Angreppen gäller ingalunda endast militära mål. Många hundra civilister har dödats. Den 17 augusti t ex utplånades en familj på 12 människor i ett bostadsområde som fullständigt saknar militära anläggningar. USA och Storbritannien startar sina angrepp från baser i Turkiet, Saudi Arabien och Kuwait. Sedan mitten av augusti angriper de åter mål utanför den s k "flygförbudszonen" söder om 33 och norr om 36 breddgraden, som dessa två imperialistiska länder helt egenmäktigt och utan FN-stöd utropat.

Enligt irakiska uppgifter har man sedan slutet av "Operation Ökenräv" i februari 1991 mer än 11 000 amerikansk-brittiska luftangrepp och 1 100 robotanfall. Det är faktiskt mer än 1 000 överfall per år alltså omkring tre angrepp dagligen.

Enligt en UNICEF-rapport som nyligen publicerats i Paris, har ca en halv miljon barn dött sedan 1991 på grund av det angloamerikanska kriget och bristen på mat och medicin som sanktionerna mot landet har orsakat. Dessa ekonomiska sanktioner, som FN under angloamerikanskt tryck har beslutat, träffat bevisligen inte Saddam Hussein, utan folket.

Trots att sanktionerna vållat en humanitär katastrof och trots att Iraks kapacitet att framställa kemiska och bakteriologiska vapen reducerats till noll, fasthåller Washington med stöd från London envetet vid denna blockad. Andra stater som Frankrike och Ryssland däremot kräver mer eller mindre tydligt hävandet eller åtminstone lättnader av sanktionerna.

Inne i Irak fortsätter demokratiska krafter sin kamp mot regimen trots terror och förtryck. I mars i år startade motståndsrörelsen i landets näststörsta stad Basra ett väpnat uppror. Regimen utlyste krigstillstånd och efter två dagar hade motståndet krossats. Polisen jagade de oppositionella i många familjer. Skenprocesser och avrättningar av demonstranter och aktivister följde i stort antal. Nyligen upptäcktes dessutom utanför Basra en massgrav med antagligen 400-500 avrättade, bland dem många unga irakier. Personen som antas har gett order till massmordet är Saddams kusin Ali Kimaui.