Fängelse för Egon Krenz och heligförklaring av Gorbatjov och Bush
Precis 10 år efter "murens fall", den 8 nov 1999 bekräftades
i Tyskland domen mot Egon Krenz. Mannen som efter Erich Honecker var DDR:s statschef
ska tillbringa 6 och ett halvt år i fängelse. Förutom honom
dömdes ytterligare två DDR-politiker till fängelsestraff. (Ödets
ironi: även "muröppningens hjälte" Schabowski åker
in)
Under de senaste åren har tiotals soldater, officerare och generaler dömts
för sin tjänstgöring vid den gräns som var DDR:s internationellt
erkända statsgräns och som samtidigt var skiljelinjen mellan två
fientliga världssystem.
Tydligare än med fängelsedomen mot DDR:s f d statsöverhuvud kunde
10-årsdagen för DDR:s införlivande med Förbundsrepubliken
knappast "högtidlighållas". Tyska Högsta Domstolens
bekräftelse av domen mot Egon Krenz visar att det kalla kriget fortsätter,
att den egentliga skiljemuren mellan de två tyska staterna inte alls har
fallit. Vad som i samband med denna tioårsdag uppvisats i Tyskland, var
segrarnas makt. De som fällde Krenz och hans kamrater är segrarnas
politiska domstol som fördömer det 40-åriga försöket
att efter Hitlerfascismens fall bygga en tysk stat som för all tid skulle
göra fascismens framväxt omöjlig, en stat som aktivt bidrog till
40 år av fred i Europa.
Hatfull antikommunism piskas upp, i rättssalen liksom i hela landet och
internationellt, inte bara i Tyskland. 10-årsdagen av "murens fall"
är för antikommunister var stans de befinner sig ett välkommet
och ytterst angeläget tillfälle för att måla ut "kommunister
som mördare", socialism som diktatur och terror. Även om här
i Sverige knappast någon journalist kunde celebrera detta jubileum utan
att medge att läget i BRD:s nya delater är miserabelt får många
människor, att arbetslösheten är hög, den sociala tryggheten
raserat och muren mellan Öst och Väst i huvuden så hög,
att många önskar tillbaka också den fysiska muren.
Här som där har makthavarna och deras svans inte missat ett tillfälle
kring "jubileet"att förvanska historien och lagt ansvaret för
Tysklands delning som följd av kalla kriget på Östsidan.
Av Kohls storslagna löften vid införlivandet av DDR om "blomstrande
landskap" i ett "enigt fosterland" kvarstår tio år
senare fängelsedomar mot DDR:s statsledning som en symbol för djup
splittring mellan Öst- och Västtyskland.
Segrarna talar tårdrypande om de dödade vid muren och förnekar
att denna speciella gräns skiljde två mot varandra fientliga världar
från varandra, för vilka de ansvariga måste sökas i Washington
och Bonn.
Så länge DDR existerade att regeringarna i Bonn använt alla
medel för att krossa och knäcka arbetare- och bondestaten, en under
åren av över 100 stater och FN erkänd stat.
Domen mot Egon Krenz uppfattas av alla progressiva krafter, som vill ha ett
alternativ till det kapitalistiska och militaristiska Tyskland, som öppen
provokation. De protesterar mot de politiska domarna. De som vi försäkrar
Krenz och alla andra på politiska grunder fångar vår solidaritet.
I den tyska huvudstaden arrangerades samtidigt en "segerfest" med
alla stora som anses bidragit till DDR:s Anschluss. Där gick USA:s f d
president Bush arm i arm med Gorbatjov och Kohl - tre som i ändlösa
tal firades som den nya tidens hjältar.
Båda händelser passar ihop: fängelse för Krenz och heligförklaring
av Bush och Gorbatjov. Jubel i alla festtal över den stora friheten som
kommit över Öst - och varningen till Östbefolkningen att påminna
om den frihet de har upplevt förr. Denna sorts frihet från arbetslöshet,
otrygghet, risken att skickas ut i aggressionskrig … tillhör en gång
för alla det förgångna , deklarerade Förbundspresident
Johannes Rau lika eftertryckligt som Schröder och utförsäljaren
av DDR:s folkegendom, Treuhandchefen Gauck.
Nya löften vågade man inte utfästa. I stället underströk
talarna att "Östfolket" måste acceptera att man ännu
under många år behandlas som andra klassens medborgare - det är
naturligtvis DDR:s fel och skuld.
Men en majoritet av folket anser redan nu: i förgrunden för en riktig
värdering av DDR står inte orsakerna för dess undergång,
utan frågan, vilken positiv roll landet har spelat i den tyska och internationella
historien.
BH