Öcalan mot olja

PKK-ledaren Öcalan föll offer för en kohandel om olja. Det skrev för någon vecka sedan den tyska tidningen SonntagsZeitung, som återger följande händelseförlopp:

PKK-chefen Öcalans öde beseglades på mötet för Världsekonomiska forum i Davos. Detta bekräftar också den regeringen närstående turkiska tidningen "Hürriyet".

Flygplatsen Minsk i slutet på januari 1999. I minus 20 grader väntar Abdullah Öcalan och hans följe sju timmar i ett flygplan på meddelandet, vart deras resa ska fortsätta.

Samtidigt förhandlar i Davos/Kanada Rysslands premiärminister Jevgenij Primakov och presidenten för oljebolaget Chevron, Richard Matzke, över sträckningen för ledningar som ska transportera den kaspiska oljan.

Enligt uppgifterna i den ryska tidningen "Kommersiant" kom flera politiker på Världsekonomiska forums möte i Davos överens om en regelrätt kohandel: Olja mot Öcalan. Den turkiska tidningen med nära kontakter till militären följde upp dessa påståenden och bekräftade nyligen fakta.

I Kazakstan och Azerbajdzjan vilar enorma oljereserver, och en gigantisk kamp pågår om rätten till deras utnyttjande. Amerikanska oljejättar har redan säkrat sig betydande andelar. För transporten av denna olja till de västliga marknaderna står två huvudrutter till buds. Den ena ska skicka den kaspiska oljan till den ryska hamnen Novorossisk vid Svarta havet och sedan fraktas vidare med tankbåtar genom Bosporen, förbi Istanbul, till Me-delhavet (Riktpunkts anmärkning: För denna variant spelar kontrollen över Me-delhavet/Balkan och därmed Kosovo en avgörande roll!) Men USA och framför allt Turkiet är ursprungligen mot denna variant. Ankara vill också tjäna på oljeaffären och kräver tillsammans med Vita Huset en ny, 1 730 km lång oljeledning från Baku över Tbilisi (Georgien) till den turkiska Medelhavshamnen Ceyhan. Men det internationella oljekonsortiet AIOC, i vilken Chevron spelar en viktig roll, ansåg hittills att denna variant var för dyr och framför allt för osäker: Den planerade oljeledningen skulle dras rätt igenom Turkiets sydöstra del, d v s den kurdiska delen, där Öcalans PKK sedan 15 år tillbaka står i krig mot den turkiska militären.

Därför enades man om en kompromiss: Oljan från Kazakstan pumpas enligt första varianten via Ryssland, oljan från Azerbajdzjan enligt plan två genom Turkiet. Ankara lovar i gengäld att inte hindra transporten genom Bosporen. Ryssland ger i gengäld upp sitt motstånd mot oljeledningen Baku-Cehan och slutar att stödja Öcalan, som redan i november 1998 hade fått Dumans erbjudande om asyl. På detta sätt ska PKK-rebellerna i Turkiet försvagas på längre sikt.

I en fälla

Efter denna kohandel på Världsekonomiska forumet i Davos i slutet av januari satt den kurdiske ledaren Öcalan alltså i en fälla. Richard Matzke från oljebolaget Chevron bekräftade gentemot "Hürriyet" denna skildring av händelserna i Davos. På en mediakonferens i Ankara sade dessutom Clintons representant för energifrågor i den kaspiska regionen, Richard Morningstar: "Nu ankommer det på Ankara att skapa de nödvändiga förutsättningarna, för att oljebolagen ska ansluta sig till Baku-Ceyhan-ledningen." En tydlig hänvisning till att USA:s regering har varit inblandad.

Efter sin hemlighetsfulla avresa från Rom den 16 januari landade PKK:s ledare i Moskva och stannade där till 29 januari. Sedan följde händelserna slag i slag. Den 30 januari flög Öcalan till Minsk i syfte att fortsätta därifrån till Den Haag, där han ville uppmana den Internationella Domstolen att medla mellan den turkiska regeringen och kurderna. Men planet, som han och hans medresande skulle byta till i Minsk, kom aldrig fram.

Efter kohandeln i Davos ingrep flera underrättelsetjänster för att förhindra Öcalans resa till Västeuropa. En återvändo till Moskva var heller inte längre möjlig. Så återstod endast Grekland. Enligt uppgifter från Semsi Kilic, ständig följeslagare med Öcalan under denna Odysse, flög den kurdiske ledaren efter godkännande av Greklands premiärminister Costas Simitis, utrikesminister Teodoros Pangalos, inrikesminister Alakos Papadoupolos och den grekiska underrättelsetjänstens chef till Aten. Flygplanet som medierna tidigare påstått skulle vägrats landningstillstånd i Nederländerna och Schweiz, har alltså aldrig startat.

I Aten hälsade Pangalas i egen person PKK-ledaren välkommen. Men bara en dag senare, den 1 februari, skickade Grekland honom vidare till den grekiske ambassadörens residens i Kenya. Enligt Semsi Kilic trodde Öcalan att de skulle flygas till Sydafrika. När de istället landade redan i Nairobi, där det vimlar av amerikanska agenter, förstod PKK-ledaren att hans resa skulle kunna sluta i Turkiet och att han kunde ha hamnat i en fälla.

ML

Nato bombar Jugoslavien, för att Kosovo ska få självständighet, säger de.
Nato och EU ger bomber till Turkiet, för att utrota kurderna som strävar efter självständighet.
Vilken logik?
Vilken moral?

RIKTPUNKT NR:6