Cedda Prlincevic var till nyligen chef för provinsarkivet i Pristina, huvudstaden i Kosovo (eller Kosovo och Mutohija, som det heter officiellt). I en intervju publicerad på Internet vid http://emperors-clothes.com, berättar han om den pågående pogromen i Kosovo, där albaner från Albanien plundrar, dödar och fördriver människor av olika etnisk tillhörighet och politiska åsikter, inklusive albaner som är lojala mot den legitima jugoslaviska regeringen. Stats- och kommuntjänstemän har kastats ur sina kontor, oavsett etnisk bakgrund.

Prlincevic själv är jude, gift med en serbisk ickejudinna och ordförande i det judiska förbundet i Pristina, som hade ca 40 medlemmar som levde "i blandade äktenskap, jude-albaner, jude-turk och jude-serb". Han säger att han har aldrig tidigare upplevt antisemitism från serber eller kosovoalbaner, och understryker att de videofilmer som västerländsk TV visade upp med jublande människor som välkomnade KFOR (FN) styrkor i Pristina egentligen visade albaner från Albanien, "samma människor som demonstrerade på gatan i Albanien för några år sedan".

När albaner gick runt i Prlincevics bostadhus och lade beslag på lägenheter och egendom var KFOR-trupper där, säger han. Ett bostadsområde för ca 30 000 människor tömdes under några få dagar medan KFOR-officerare förklarade att de skulle ingripa endast om någon dödades.

Prlincevic säger att liknande förtryck har aldrig förekommit i Kosovo förr, "ett multietniskt, multireligöst samhälle där folk har levt tillsammans under 500 år".

Enligt en organisation i Pristina som kallas Center för tolerans och samlevnad, har 4 500 mord begåtts i Kosovo sedan KFOR tog över makten. Enligt FN dog ca 2 000 människor i Kosovo 1998, de flesta antingen mördade av UCK eller omkomna i strider mellan UCK och serbisk polis eller militär.

Prlincevic säger att UCK-förband kom in i Pristina tillsammans med brittiska soldater, och "definitivt utförde etnisk rensning i Kosovo".

Under juni och juli var ungefär 300 000 människor tvungna att lämna Kosovo, säger Prlincevic. De var bl a serber, turkar, gorani (slaviska muslimer), romi (zigenare) och montenegriner.

Prlincevic berättar att varken den jugoslaviska armén eller polisen agerade mot den lokala befolkningen under NATO-kriget. Han säger att det fanns paramilitära grupper av serbiska gangster, men att "den serbiska befolkningen hade inga problem med etniska albaner", och båda grupper räddade varandra från paramilitärer: "Men så fort KFOR kom in (i Kosovo) kom också mängder med Albaner från Albanien och slutfacit är fruktansvärt, dödande..."

Prlincevic berättar att under bombningen satt folk i källarutrymmen i fruktan för NATO, "Vi var alla tillsammans, romi, serber, turkar, etniska albaner, judar, bosatta i samma hus. Tillsammans. Vi var tillsammans".

Han menar att vad som nu händer är en tillämpning av planen för Storalbanien som var ett huvudmål för fascisterna i Albanien under andra världskriget, och som fick starkt stöd från fascisterna i Tyskland.

Prlincevics åsikt återspeglas väl i en artikel i International Herald Tribune (ITH) 1.10.99. Ett seminarium om säkerhet i Europa hölls under helgen 24-26 september i Novgorod. Deltagarna var "amerikanska, europeiska och ryska regeringstjänstemän och analytiker", och seminaret ordnades av Aspen Institute i Berlin (finansierat av Washington) och en organisation i Ryssland som heter Integrerings Institutet (!).

Det framkom under diskussioner vid seminaret att Clintonregeringen har långtgående planer för att etablera Kosovo som en "oberoende etnisk-albansk stat, en utveckling som (europeiska) kritiker säger kan ha en förödande dominoeffekt i Balkan", eftersom den kan leda till vidare sönderfall av andra balkanländer, ökade strömmar av flyktningar och större konflikter.

Dessutom skulle den "misskreditera den pågående NATO-interveneringen i Kosovo", eftersom det skulle se ut som om det var "ett brott mot de NATO-allierades löfte att respektera Jugoslaviens suveränitet i Kosovo". Dessutom skulle det "delvis rättfärdiga" Milosevic, som "har konsekvent påstått att NATO-angreppets mål var egentligen att separera Kosovo från Jugoslavien".

Ännu mer intressant är enligt artikeln misstanken i Moskva att USA stöder etableringen av en ny muslimsk stat i Balkan för att " uppmuntra separatismen i områden i södra Ryssland som i Dagestan".

Det finns klart fog för denna misstänksamhet, eftersom en av USA:s huvudmål i hela spelet är att för amerikanska storbolagens räkning åstadkomma tillgång till och säker transport av de väldiga oljereserverna i södra Ryssland. Transporten skulle kunna säkras genom att bilda en rad klientstater i Balkan, som tillsammans med Turkiet skulle utgöra en USA-dominerad korridor från Kaukasien och Svarta Havet till terminaler på Storalbaniens och Kroatiens adriatiska kust.

Enligt artikeln är de europeiska ledarna eniga - åtminstone inför offentligheten - med USA om en plan för att upprätthålla internationell kontroll i Kosovo under den tid det tar att "befordra framtidsorienterade albanska ledare i Kosovo och lägga grunden för demokratiska samhällsinstitutioner".

Framtids-orienterade ledare har framkommit överallt sedan andra världskriget med hjälp av Västvärlden. Bland dem kan nämnas Suharto, Somoza, Pinochet och de demokratiälskande ledarna för den afghanska mujaheddin. Vad gäller demokratiska samhällsinstitutioner, har det funnits gott om dem i Kosovo förut och resten av Jugoslavien, fast detta nämns inte i artikeln.

Men trots den offentligt uppvisade enigheten finns nu en stark konflikt mellan EU-ledarna och Washington om hur man skall gå vidare i Kosovo, och konflikten var uppenbar vid seminariet i Novgorod.

Européerna är inte glada för att USA har skrivit under en överenskommelse som tillåter UCK att ombilda sig till "Kosovo Försvarskår". Detta var nödvändigt enligt en anonym amerikansk källa därför att "USA inte kunde gå in i en beväpnad konflikt med UCK - det skulle ha varit en militär risk och politiskt generande som Clinton-regeringen inte kan acceptera".

USA är alltså inte tillräckligt stark för att acceptera risken av en beväpnad konflikt med UCK. Man kanske borde satsa lite mer pengar på en upprustning, så att man i framtiden skulle vara redo att kunna ta itu med t ex en scoutrevolt i Makedonien.

Detta var uppenbart redan i början av juni, då försvarsminister William Cohen i Washington använde ordet "demilitarisering" av UCK i stället för "avväpning", som står i den s k fredsöverens-kommelsen.

Eftersom Washington har "överskattat sin förmåga att hantera kosovoalbanerna", enligt IHT, skulle accepterandet av ett oberoende Kosovo bli ett sätt att "undvika konflikt med dem och lämna följderna till européerna".

Washingtons nyfunna oförmåga att hantera situationen i Kosovo har resulterat i andra "pragmatiska" beslut såsom introduktionen av främmande valuta, huvudsakligen D-Mark, som betalningsmedel i Kosovo och "en fortsatt vägran att tillåta ett begränsat antal serbiska tulltjänstemän att återkomma till Kosovo".

Men skulle inte serbiska tulltjänstemän vara väl lämpade för att hjälpa amerikanerna hantera situationen i Kosovo?

Enligt IHT-artikeln tror man inte i EU-Europa att kosovoalbanerna vore beredda att nå en kompromiss om oberoende så länge Milosevic är kvar som statsöverhuvud - "den man som förföljde dem så brutalt". Inte enligt Cedda Prlincevic, i alla fall.

Om Milosevic "klämmer sig fast vid makten", d v s om serberna fortsätter att välja honom i demokratiska val, skulle Washington kunna peka mot oberoende för Kosovo som "det enda praktiska alternativet. Dessutom skulle det också bli en hämnd mot Belgrad för ett decennium av förolämpning mot Väst".

Nu har vi en ny förklaring till kriget mot Jugoslavien. Den hemska nationen ha under 10 år förolämpat Västmakterna. Man minns den franska generalen på 1800-talet som var på en vildsvinsjakt där flera soldater blev svårt sårade av offret. "Detta djur är moraliskt degenererat (fr. vicieux). Det försvarar sig när vi angriper".

En anonym tysk beslutsfattare säger till IHT att européerna tror att den albanska nationalismen kunde bli lika skadlig och leda till samma destabilisering i Balkan som serbisk makt gör, och "vi är ibland bekymrade för att kraften av de albanska ambitionerna är så lite förstådd i Washington".

Ett annat bekymmer är att Västmakterna har upptäckt att UCK har nära förbindelser med den albanska maffian, som enligt artikeln har penetrerat Tyskland, Schweiz, Holland och Italien.

Ser man på! Fakta som har varit kända av bl a Interpol, FN:s kommission om narkotikabrottslighet och den amerikanska Drug Enforcement Agency har nu upptäckts på högsta diplomatiska nivå.

En anonym amerikansk regeringstjänsteman förklarar t o m i IHT att "den albanska maffian spelade en nyckelroll vid uppkomsten av UCK", genom att finansiera det. Men i alla fall finns enligt NATO i Bryssel inga bevis på"en strukturell länk" mellan UCK-ledarna och maffian.

Det viktigaste i motsättningen mellan USA och de andra NATO-länderna angående oberoendet för Kosovo är att den kan öppna en dörr för den Jugoslaviska regeringen, och för en eventuell vänsterregering i Moskva.

FN-resolutionen om fred i Kosovo garanterar jugoslavisk suveränitet där, även om själva resolutionen är full av motsägelser, som vi tidigare har diskuterat i Riktpunkt.

I längden är ett återtåg till Kosovo av jugoslavisk polis och militär det enda sättet att skapa stabilitet där. Generalen som kommenderade den 3:e jugoslaviska armén, vilken var stationerat i Kosovo, har redan offentligt sagt att de är beredda att återkomma när som helst.

Om ett sådant återtåg kunde få stöd i Moskva skulle hela Balkansituationen komma i en ny fas. Och med tanke på ovannämnda amerikanska strategi för en korridor för olja är det möjligt att vilken regering som helst i Moskva blir tvungen att stötta Jugoslavien.