Hannu Harju, ordf för TKP, på seminariet i Helsingfors
Stora omvälvningar började i hela världen, när av kapitalismen
frälsta krafter intog ledande poster i Sovjetunionen. Därmed upphörde
Sovjetunionens s stöd för det arbetande folket i världen och
för befrielserörelsena. Tröskeln för krigshandlingar sänktes.
De imperialistiska kretsarna håller fast vid kalla krigets maktpolitik
och har åter gått över till ökande militär upprustning.
Militäralliansen NATO stärktes i Europa. Första steget av dess
utvidging österut innebar att Polen, Tjeckien och Ungern togs upp som nya
medlemmar.
Det ligger i storkapitalets intresse att EU utvecklas till överstatlig
organ och vidare till federation. Med Maastrichtavtalet förvandlades EG
1 nov 1993 till EU.
Under den tiden hade de nya ledarna i Ryssland redan sökt stöd för
sin politiska linje i de ledande kapitalistiska länderna. Man tog utrikespolitika
initiativ i denna riktning. I den historiska backspegeln kan man se att startskottet
för begreppet Nordiska dimensionen redan hade gått med Michael Gorbatschovs
tal i Murmansk i oktober 1987.
Talet innehöll flera förslag, som skulle förändra allt om
de förverkligades. Kanada tillskrevs en ledande roll när det gäller
att utveckla relationerna mellan de arktiska staterna, vilka har likartade intressen,
förkunnade Gorbatjov.
Tio år efteråt, år 1997, formulerade ryska parlamentets utrikespolitiska
utskott sin mening på följande sätt: "När kalla kriget
upphörde, förändrades det politiska och ekonomiska klimatet och
Barentsregionen fick en nyckelställning vilket innebär framgång
och stabilitet för Europa och förbättrade relationer mellan Ryssland
och USA."
Utrikespolitiska utskottets ställningstagande betyder, att Rysslands nya
ledning har gjort utfästelser som ska stärka utvecklingen av kapitalismen
i Ryssland.
Det har blivit stora förändringar sedan Sovjettiden i Ryssland i samhället
och i utrikespolitiken. En milstolpe på denna väg blev det s k avtalet
om partnerskap för fred 1 dec 1997, där man fastslog EU:s gemensamma
strategiska linje gentemot Ryssland.
Detta parterskaps- och samarbetsavtal innebär åtgärder som ska
bidera till att förvandla Ryssland i alla avseenden, så att det blir
en fast del av EU-Europas framtid med stor strategisk betydelse för EU.
EU:s medlemsstaternas agerande följer sedan dess denna strategi i alla
avseenden. EU har med detta avtal dikterat villkoren för Ryssland.
EU:s och Rysslands samarbets- och partnerskapsavtal innehåller fyra målsättningar,
vilka formulerats i i och för sig positiva ordalag - sålänge
man bortser från EU:s maktintressen:
1. Demokratiska och rättstatliga principer och de offentliga institutionernas
ställning ska befästas i Ryssland. EU vill särskilt stödja
verkställande, lagstiftning och tillämpningen av demokratiska principer.
Man vill utveckla de institutioner som är viktiga för ekonomisk verksamhet.
2. Ryssland skall integreras i Europa socialt och ekonomiskt. Första steget
är att skapa en fungerande kapitalism. Rättesnöre skall naturligtvis
vara av IMF godkända program. Som avgörande för Rysslands utveckling
anges att göra landet attraktivt för nationella och internationella
investeringar.
3. Samarbete ska främja stabilitet och säkerhet i Europa och utanför.
Ryssland och EU har möjligheter och förpliktelser att bevara säkerheten
i Europa och världen övrigt. Enligt EU är Ryssland en viktig
partner för att uppnå detta mål.
4. Gemensamma utmaningar: Under denna punkt konstateras att EU och Ryssland
behöver fördjupade relationer eftersom de är beroende på
varandra på flera områden. Man prioriterar kärnkraftsäkerhet
och miljöfrågor.
Europarådet uppmanade EU att säkerställa, att varje blivande
ordförandestat bereder sitt speciella program om hur man förverkligar
den gemensamma strategin.
Bläcket av underskrifterna under avtalet hade knappt hunnit torka när
ett förslag lades fram som tillhörde punkt 4. På Europarådets
möte i Luxenburg 12-13 dec 1997 konstaterades, att "Finland har föreslagit
att EU ska anta ett program under namnet Nordiska dimension med vädjan
att EU-komissionen skulle ge en delrapport till 1998 års Europarådsmöte."
Samtidigt deklarerade USA sin politiska syn på Nord-Europa, som har syftet
att integrera Ryssland politiskt och ekonomiskt i det internationella samarbete
under amerikansk kontroll. USA ser Baltikum och Norden som regionellt begrepp.
I början tog man ingen större notis av frågan i Ryssland. Man
hade bara Boris Jeltsins lösa formulering om att bilda en "stabilitets-
och säkerhetsregion" i Norra Europa.
Men redan vid toppmöte i Wien i dec 1998 förhandlades om EU- komissionens
delrapport och så hade den Nordiska dimensionen blivit en del av EU-politiken.
Man betonade att Finlands initiativ har vital betydelse för operationer
i Norra-Ryssland. Det anses naturligt ur EU:s synpunkt, att just Finland föreslog
den Nordiska dimensionen, eftersom Finlands medlemskap i EU 1995 hade inneburit
att EU har fått en 1 300km lång gräns mot Ryssland.
Finlands förslag går ut på att Barentsregionens och nordvästra
Rysslands enorma energi- och mineraltillgångar hamnar inom räckhåll
för EU.
Först på alerten var dock Kanadas premiärminister Brian Mulnorey
med sitt förslag i november 1989 i Leningrad, att ett brett arktiskt råd.
I april 1992 föreslog Norges utrikesminister Thorvald Stoltenberg ett multilateralt
samarbete i Barentshavsregionen. Norge förde samtal med de övriga
nordiska länderna och Ryssland. Samtidigt var man angelägen om att
påverka Nordnorges befolkning åt en mer positiv syn på EU-medlemsskapet,
utan att lyckas. Men själva idén blev kvar.
Den norska aktiviteten på Nordkalotten fick liv även i Finland.
Finlands målsättningarna formulerades av Handels- och Industridepartementets
Polarförhandlingsdelegationen i en nationell arktisk verksamhetsplan, som
var speciellt inriktat på Rysslands arktiska områden och Barentsregionen.
I EU konstaterades behovet av utökad forskning i den nordiska och arktiska
regionen.
Nordiska rådet har anslagit 30 miljoner DKRför femårig forskning.
I Finland bedrivs arktisk forskning i stor skala, bl a kring permafrost, för
att Rysslands olje- och gasproduktion i de norra delarna just ligger på
permafrostområden. Ett annat viktigt forskningsområde för olje-
och gastransporter är havstekniken.
Man satsar även på medicinisk forskning angående den nordiska
befolkningens hälsa, sjukdomar och riskfaktorer i Finland.
Man forskar i samernas historia och juridiska rättigheter. Man har betonat,
att Finland snarast borde ta hand om forskningen angående urbefolkningens
språk, kultur och levnadsvillkor i nordvästra Ryssland.
Mycket av denna forskning skulle kunna vara nyttig och positiv, om den användes
för att verkligen förbättra levnadsvillkoren för människorna
i den berörda regionen. Men det är inte meningen, att tjäna folkets
intresse utan endast att exploatera områdets resurser.
Det finns inga exakta geografiska gränser för den Nordiska dimensionen.
I sin verksamhet täcker projektet norra Europas regioner, nordvästra
Ryssland och Östersjöregionen. Det transatlantiska samarbetet drar
in även USA och Kanada.
Med den Nordiska dimension dränger sig EU in i en region, där det
finns rikliga naturtillgångar.
EU:s Nordiska dimension syftar också till en östutvidging i Östersjöregionen
och Estlands, Litauens, Lettlands och Polens förberedelse till medlemsskap
i EU. Den Nordiska dimension och EU:s utvidging går hand i hand.
Finlands president, regering och riksdag är för EU:s östutvidging.
Inför nästa års presidentvalkampanj håller man på
att lyfta fram ryska Karelens anslutning till Finland. Man tror, att den Nordiska
dimensionen skulle göra anslutningen lättare. Med Baltikum och Polen
för EU direkta samtal om den Nordiska dimensionen. Med Ryssland för
man samtal på basen av partnerskaps- och samarbetsavtal. Med Norge och
Island förs samtalen på basen av ESS- avtal.
Den Nordiska dimensionen utvecklas med hjälp av tre befintliga råd
- Östersjöländernas råd, där Norge, Sverige, Ryssland,
Danmark, Finland, Tyskland, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Island och Europeiska
komissionen är medlemmar;
Barents Euroarktiska rådet som grundades i Kirkenäs år 1993
för att främja den Nordiska dimension. Dess medlemmar är Finland,
Sverige, Norge, Ryssland, Danmark, Island och Europeiska komissionen. Permanenta
observatörer är Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Polen, Japan,
USA, Kanada, Nederländerna och Italien. EU-komissionen är Barents
Euroarktiska rådets stiftande medlem.
Utöver de här två organen finns det det Arktiska rådet,
som grundades 1996. Medlemmarna är i första hand USA, Kanada, Sverige,
Norge, Ryssland, Danmark, Finland och Island. I hand inuiternas representanter
av Inuit Cirkumpolar Confrence, Samerådet och AIPON som representerar
norra Rysslands små urbefolkningsgrupper.
I det området som omfattas av den Nordiska dimensionen finns stora oexploaterade
naturtillgångar. Områdets olje-och gastillgångar blir i framtiden
allt viktigare för att trygga Europas energibehov. Nordvästra Rysslands
oljetillgångar finns huvudsakligen i Timan-Petshoras olje-och gasfälten.
Där räknar man med 1400 miljoner ton olja. Det är lika mycket
som hela Algeriets oljetillgångar.
Områdets oljeproduktion har utgjort ca 2 procent av Rysslands totala oljeproduktion.
Men det finns potential att utöka produktionen.
I området agerar redan flera utländska oljebolag som Conoco, Statoil,
Norsk Hydro och Neste.
Utveckling av transportstrukturerna är av vital betydelse för produktionens
ökning. Det finn nu för tiden två alternativ till oljetransporter:
En via St.Petersburg och den andra som Northern Gateway, som skulle innebära
transporter med tankfartyg direkt från Nordvästra Ryssland.
Ett annat område som EU visat intresse för är Barentshav. Hittills
har man hittat där mest gas. Rysslands nuvarande gasproduktion är
drygt 500 miljarder kubikmeter per år, vilket är mer än vad
EU nu för tiden behöver. Över 60 procent av Rysslands gasproduktion
exporteras till Västeuropa. De viktigaste kunderna är Tyskland, Italien
och Frankrike. Förutsättningen för att kunna exportera mer gas
till Centraleuropa är att man bygger nya ledningar.
Naturgasföretagena i Finland, Sverige och Danmark har undersökt möjligheter
att koppla ihop gasledningarna så att man skulle kunna föra norsk
och rysk gas till Centraleuropa och i Baltikum. Utredningen stöddes av
EU-komissionen.
Finska Fortum OY och det största ryska bolaget på området,
RAO Gazpromin omistama North Transgas på sin sida undersökte möjligheten
att bygga en ny rysk gasledning antingen genom Östersjön eller genom
Finland och Sverige till Centraleuropa. Utredningen är tills vidare hemligstämplad.
Man antar att förbrukningen av naturgas inom EU kommer att öka kring
år 2010, så att man måste importera ca 60-70 procent av gasbehoven.
Således har den ryska gasproduktionen vital betydelse för EU.
Den Nordiska dimensionen innebär också att elnätet i Baltikum
och nordvästra Ryssland samordnas och kopplas till det europeiska elnätet.
Nordvästra Ryssland är långtgående beroende av kärnkraften
från Kolahalvön och kraftverk i Leningrads region.
I Nordiska dimensionen talas det mycket om kärnkraftsäkerhet och miljön.
Man betonar nödvändigheten av kontrollen över Rysslands på
kärnvapen, kärnkraftverk och tryggheten i samband med hantering export
och klyvbart material. Man förutsätter att frågan tas upp på
hög politisk nivå tillsammans med G 7 länderna för att
förpliktiga Ryssland att öka säkerhet i de farligt klassade kärnkraftverken
Sosnovyi Bor/ av RBMK-typ samt kraftverket på Kolahalvön avVVER 440-230
typ. Att stänga kärnkraftverken i Nordvästryssland skulle betyda
mycket stora förluster i elförsörjningen där.
Utnyttjandet av de nordiska naturtillgångarna förutsätter att
vägverket utvecklas. Därför vill man ansluta det ryska vägnätet
till det europeiska. Sommaren 1997 dryftade EU:s trafikkonferens denna fråga
i sammanhang med den Nordiska dimensionen. Mötet beslutade att grunda den
särskilda Barents Euroarktiska regionen.
Utvecklingen av ekonomin förutsätter även att telenätet
och andra moderna kommunikationer byggs ut. Man planerar inom EU redan sådana
tjänster.
EU har beslutat att satsa ekonomiskt stort på den Nordiska dimensionen.
Finasieringen kanaliseras i form av EU:s Phare-hjälp till Estland, Litauen,
Lettland och Polen. Phare-programmet ska förbereda dessa länder för
EU-medlemsskap.
Ryssland får stöd enligt Tacis-programmet. I nordvästra Ryssland
är Tacis och Interreg-programm redan i gång. Det är EU:s mening
att under de närmaste åren rikta Tacis-och Phareprogrammens och strukturfondernas
medel till den nordiska regionen.
Utöver EU:s samarbetsprogram får projekten stöd av gemensamma
nordiska och medlemsstaternas bilatera program.
Med på noterna är också Europeiska Investeringsbanken, OECD,
regionala baltiska programm, internationella investeringsbolag som Världsbanken(WB),
Internationella valutafonden (IMF), Europas återuppbyggnads- och utvecklingsbank
(EBRD) och Nordiska investeringsbanken, som dirigerar betydande penningssummor
till Östersjöländerna och Ryssland.
Alla projekt inom EU:s i Nordiska dimension är bundna till en samhällelig
utvecklingsprocess i Ryssland enligt EU:s krav och intentioner.
Den avgörande frågan är hur lagstiftningen utvecklas och hur
folket reagerar. Accepterar folket utsugning och privatisering och i vilken
takt kan marknadskrafterna driva fram sina positioner?
Problemet för EU och de ryska kapitalistkretsarna är att övertyga
ryska folket, att det handlar om gemensam nytta. Om folket uppfattar den Nordiska
dimensionen som vad den är - nämligen en kolonalisering, så
blir det kanske svårt attbreda ut sig enligt planerna.
Även för de andra länderna i Norden får den Nordiska dimensionen
långtgående konsekvenser. I Nordeuropa och kring Östersjön
har det hänt mycket efter Sovjets kollaps. EU har utvidgats med Finland
och Sverige och och på det viset kommit in i den nordliga regionen.
De baltiska länderna och Polen är på väg in i EU och Polen
har dessutom kommit in i NATO.
Sverige och Finland är genom "Partnersskap för fred" länkade
till NATO. Norge är NATO-medlem. Den Nordiska dimensionen har ökat
militäraktiviteent i regionen och närmast står nordiska militärövningar
på dagordningen. Detta står i direkt samband med EU gemensamma utrikes-och
säkerhetspolitik. I namn av krishantering håller man på att
bilda en egen militär "brandkår". I Finland har man börjat
bilda en skyddskår, där man genomför militär utbildning
för pojkar över 15 år på frivillig bas.
Freden är hotat i Norden. Det är solklart att EU:s partnersskaps-
och samarbetsavtal med Ryssland och den Nordiska dimensionen syftar till Rysslands
kolonialisering. Folket och i synnerhet arbetarklassen i norra Ryssland kommer
att hamna i närkamp med den internationella kapitalismen, som är verksam
överallt.
Det råder inget tvivel om att det är samma imperialistiska krafter,
som är nu verksamma i Norden, och som för några månader
sedan bombade Jugoslavien, är beredda att även med vapenmakt skaffa
sig tillgång till energi, gas och olja i norra Ryssland om man får
det billigare på det sättet. Kapitalisterna har under detta århundrade
angripit ryska områden flera gånger för att beslagta deras
naturtillgångar.. Denna gång försöker man i stället
med politiska och ekonomiska medel att verkställa sina planer, men man
vill militärt säkerställa saken.
Vår uppgift är att förklara för folket innebörden
i den Nordiska dimensionen och att stärka antiimperialistisk solidaritet.
Vi vill inte hindra att naturtillgångar används till mänsklighetens
bästa. Vi är för internationellt utbyte och samarbete, men det
måste ske på jämbördig bas och till folkets nytta. Om
den Nordiska dimensionen vet vi att den hotar fred och vänskap mellan folken.