Historieämnet för numera en ackså tynande tillvaro inom det svenska utbildningsväsendet. I grundskolan t ex är historia inte längre klassat såsom ett enskilt läroämne. Istället har den allt minimalare historieundervisningen buntats ihop med skilda samhällsvetenskaper till att ingå i ett sorts överslätande ABC-ämne. Vidare existerar historia knappast alls på själva gymnasieskolan, annat än hos den knappt femtedel av elevkåren som valt att läsa det teoretiska kursprogrammet. Såsom ett tidens tecken kan också tydas att universitetet i Stockholm ännu saknar en professur i internationell politisk historia. Varda detta statsmakternas totala ointresse att till kommande generationer delge bakgrunden till deras dagsaktuella situation?
Vetenskap eller propaganda?
Historia såsom vetenskapsdisciplin är tämligen ung. Den dyrkan
av "hjältekonungar" , vilken utgjorde kryddan i de grova historieanrättningar
som serverades "allmogen" i den gamla folkskolan, hade i botten ett
nationalchauvinistiskt syfte. Frångående detta skiljer sig historia
såsom vetenskap även åtskilligt från de positivistiskt,
naturvetenskapliga framställningar som vi vanligen möter i dagens
kurslitteratur.
Den marxistiska historieteorin å andra sida utgår från skilda
värdebegrepp. Homo sapiens - människan - är en social varelse,
som till skillnad från övriga djurarter har vettet att fördela
det ihoparbetade produktionsöverskottet emellan sig. Riktpunkts läsekrets
är välbekant med denna marxismens ABC. Men hur är det ställt
med nämnda vision i det rådande kapitalistiska samhället? Marxismens
historieteori visar entydigt att ingen av klassamhällets rådande
härskarklasser har bibehållit sin makt för evigt. Den antika
slavproduktionen gick under på grund av sina djupa klassklyftor och inre
motsättningar som blev ett hinder för produktionens och samhällets
utveckling. Av samma anledning störtade bourgeoisien en epok senare feodalsamhället,
bl a därför att godsherrarna valde att konsumera mervärdet istället
för att investera i nya produktionsresurser. Nu är det kapitalismens
apologetiker som vill göra gällande att deras produktionssätt
ska vara för eviga tider. Men vad talar för att detta produktionssystem
som numera permanent producerar överproduktionskris och massarbetslöshet
i takt med en allt större maktkoncentration, där klassklyftorna ökar
nationellt och internationellt - där med ett ord systemets inre motsättningar
växer - skulle likt Fågeln Fenix komma på fötter ? Den
diskussionen vill de "fria marknadskrafterna" och deras politiska
företrädare förstås till varje pris undvika och undertrycka.
Men det är just den diskussionen som måste föras i samhället
- och denna diskussion är omöjlig utan en vetenskaplig historiesyn
och gedigna kunskaper i det egna landets utveckling och sambanden med världens
historia.
Återinför historieobligatorium i grundskolan!
Nedrustningen av historieämnet utgör en del av makthavarnas offensiv
gentemot alla former av undervisning i humaniora och samhällsvetenskap
- såsom en del av offensiven mot allt samhällsstyrt och gemensamt,
för individualisering och privatisering. För ett par år sedan
föreslog exempelvis SAF att inga statliga medel skulle ges till universitetets
humaniorainstitutioner! Men skam den som ger sig! Åtminstone historieämnet
måste räddas för kommande generationer. Särskilt hålet
i grundskolan borde täppas till. Exempelvis nazismens inflytande över
en del ungdomar är vid sidan om de sociala orsakerna även ett mått
på bristande baskunskaper och historiemedveten fostran. En progressiv
politisk ståndpunkt utgör därför det oeftergivliga kravet
på historieobligatoriets återinförande i den svenska grundskolan.
Jan Westermark