På många håll i världen och inte minst här i Sverige
väntar chilenare och andra demokratiskt sinnade människor på
att Chiles diktator Pinochet äntligen ska ställas inför rätta
i Spanien. Aktiviteterna för rättvisa i Chile fortsätter.
Lördagen den 17 oktober var det fest i London och på många
ställen i världen. Anledning var att den chilenske diktatorn Augusto
Pinochet den 16 oktober suttit instängt i ett år i sitt gyllene fängelse
i Virginia Water, en idyllisk plats på den engelska landsbygden. TV-stationer
i olika delar av världen visade hur folket firade detta viktiga datum i
den långa kamp för mänskliga rättigheter i Chile. I landet
som från Pinochet ärvde den grundlag som fortfrande hindrar vänstersympatiserande
att bli valda, som använder sig av militär och polis för att
stoppa arbetarnas protester mot dåliga löner och arbetsvillkor, och
som har hundratals politiska fångar i det chilenska säkerhetsfängelset.
Tidig den där lördagen var många entusiastiska Pinochetmotståndare
på plats i Virginia Waters. De hängde banderoller och affischer på
plats, det vimlade av budskap och färger; trimmade mikrofoner och högtalare
för att skrika ut sina krav på demokrati mot diktatorn som befann
knappt 40-50 meter ifrån kravallstaketen.
Alla arbetade febrilt för att ha platsen fylld med flaggor och banderoller
med antifascistiska budskap mot diktatorn. Mitt i detta propagandaarbete anländer
bussar fyllda med folk, framför allt ungdomar, som kommer från olika
länder, Frankrike, Belgien, Holland, osv. Historien var närvarande
en gång till för att fördöma diktatorn. Stämningen
utvecklades sig från en viss stillhet till ett getingbo; språket
visade nyanser som inte finns i lexikon, man blandade spanska med engelska,
eller tyska, eller något annat språk, men det viktigaste av allt
var att vi förstod varandra mycket väl.
Plötsligt var det dags att slå i trummorna, en varning som varade
i många timmar, man visslade och sjöng samtidigt när en mycket
kraftig röst öppnade kören för att fördöma Pinochet
en gång till::a-se-si-no (mördare) a-se-si-no.
Ungdomarna hade med sig också slagord mot kristdemokrater och socialister,
de politiska partierna som ingår i koalitionen som kallar sig Concertacion
och regerar i Chile just nu, och som till varje pris vill att Pinochet ska lämnas
till Chile för att föra en process mot honom där istället
för England eller Spanien.
Mitt i denna folkfest i Virginia Waters var det dags att visa för publiken
en gigantisk tårta med ett stort stearinljus; inifrån tårtan
kom en flicka ut med ett budskap, skrivit på spanska, i handen: queremos
justicia - vi vill ha rättvisa. Publiken applåderar frenetisk och
talkörer stiger mot skyn med otrolig kraft: compañero Allende (kamrat
Allende) är närvarande, nu och för alltid. Samma månghundrastarka
talkör hyllar de politiska fångarna i Chile, de försvunna och
arkebuserade kamraterna, de revolutionära förebilderna.
Efter detta talar en brittisk riksdagsman för att fördöma militärens
och Pinochets agerande under de blodiga regeringsåren i Chile.
Klockan 18 är festligheten slut; bussarna kör iväg med demokratiaktivisterna
tillbaka till olika länder. På samma sätt som man började
tidig på morgonen att förbereda platsen var det nu dags att städa
och plocka bort grejorna, banderoller, propagandamaterial, mikrofoner, högtalarna
för att återvända till London.
Dagen slutade med en fest som hade en kulturellt och politisk sida, man presenterade
poeter och sångare, dikter som hyllade de politiska fångarna, de
försvunna och arkebuserade, men framför allt en hyllning till Salvador
Allende. De som sjöng var födda i London eller andra delar av England
eller andra länder. Men kampen för Chiles frihet lever och växer
med dem..
Vilka slutsatser kan man dra av den långa och starka kampen mot Chiles
diktator?
Att ungdomar ofta går ett steg före när det gäller att
ta strid. De har mycket klart för sig vem som är deras fiende. Parollerna
reflekterar ett klart politiskt medvetande. Detta är mycket nödvändigt,
inte minst i denna tid, då det finns politiker och teorier som försöker
inbilla folket att deras odemokratiska och asociala politik skulle vara bra
för arbetarna
Men många är trötta på detta bedrägeri. De vill att
Pinochet ska utelämnas till Spanien för en process för brott
mot mänskligheten och folkmord. Man accepterar inte att diktatorn ska skickas
till Chile, eftersom alla vet att det inte på något sätt finns
garantier att generalen ska hamna inför rätat. Han själv har
ju under sin tid som Juntaledare försäkrat sig om att ingen i framtiden
skulle komma åt honom. Därför är det viktigt att rättvisan
vinner den här kampen för de mänskliga rättigheterna och
diktatorn ställs inför rätta i Spanien.
Den chilenska regeringens agerande för att befria Pinochet är inte
slut; fortfarande tänker de att åberopa humanitära skäl
för att få hem generalen till Chile. Man spekulerar i att detta kan
bli möjligt genom att kompromissa och ta ifrån Pinochet hans post
i senaten. På köpet skulle man också frånta de åtta
andra generalerna, som Pinochet utnämnt som senatorer, sina poster. På
detta sätt skulle Chile skaka av sig denna oönskade last utan några
egentliga förändringar.
Luis Pena