Uppfyll vallöftena!

Norrbottens Kommunistiska Partidistrikts årskonferens den 20-21 mars 1999 beslutade enhälligt att anta detta uttalande med anledning av levnadsförhållandena i Norrbotten:

Inför valet 1998 gick de politiska partierna ut med vallöften om prioriteringar inför de kommande fyra åren. Till de prioriteringarna hörde framför allt sysselsättningen, vården och skolan.

Nu, ett halvt år efter valet, verkar regerings- och riksdagspartierna tävla om att ytterligare försämra de i vallöften prioriterade områdena.

I Norrbotten brottas för närvarande basindustrierna; skogen, malmen och vattenkraften, med problem som är att hänföra till exporten av deras produkter. Skogsindustrin med ASSI i spetsen möter problemet med ytterligare minskning av anställda. Det gör även Vattenfall, men där är den tekniska utvecklingen huvudorsak till nedskärningsplanerna. LKAB och Boliden Mineral har för närvarande inte aviserat personalnedskärningar, men leker med tanken att tvingas till dessa åtgärder. Scan i Luleå friställer direkt 130 fast anställda, vilket indirekt påverkar ytterligare ett 150-tal anställningar i Luleå.

Bondekooperationens nedläggning av anläggningen i östra Norrbotten tvingar lantbrukarna att anlita motsvarande anläggningar i finska Tornedalen för att kunna fortsätta med sin verksamhet.

Inom vården, skolan och omsorgen är minskningar av anställda lika uppenbara som inom industrin. Här är de olidliga arbetsförhållandena och de låga lönerna del av personalminskningarna, men huvudorsaken är ändock de "dekret" som regering och riksdag ålagt kommuner och landsting, med minskade och försämrade statsbidrag samt statens krav om kommunernas och landstingens balans i ekonomi till år 2000. Balanskravet innebär att kostnaderna inom den offentliga sektorn inte får överstiga intäkterna. Till detta kommer att landstinget och Norrbottens kommuner redan nu går med underskott.

Skatteutjämningsförslaget till regering och riksdag slår även det hårt, i storleksordningen 500 miljoner kronor mindre till Norrbotten.

Regering och riksdag går i den nationella och internationella storfinansens ledband, där de s k fria marknadskrafterna helt har tagit över styrningen av den ekonomiska politiken.

Flyttningen av Lear Corporation i Bengtsfors i Dalsland, där nära 1 000 arbetstillfällen är hotade och där företaget får ett EU-bidrag på 75 miljoner kronor för flyttningen av tillverkningen till Portugal är ett exempel på hur den fria marknaden fungerar.

Andra exempel är exporten av svenska storföretag till utlandet, som är mer regel än undantag, aktiebörserna som världen över gör stora klipp och vinster i spekulation och skapar ekonomiska kriser i världsdelar, där Asien just nu är mest märkbar för LKAB och Boliden Mineral i Norrbotten.

Sveriges anslutning till EU och det nu förväntade inlemmandet av den svenska kronan till EMU minskar ytterligare förutsättningarna för svenska folket att få besluta över sitt eget liv och framtid.

Det är hög tid att LO och TCO arbetar för ett snabbt utträde ur det korrupta EU. EU-miljarderna bör istället användas till stöd i arbetslöshetsbygderna i det egna landet.

Den politiska tröttheten och åtföljande politikerförakt hos svenskarna i allmänhet och norrbottningarna i synnerhet kan ej mötas med ytterligare uppgivenhet och kapitulation inför de s k fria marknadskrafterna, utan här måste fås till stånd en kamp för framtiden, välfärden och demokratin.

Sverige ut ur EU.

De 130 arbetstillfällena vid slakteriet i Luleå måste räddas.

Stoppa flytten av Lear Corporation i Bengtsfors

Stoppa flykten av företag där staten är majoritetsägare.

RIKTPUNKT NR:5