I Skånska dagbladet den 31 december säger försvarsminister
Björn vonSydow att Sveriges alliansfrihet står och faller med USA:s
närvaro i Europa. Neutralitetspolitik är inte längre aktuellt.
Den hade sitt berättigande endast under kalla kriget när två
pakter stod mitt emot varandra i Europa. Vad alliansfriheten ska innebära
exemplifierade han med kriget mot Jugoslavien:
”Det utfärdades under Kosovokonflikten ingen neutralitetsförklaring
från den svenska regeringen. Vi var inte krigförande, men vi stödde
politisktluftkriget. Vi deltog fullt ut i EU:s och FN:s sanktionsregim. Den
typen avkris klargör hur Sveriges icke-allierade hållning kan utvecklas
i ett krisförlopp i vår tid”.
Karin Wegestål, s-ledamot i riksdagen, anmärker i Skånska Dagbladet
den 13 jan: ”De flesta tror nog att Sverige är en parlamentarisk demokrati.
Man harföreställningen att valmanskåren i allmänna val
väljer sina företrädare iSveriges riksdag. Dessa fattar sedan
de viktiga besluten för landet. Så är det inte längre.
När det gäller kriget i Kosovo uppger försvarsministern i inervjun
att ”vi”stödde luftkriget och han måste då med ”vi”
mena enskilda regeringsledamöter. Detta är också helt naturligt
eftersom de viktigapolitiska besluten som gäller Sveriges relation till
omvärlden numera fattasvid EU:s minister- eller toppmöten. Vi som
är ledamöter av Sveriges riksdag tillfrågades inte. Vi fick
på TV se statsministern och utrikesministern uttala stor förståelse
för att Nato tvingats bomba, eftersom Milosevic vägrat underteckna
’förhandlingarna’ i Rambouillet.
När de kosovoalbanska flyktingarna började visas på TV ändrades
motivet. Bombningarna hade blivit nödvändiga på grund av de
ökande flyktingströmmarna. Att dessa orsakades av bombningarna och
det upptrappade kriget mellan UCK och de serbiska inrikesstyrkorna när
UCK-gerillan fick världens största militära supermakt som allierad,
framgick inte. ”Vi”, vem det nu är, bär i alla händelser
skulden för Natos användande av ”urlakat” uran i granater
och missiler mot Serbien, Kosovo, Montenegro och Vojvodina under 78 dagar och
nätter från den 23/3 till den 11/6 1999. ”Vi stödde kriget”
och gav Nato grönt ljus för sina metoder. Först när K-forsoldaterna
nu börjar få cancer har uranet blivit ett problem. Någon oroför
civilbefolkningen i de bombade områdena eller i omgivande länder
har inte visats.”