgivarens intressen var helst
denne behöver skicka dem. Länken mellan folk och försvar kapas.
Det kommer snart att argumenteras att en professionell armé inte motiverar
samma parlamentariska kontroll som en armé av inkallade medborgare. Samhället
riskerar förlora kontrollen över sitt försvar.
När länderna i Europa förlorar sina egna samhälleligt förankrade
försvar men i stället de styrande får tillgång till professionella
insatsstyrkor, då blir det lättare att upprätthålla ”stabiliteten”,
dvs. att bekämpa social oro på grund av kapitalismen. Det gäller
både i de nya länder i östra Europa som snart skall tas in i
EU och i kringliggande regioner. Och inte minst i EU:s gamla medlemsstater.
Utvecklingen mot professionella arméer togs nyligen upp av konservativa
Washington Times (1 januari 2001). Där citeras Eliot Cohen, professor i
militär strategi, från tidskriften National Interest:
”Det är en stor skillnad mellan en värvad och en inkallad, mellan
den ambitiöse yrkesutövande soldaten och en medborgarsoldat, mellan
den som avser stanna länge i tjänst och en som mest ser fram emot
att mucka, mellan den grundligt utbildade och skicklige experten och en som
bara är en kugge i hjulet. Värnpliktiga passar om man måste
slåss mot grannen. Men de är inte alls lika effektiva för de
militära insatser längre bort som ju är den troliga uppgiften
för dagens militära styrkor.”
Nya högteknologiska offensiva vapensystem med lång räckvidd
kan inte hanteras av värnpliktiga utan kräver experter. Washington
Times påpekar att många militärteoretiker menar att den nya
tidens krigföring påminner om den militära situationen under
medeltiden, när de effektivaste vapnen var relativt sällsynta och
dyra, ett vältränat kavalleri var överlägset ett massinfanteri
och ett mindre antal lättrörliga riddare med visst understöd
kunde sköta merparten av striderna.
Ibland uttrycker sig makten rakt på sak. Under kriget mot Jugoslavien
framhöll den nykonservative globaliseringsivraren Thomas Friedman, som
John Pilger anmärkt som en av Madeleine Albrights inspirationskällor,
i New York Times:
”Marknadens osynliga hand skulle inte fungera utan en dold näve. McDonald’s
kan inte blomstra utan McDonnell Douglas, tillverkaren av F-15. Och den dolda
näve som gör världen fri för Silicon Valleys teknologier
heter USA:s armé, flygvapen, flotta och marinkår.”
En privatiserad krigsmakt garanterar en effektiv näve.
DM-GM