Första gången sedan de tyska truppernas uttåg från Finland år 1944 har man sett utländska trupper på Björneborgs flygfält. Här landade de danska trupperna som skulle delta i Nordic Peace-övningarna. Samtidigt körde de via Åbo hamn anlända norska och svenska trupperna genom Björneborg på väg till Niinisalo.

Under andra världskriget var en tysk flygbas verksam i Björneborg. För exakt 55 år sedan (15.9.1944) sprängde de flyende tyska soldaterna inom tre timmar 83 tidsinställda bomber i flygplatsens avloppsbrunnar. Det blev rent hus, flygplatsen var förstörd. Vid sin avgång satte tyskarna eld på alla militäranläggningar. De lokala brandmännens ansträngningar stoppade spridningen av elden. Man kommer ihåg illdåden! Det vida Lappland förstördes ju grundligt av tyskarna.

Finland var i slutet av september för första gången organisatör för de internationella Nordic Peace-övningarna, som hör till NATO-programmet " Partnerskap för fred". Övningen tränger rätt in i det civila livet i Sadakunda. Människor från Huittinen, Äetsä och Kymmene lockades till övningar som " demonstranter och flyktingar". "Cirka 250 personer skulle vara ett idealiskt antal i övningarna", skrev tidningen Lauttakylä den 7 september. Övningarna blir inte lyckade, om civilisternas antal är för litet, konstaterade en officerare från utbildningsavdelning vid Björneborgs brigad. I Satakunnan Kansa värvade en major civilister. Armén ordnade banderoller och ruttna tomater åt demonstranterna. Frågan gäller militariseringen av det civila livet.

Finska Röda korset deltog i övningarna genom att bygga ett "flyktingläger" i Huittinens centrum. Tidningen Lauttakylä karaktäriserade lägret som en "upplevelseresa" för de lokala invånarna. På detta sätt lär sig människorna, att armén är med i gatubilden.

Finlands nuvarande försvarspolitiska linje är långt från den aktiva neutralitetspolitiken den var ännu t ex på 70-talet. Detta konstaterande är ingen nostalgitripp till det förflutna. Då erkände man realiteterna i världen och handlade därefter. På denna grund skapades en linje som gav sitt stöd till fredsprocesser i världen. Finlands nuvarande linje är någonting helt annat. Finland måste lösgöra sig från Europeiska unionen och NATO-avtalet om "partnerskap för fred" för att verkligen kunna bidra till att säkra freden i världen.

Aftonbladets antikommunistiska skrämselskott

På 60-årsdagen av ickeangreppspakten mellan Sovjetunionen och Hitler (Molotov-Ribbentrop-avtalet 23.08.1939) försökte Aftonbladets ledarskribent svartmåla kommunisterna för att förhindra socialdemokratisk medlems- och väljarflykt vänsterut. Jag har under många timmar av gatuagitation träffat åtskilliga socialdemokrater som är djupt besvikna över sitt eget parti, eftersom SAP övergivit allt som äldre socialdemokrater har hållit heligt.

I Aftonbladets artikel behandlas pakten på ett obegripligt sätt. Sverige var enligt tidningen tvungen att ge efter för Hitler för att skydda landet. Men Sovjetunionen vill man inte tillerkänna samma rätt. Tydligen anser Aftonbladets skribent att Sovjet var så överlägsen Tyskland att de friskt skulle ge sig i kast med imperialismens krigskrafter.

I artikeln anklagas också kommunisterna för sin solidaritet med Sovjetunionen. Att världens kommunistiska partier satte hoppet till Sovjetunionen var ingen felsatsning. Det gjorde många antifascister och demokrater som förstod fakta och insåg sammanhangen i politiken. Ledande vänstersocialdemokrater i Italien och vakna engelsmän som hjälpte Sovjetunionen att besegra Hitlertyskland.

I Sverige belades kommunistiska tidningar med transportförbud och kommunister och annat vänsterfolk sattes i interneringsläger.

AB:s skribent far lätt över Danmark, Norge, Holland och Belgien. I Danmark levererade säkerhetspolisen 600 kommunister till de tyska fascisterna, och även i de andra länderna fanns det gott om quislingar som stödde Hitlerfascisterna. Det fanns däremot inga kommunister i de av Tyskland ockuperade länderna som var landsförrädare.

Det är också värt att påpeka att de tyska socialdemokraterna ansåg att Hitlers maktövertagande endast skulle vara kortvarigt, eftersom han ändå inte skulle kunna lösa landets problem. De avslog aktionsenhet med kommunisterna som tidigt varnade att Hitler betyder krig och bekämpade nazisterna. Historien har visat vems analys som höll.

Eftersom AB-skribenten Karl-Olof Andersson inte berättar vilka alternativ Sovjetunionen skulle haft för att rädda freden måste jag fråga om han anser att man i Moskva bara passivt borde följt utvecklingen och väntat på att bli överfallet?

Om andra världskriget har skrivits mycket, men nästan alla tar av händelserna bara den biten som de för tillfället anser sig ha någon nytta av. Dessa förvrängningar har ingenting att göra med en seriös historiebehandling.

Ta reda på fakta! Fram bokförlag:

Andra världskriget - myter och verklighet