Det är 20 år sedan den Islamiska regimen började sin slakt på de iranska kvinnornas sociala och individuella fri - och rättigheter. Denna hatkampanj har gjort kvinnorna till andra klassens medborgare och tvingat dem att leva under ojämlika och medeltida förhållanden, i samhället i stort, i hemmet och på det personliga planet.

Verkligheten i den Islamska Republiken Iran:

*Många yrken är förbjudna för kvinnor.

*I skolor, på universitet, på allmänna transportmedel och i alla offentliga byggnader är människorna segregerade efter kön och kvinnor är förbjudna att vistas på många av dessa platser.

*Att begå våldtäkt på flickor, så unga som 9 år, är inget brott enligt denna regims lagar. Till och med uppmuntras detta under täckmanteln Islamiskt bröllop.

*Kvinnor får inte klä sig efter eget tycke och smak utan måste strikt följa islamisk sed vad beträffar klädsel.

*Straffet för att ha haft frivilliga sexuella förbindelser är avrättning genom stening och under den Islamiska regimen har hundratals kvinnor blivit stenade.

I Iran råder total könsapartheid

I Iran råder könsapartheid och kampen mot detta förs dagligen. Det är en kamp som bekämpas brutalt. Enligt regimens egen statistik arresteras årligen hundratals kvinnor för att de inte strikt följt de islamiska reglerna för kvinnors klädsel. Under den Islamiska regimen har hundratals kvinnor blivit arresterade, torterade och avrättade på grund av sitt motstånd mot de kvinnofientliga lagarna.

Den Islamiska regimen måste fördömas för

*sanktionering av religiös inblandning i utbildningsväsendet, i människornas sociala och privata liv;

*dess blodiga bekämpande av varje försök till motstånd och till kamp för lika rättigheter för män och kvinnor;

*dess omänskliga och kriminella lagar mot minderåriga flickor;

*dess strafflagstiftning som grunder sig på uppfattningen att kvinnan är den äkta mannens ägodel, för dess stening av kvinnor samt för alla dess reaktionära lagar mot kvinnor.

I Iran finns det ett växande motstånd mot könsapartheid som tar sig olika uttryck. Stöd denna kamp! Genom fördömanden av den Iranska regimen, genom att skicka protestlistor till Islamiska regimen och genom att stödja progressiva krav och försvara de iranska kvinnornas rättigheter.