Eugene J. Carroll, Jr. är en pensionerad konteramiral som började sin karriär 1945 i US Navy. Han tjänstgjorde i USA:s aggressionskrig mot Korea och Vietnam. 1971 blev han chef för Task Force 60, hangarfartygssektionen i USA:s sjätte flottan, som är stationerad i Medelhavet. 1977-79 var han närmaste chef under General Alexander Haig med ansvar för all amerikansk militärverksamhert i Europa och Mellersta Östen. Hans sista post i US Navy var som andra biträdande chef för hela flottans verksamhet, där han deltog i planeringen av både konventionella och kärnvapenkrig.
Med andra ord har amiral Carroll meriter som borde ge honom en viss tyngd
utifrån den synvinken som vanligen präglar DN och Svenska Dagbladet.
Men när Carroll var i Sverige och höll ett tal vid Olof Palmes Internationella
Centrum i maj 1998, där han uttryckte sin avsky för kärnvapen
och gick till hårt angrepp mot Clinton-regeringens kärnvapenpolitik,
blev mediaexponeringen i Sverige mycket svag enligt en representant
för Palmes Centrum.
Inte heller har Carrolls högintressanta artikel i Los Angeles Times den
14 juli i år väckt något intresse bland DN:s eller SvD:sjournalister.
Riktpunkt anser däremot att denna artikel är värd att uppmärksammas
och publicerar nedanstående en översättning med amiral Carrolls
personliga tillstånd. En översättning av hans tal till Palmes
Centrum kommer i nästa nummer.
USA:s senat förbereder på ett avgörande sätt att ge upp
alla förespeglingar om att landets atomvapen bara finns i avskräckande
syfte. Ett tillägg till den förestående Defense Authorization
Act for 2001 (lagförslag som preciserar utgifterna för försvarsdepartementet,
övers anm) kommer att leda till utvecklingen av nya atomvapen, uttryckligen
utformade för strid.
De nya vapnen är av lågverkande karaktär, med jordgenomträngande
förmåga, i avsikt att förstöra djupt nedgrävda bunkrar.
Paul Robinson, direktör vid Sania National Laboratories i Albequerque
som tillverkar dessa vapen, är en stark förespråkare för
dem. Robinson favoriserar uppenbarligen dessa vapen därför att USA:s
ledare förmodligen skulle vara mer benägna att använda dessa
än de högverkande stadsförstörande vapnen som finns i den
nuvarande arsenalen. Han betraktar dessa som avskräckande t o m för
USA.
Dessa tankar är en kuslig återgång till Kalla krigets
dagar, då vapentillverkarna försåg USA:s styrkor med en imponerande
samling av bomber med syfte till herraväldet i ett begränsat kärnvapenkrig.
Bland de 70 000 atomvapen som producerades i USA under det Kalla
kriget fanns resväske-bomber, neutronbomber, torpeder,
sjunkbomber, artillerigranater, flyg-mot-flyg-missiler och antistridsvagnsraketer.
Laboratorierna var en slags nukleära glassfabriker som spottade fram dagens
anrättningar för att möta kundernas senaste krav.
Senatens handling är inte bara en återgång till den tid (som
ingen saknar) då USA förberedde dominans i händelse av ett kärnvapenkrig,
utan också att flagrant förkastande av det högtidliga löftet
som USA gav i maj vid Konferensen om Ickespridningsavtalet (Nonproliferation
Review Conference) i New York. Tillsammans med Storbritannien, Frankrike, Kina
och Ryssland åtog sig USA att fullfölja den totala nedrustningen
av kärnvapen.
Inget kan strida mer mot detta åtagande än en kongressorder om att
utveckla ett nytt mera användbart atomvapen. Att öka beredskapen för
kärnvapenkrig är beklagligtvis ännu en uppenbar signal som visar
att USA bestämt sig för att fullfölja atomvapendominansen i all
framtid.
Andra förberedelser inkluderar beslutet att fortsätta med produktionen
av tritium och plutonium för termonukleära vapen, fortsatta underjordiska
bombprov i Nevada samt avvisandet av Rysslands förslag att reducera antalet
kärnvapen till 75 procent under START II-nivån. Tankarna bakom
allt detta avslöjades av vice försvarsministern John Hamre när
han i Mars sade : Kärnvapen är fortfarande en supermakts fundament
och
det kommer aldrig att förändras.
Alla dessa handlingar kan relateras till det direktiv som president Clinton
signerade 1997, vars övergripande princip var att kärnvapen skulle
framgent förbli hörnstenen i USA:s säkerhetspolitik. Fjärran
från att betona avskräckningsmotivet, framhöll dokumentet åter
behovet av atomvapen, som interkontinentala ballistiska missiler, ballistiska
missiler som avfyras från krigsfartyg, och långflygande strategiska
bombplan, för alla tre vapenslagen. Dokumentet tillkännager också
USA:s rätt att vara först med att använda kärnvapen mot
mål, inte bara i Kina och Ryssland, utan mot vilken som helst sannolik
kärnvapenstat som kan tänkas hota USA:s intressen i framtiden.
Officiella källor har därefter avslöjat att USA har utvidgat
listan över världsomfattande mål som skulle förstöras
under den nya doktrinen. Kongressen i Washington kommer inom kort att förena
sig med Vita Huset för att sammanställa alla beståndsdelar för
en krigförande strategi. Det finns ingen möjlighet att en avskräckande
strategi kan rättfärdiga eller på ett rationellt sätt motivera
utvecklingen av nya mer användbara kärnvapen. Det här är
den definitiva motsatsen till avskräckning, och är ett totalt upphävande
av USA:s juridiska och moraliska förpliktelser för att eliminera alla
kärnvapen.
Rear Admiral Eugene J. Carroll Jr., USN (Ret.)
Militärdepartementet Pentagon har bett USA:s kongress om att godkänna
en militärbudget för 2001 som uppgår till 305 miljarder dollar
(ca 2,919 miljarder kronor). Detta är mer än fem gånger Rysslands
militärbudget, vilken är världens andra största.
Och det är mer än 22 gånger den totala militära kostnader
i de sju länder som Pentagon identifierar som USA:s mest sannolika motståndare
i ett kommande krig, d v s Kuba, Iran, Irak, Libyen, Nordkorea, Sudan
och Syrien.
***
USA och dess närmaste allierade står för 65 procent av
hela världens militärutgifter. De sju potentiella fiender
tillsammans med Ryssland och Kina spenderar 106 miljarder dollar (ca 1,114 miljarder
kronor), alltså betydligt mindre än hälften av USA:s militärbudget.
***
De globala årliga utläggen för militära ändamål
gick ner från 1,200 miljarder dollar (ca 11,484 miljarder kronor) 1985
till 785 miljarder dollar (ca 7,512 miljarder kronor) 1998, en minskning med
ca 35 procent. Mellan 1985 och 1999 gick däremot USA:s andel av militärutgifterna
upp från 30 procent till 36 procent, en ökning med 20 procent.
***
Enligt FN skulle det kosta ca 45 miljarder dollar per år (ca 430 miljarder kronor) att garantera bra utbildning, mödravård, sjukvård och mat för alla människor på jorden som saknar dessa idag. PC
Källorna: Center for Defense Informaiton, Washington DC, USA samt FN:s Human Development Report 1999. Dollar har konverterats till kronor enligt växelkursen 00.09.08.
I deras på conventet i Philadelfia sjösatta program finns en tydlig markering
: ”Det nästa US-amerikanska århundrade måste inkludera hela Latinamerika”. Denna
enkla rad betyder inget annat än kundgörelsen av besittningsanspråket över Latinamerika
och Karibik.
Fidel Castro i sitt tal med anledning av 47-årsdagen av stormen mot Moncada