Nicefördraget, som beslöts på senaste EU-toppmöte i dec
2000, har förändrat maktförhållandena mellan stora och
små EU-länder till förmån för de stora. EU beslöt
om nya överstatliga befogenheter som ytterligare inskränker på
de små staters inflytande. Visserligen lyckades federationsivrarna den
gången inte att förverkliga alla sina förslag fullt ut, men
riktningen ligger fast och ska drivas vidare i samband med besluten kring EU-utvidgningen.
Vid varje toppmöte hittills har den överstatliga makten ökat
på bekostnad av medlemsstaternas suveränitet. Mycket av det som beslöts
i Nice tillhör de områden som den socialdemokratiska regeringen tidigare
lovat skulle vara oantastligt. Det gäller t ex Sveriges militära anslutning
till EU-armé och - de facto - till Nato. Nicetraktatet innebär att
* vetorätten, som var en slags livboj för medlemsländerna, avskaffas
och ersätts med överstatliga majoritetsbeslut på 33 nya områden
t ex inom socialpolitiken, miljö, offentlig service, hälsovård,
utbildning, kultur och handelspolitiken. Nationella särregler utesluts
därmed i princip.
* en s k Österrike-paragraf har införts som ger EU rätten att
lägga sig i politiska val. Visserligen argumenterades med behovet att bekämpa
rasism och nyfascism, men inga hinder finns att den inte kan användas med
medlemsstater som enligt EU tar ut för kraftiga vänstersvängar.
* på 50 nya områden, där det hittills krävts ”konsensus”,
dvs att alla medlemsstater var överens, kan nu besluten fattas med ”kvalificerad
majoritet”. Även kravet på enhällighet angående olika
”turordningar” inom EU tas bort. Därmed kan den hårda kärnan
som eftersträvar en federation, skapa fullbordade fakta för hela unionen
som senare knappast kan vridas tillbaka. T o m grundfördragsändringar,
som är tvingande för alla medlemsländer, kan drivas igenom på
det viset.
* enhällighetskravet försvinner också vid uttagningen av EU-kommissionen
inkl dess ordförande. Och ordeföranden fick rätten att avskeda
enskilda kommissionärer - som i en EU-regering.
Den svenska regeringen har gått med på alla dessa förändringar, trots ständiga bedyranden att man är emot överstatlighet. Man försöker ursäkta sig med att det till tydligen vilket pris som helst gäller att klara EU:s utvidgning. Tyskland krävde redan i Nice att man tillfogar fördraget en ”deklaration om unionens framtid” där det uttryckligen krävs att fortsätta debatten om ”EU-reformen” under Sveriges ledning.