Har psykiatrireformen misslyckats?

Psykiatrireformen trädde i kraft år 1995. Det var en följd av psykiatriutredningen som startade 1989.
Den innebär att kommunerna har ansvar för att ordna sysselsättning, träfflokaler och stöd i boendet samt gruppboenden för psykiatriskt färdigbehandlade patienter som vårdats i minst 3 månader. Hela psykiatrireformen är en följd av beslut i riksdagen att de gamla mentalsjukhusen skall stängas, och patienterna slussas ut i samhället för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt bland andra människor. Istället för att differentiera patienterna som förr så skall nu målet vara att integrera dem i samhället. Antalet slutenvårdplatser har skurits ned ganska drastiskt. 1967 övertog landstingen ansvaret för mentalsjukhusen från staten. Då fanns i landet ca 36 000 slutenvårdsplatser, 1997 fanns det 8300 st. Långbro och Beckomberga mentalsjukhus är så gott som nedlagda nu.
Tidningar och TV har gjort skräckreportage om hur bedrövligt det blev när mentalsjukhusen bommades igen och patienter som behövde vård kastades ut på gatan.

Men har psykiatrireformen misslyckats?

Jag var på konferens i Borlänge den 15/9 där vår socialminister deltog. Där konstaterades att mycket återstår att göra innan den lyckats. Jakob Ronsten från RSMH Dalarna har farhågor att vi bygger upp små ”mini hispor” ute i kommunerna i stället för att få med dessa människor i gemenskapen. Lars Engkvist sa att för varje hemlös som irrar kring i Stockholm har reformen misslyckats. Kennet Hed från IFS Dalarna tycker att psykiatrin behöver en demokratireform-patienter och anhöriga är med och påverkar besluten, men ska ej behöva ta ansvar för besluten.
Ledningsgruppen för uppföljning av psykiatrireformen (LUPP) i Stockholms läns landsting har skrivit en slutrapport för åren 1996-1999. Där framkommer att kommunerna varit flitiga med att starta upp sysselsättningsprojekt, träfflokaler, stöd i boendet och gruppbostäder. Men fortfarande bedöms personer vara i behov av något av detta och ej fått behovet tillgodosett ännu. Det behövs mer pengar till kommunerna för att fortsätta bygga ut verksamheten bedöms det.
Överväldigande delen (ca 2/3) av de psykiskt funktionshindrade personer har sjukbidrag/förtidspension. I länet finns ca 13 500 personer med psykiskt funktionshinder. Antalet beviljade sjukbidrag/förtidspensioner för hela riket har minskat från ca 60 000/år till runt 40 000/år mellan 1994-96. Av dessa 40 000 beviljas drygt 8 000 sjukbidrag/förtidspensioner varje år p g a psykisk sjukdom. Eftersom det blivit svårare att få sjukpension så är läkarna tvungna att skriva tyngre diagnoser som betonar det sjuka mer, för att bidraget ska ha en chans att gå igenom hos försäkringskassan. LUPP betonar behovet att försöka rehabilitera den grupp som har störst chans att ta sig tillbaka till arbetslivet. Det gäller främst dem som redan har förankring på arbetsmarknaden eller studerar, uppbär A-kassa eller socialbidrag eller socialbidrag som exempel, och ej har helt nedsatt arbetsförmåga. Det är arbetslinjen som gäller- har du arbetsförmåga så skall du (med hjälp) så ett jobb. Det är vanligt att man får hjälp att få en lönebidragsanställning (lönebidrag betyder att staten i stort sett betalar hela lönen för att underlätta en anställning).
LUPP har gjort frågeformulär och skickat ut till produktionsområdena med fler (Stockholms landsting är uppdelat i sk produktionsområden). En synpunkt som bland många andra inkommit är att även de som är intagna för psykiatrisk tvångsvård borde infattas i kommunens ansvar.
En person som vårdas enligt LRV (Lagen om Rättspsykiatrisk Vård) och vill ha permission behöver först få tillstånd av överläkaren på avdelningen, och sedan av länsrätten. Om t ex läkaren godkänner permission, och länsrätten ger avslag så får patienten ej permission. Detta gäller för s k MSU (med särskild utskrivningsprövning).
På en sluten avdelning på Löwenströmska sjukhuset fick man förr ha dator på rummen, men den rättigheten har de nu dragit in (p g a att de vill att patienterna ska vara ute mer på avdelningarna vad jag vet).
Vissa avdelningar är det blandade kön på, och andra inte. Man kan undra om det inte är en sämre miljö att vistas i när avdelningarna är specialiserade (En för ätstörningar, en andra för svårt schizofrena och en tredje för depressionspatienter o s v), och när man ej blandar män och kvinnor.
Elchocksbehandling (s k ECT) förekommer ganska ofta på speciellt deprimerade och självmordsbenägna patienter som gärna är äldre kvinnor (vad jag vet). Det finns en debatt huruvida elbehandling (som det står på dörren till det rummet på Löwenströmska) kan i sig istället förvärra själmordsrisken. En del vill förbjuda metoden för att den anses grym och föråldrad, andra hävdar att DN är beprövad och bevisligen hjälper. Senast stod en notis i DN om att forskare gjort försök på råttor och kommit fram till att ETC ger nybildning av hjärnceller.
Enligt perssmeddelande från RSMH 00-07-05 ska nya pengar, de sk försvarsmiljarderna (8 miljarder från försvaret och 1 miljard tillskjuts från staten) fördelas till hälso och sjukvård. RSMH är kritiska eftersom de uppfattar det som att hela kakan som rör de psykiskt funktionshindrade kommer att gå till landstingen. Detta kan bero på att landstingen har mångårig kunskap att kräva pengar emedan kommunerna ej riktigt hunnit med i svängarna. RSMH menar att detta kommer att leda till mer betoning på vård, istället för stöd i vardagen att leva ett så bra liv som möjligt trots sitt psykiska funktionshinder.
Annika El Mourabit Olsson
Sekreterare i RSMH Upplands Väsby

Fotnoter: RSMH = Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. Grundades 1967 av personer med egna erfarenheter av psykiatrisk vård och har cirka 10 000 medlemmar i riket.
IFS = Intresseförbundet för Schizofreni. En annhörigförening som startades 1987 och har ca 5 000 medlemmar i riket.