Hej, alla glada läsare, det var länge sedan sist, eller hur? Helger
och helger emellan och så mat, mat, mat - så vi fick riktigt dåligt
samvete. Men ett nytt år i ett nytt sekel och ett nytt millennium, har
vi hunnit avverka. Det var inte dåligt. Så - må så bra
även i fortsättningen!
Vad har hänt sedan sist? Inte mycket. Eller?
Kunde Persson kan vi, tänkte borgerliga politiker i Lidingö och satte
igång med en egen kampanj om Förintelsen. Förlåt, mot
kommunismen var det. Ni vet, samma sak. Till att börja med i kommunens
skolor. Fast, de hade ett problem: de visste inte hur och vad de skulle göra.
OK, sade de i radio, ”att säga allt om Sovjet och andra socialistiska
stater, diktatur, ickedemokrati och ofrihet”.
Men vakna föräldrar och skola sade nej: ”kommunistpartiet är
en del av vårt politiska liv och därmed även vår demokrati”.
”Nej”, sade de borgerliga, ”det är politisering”!
Ja, ja, det går bra för Sverige.
Det är bara Frälsningsarmén som bråkar med Persson. Under
julen undrade en fältarbetare om Persson lever på samma planet som
vi övriga. Nåja, åtminstone i samma land. För Frälsningsarmén
ser allt mer elände, fattigdom, bostadslöshet, ensamhet, olyckliga
föräldrar och barn. Dagens svenska proletariat, inför allas ögon
- även Perssons - i jakt på prylar, klappar, mat, frossande …
Det är sant att invandrare begår mest brott.
Det bevisade norsk Statistisk centralbyrå. Förra året blev
hela 9 223 utlänningar åtalade för brott i Norge. Av dessa utländska
medborgare, bosatta eller på besök i Norge, begår svenskarna
flest brott och förseelser.
Big Brother tog slut. Puh.
Vi måste glömma vårt eget elände genom att frossa i andras,
så det fortsatte med andra såpor och äckligheter. Medierna
vet inga gränser. Särskilt svenska journalister, de är fantastiska
i sin undersökande mani, de gräver fram allt som Big Brother säger,
skriver, visar eller tänker - snabbt och effektivt, utan dåligt samvete
- och bara förmedlar det, som de är betalda för att göra,
till exempel allt om farorna med utarmat uran. Jag kommer till det senare.
Det är en annan såpa som har retat mig i åratal, särskilt
på sistone.
Nej, nej, inte Hotell Seger, inte Baren eller Robinson eller …
Raoul-Wallenbergsåpan. Det är inte klokt längre. Han tar all
plats i våra medier (efter så många år!). En mans öde
fascinerar tydligen mer än det kaos av miljontals mycket värre öden.
Hela journalistkåren är fixerad kring en man som egentligen inte
gjorde så mycket och inte var så heroisk som man påstår.
Är det kanske för att Sverige har dåligt samvete för sin
hållning under andra världskriget? Är det för att man då
internerade svenska medborgare (kommunister) någonstans i Sverige? Är
det för att man var, milt sagt, eftergiven? Eller, kanske, för att
kunna attackera, fördöma, frossa i fientlighet mot Sovjet, kommunismen,
Stalin, ”diktatur” och dylikt?
Får vi någonsin veta sanningen om Raoul? Jag vet inte och tror tyvärr
inte att jag bryr mig om svaret som hela Sveriges mediekår tycks göra.
Är det för hans hjälpsamma samaritegenskaper vi förväntas
bry oss om hans öde? Är det så att en man med ett sådant
namn, som klingar gedigen trygghet och makt, helt enkelt inte får råka
in i en dylik historia?
En man försvann, en bland en oerhörd mängd människor och
det är snart en evighet sedan. Men Persson ber ändå familjen
om ursäkt. Tänk om han gjorde likadant och bad serbiska folket om
förlåtelse!
Samtidigt lider vi, med hjälp av våra duktiga medier, med alla
dessa plågade djur.
Sverige lider mest, kväll efter kväll. Ansvarig minister lider ändå
mest. Hon är chockad. EU lider också och förbereder aktioner
mot djurens plågoandar. Nej, inte bombaktion, det är förbehållet
för serber och deras broar, skolor, fabriker, sjukhus mm.
Hur fan får man plåga och slå djur? Ja, jag älskar djur,
jag är också chockad, jag led som alla andra men …
Var fanns Persson, Winberg, EU, medierna 1999, när man skoningslöst
bombade ett land, ett folk och allt som var deras liv? Var inte Sverige ”förstående”
och ”stödjande”? Har inte medier och journalister hejat på
dödandet och förstörelsen av ett folk och deras land? Har inte
Persson tyckt att detta var den enda lösningen? På vad? På
Big Brothers komplex som han ville lösa genom blodig våldtäkt?
Har inte samma EU och NATO begått det fruktansvärda brottet i demokratins
namn? Var de, månne, ledsna? Led de?
Nej. Men Sverige och Persson fick obehindrat frottera sig med De Stora Bröderna
- av samma virke.
När utarmat uran kom på tal var Sverige tyst.
När uranets konsekvenser nådde Finland förlöjligades farorna.
Men som ordförandeland i EU måste Sverige, om än motvilligt,
väcka frågan om utredning. Vilken övertygande ”fredspolitik”!
Dusan Lazarevic