Vem behöver EU? Vi? Nej, tack!

Vad är EU egentligen? Vem behöver det? Behöver vi det?
Ja, man kan fråga sig, man verkligen undrar över det som kallas Europeiska Unionen. Är det NATO:s förlängda arm eller..?
Vad gör alla dessa utrikesministrar?
Inte mycket, verkar det som, eller i alla fall inte det som behövs. Som i franska Evian nyligen. I ”heta” utrikespolitiska frågor, som Mellanöstern, säger de ”pass” och de internt kontroversiella frågorna skjuter de ifrån sig. I stället ägnar man större delen av tiden åt de långsiktiga europeiska framtidsfrågorna; de som ligger långt bortom de pågående förhandlingarna och toppmötet i Nice. På tyska och franska kallas det ”flykt in i framtiden”.
Så skrev Svenska Dagbladet. Men de gör mer än så. Åtminstone mot Jugoslavien (Serbien). Där visar man all sin styrka och ”beslutsamhet”. Men Jugoslavien är inte medlem i EU. Inte heller i någon annan europeisk organisation, för västmakterna (USA, NATO, EU) har sett till att Jugoslavien är portad från allt internationellt samarbete. Inte ens i FN (där Jugoslavien är en av grundarna) får jugoslaviska representanter sitta på sina ordinarie platser. Men om sådant skriver svenska tidningar ingenting.

Straffar i demokratins namn
No, vad gjorde EU:s utrikesministrar mer i Evian? Jo, majoriteten av dem ville avveckla sanktionerna mot Jugoslavien, men – ”EU behåller sanktionerna mot Jugoslavien (men inte mot Montenegro!) av fruktan för att en avtrappning ska gynna Slobodan Milosevic, inför det jugoslaviska presidentvalet den 24. september”.

Därmed väljer utrikesministrarna att direkt blanda sig i det jugoslaviska valet, eller ännu värre, att påverka jugoslaviska väljare. Några beslut om lättnader tas inte förrän efter det jugoslaviska valet. Vad det handlar om uttalar Anna Lindh öppet i TV: ”En gradvis avveckling kan ske när vi ser en demokratisk förbättring. Om demokratiska krafter vinner. Om Milosevic stannar kvar vid makten – då kvarstår sanktionerna”.
Låt mig nu ”översätta” hennes ord: Serber, passa er! Om ni väljer kandidater som vi (USA, NATO, EU) stöder, tar vi bort sanktionerna. Väljer ni däremot Milosevic (som vi hatar) då får ni skylla er själva och sanktionerna kvarstår!
Rättvist eller hur? Det är ändå val, så serberna får välja själva – noga. FN-sanktionerna infördes för många år sen. De togs bort efter fredsavtalet i Paris 1995, men återinfördes omedelbart av EU/NATO. I fjol skärptes de i ”protest mot Belgrads agerande i Kosovo”(!?)
”Förutom ett oljeembargo omfattar sanktionerna ett visumstopp för statliga tjänstemän och en frysning av regimvänliga företags utländska tillgångar”, skriver SvD. Tidningen skriver inget om att listan med förbjudna människor växer för varje dag. Idag finns över 6 000 förbjudna serber på listan. Alla är väl ”regimtrogna”. På så sätt får inget företag verka utomlands. Eftersom varje företag, universitet, sjukhus, läkare är ”regimtrogen”. Och vem är det som lämnar till USA/NATO/EU informationerna om ”regimtrogna” serber? Jo, det är samma ”demokratiska krafter” som Anna Lindh vill se istället för Milosevic. Dessa politiker säljer inte bara sig själva utan även sina egna landsmän till dom som förra året i 78 dagar har bombat deras egna land.
Hur som helst anses sanktionerna ha haft liten effekt. Serber är mycket segare än man trodde.
Dušan Lazarevic